April
Sunday 31 January 2010 photo 1/3
|
Hon sitter där, med pennan i handen och blocken framför sig, hon börjar skriva några ord, men sen styrker hon över dom, hon kan knappt tänka, men hon vill få ut allt, hon vill kunna skriva, men vad ska hon skriva?
Pennan rör sig sakta på blocket och några ord kommer fram, hon kollar på det och börjar små le, nu börjar de likna nått, hon skriver mer och mer, sen tog de slut, hon skrev inte mycket.
Men mer kunde hon inte komma på, allt bara slutade.
Orden hörs i hennes huvud, det lät så bra, så sant.
Hon läser de högt:
Jag älskade dig och du älskade mig,
men orden som du sa, dom betyder inget mer.
Du sa att du va lycklig, du sa att du alltid skulle älska mig.
Jag trodde på dom orden, jag va lycklig, jag va glad,
jag gick på moln, du fanns alltid där, du gjorde mig alltid glad.
Men när jag mådde som dåligast så fanns du inte mer...
Du övergav mig, du sa att du inte älskade mig mer,
du sa att jag inte betydde nått mer för dig...
Varför hade du ljugit för mig?
Varför hade du sagt alla sakerna och sen kastade bort dom?
Hon kramar pennan med handen och kollar på blocket.
Plötsligt föll en tår ner på pappret, hon torkar snabbt bort de,
hon vill inte förstöra texten.
Hon slår igen blocket och lägger ifrån sig det,
hon lägger sig i sängen och kramar sin kudde, tårana rinner
och tankarna försvinner.
Hon tänker att allt kommer att gå bra, allt kommer att fixa sig.
Hon lägger sig ner och försvinner direkt, försvinner i sin drömvärld, där det fanns nån som älskade henne mer än dig, som hon med älskade.
Där var hon alltid lycklig och det kommer hon alltid att vara.
Pennan rör sig sakta på blocket och några ord kommer fram, hon kollar på det och börjar små le, nu börjar de likna nått, hon skriver mer och mer, sen tog de slut, hon skrev inte mycket.
Men mer kunde hon inte komma på, allt bara slutade.
Orden hörs i hennes huvud, det lät så bra, så sant.
Hon läser de högt:
Jag älskade dig och du älskade mig,
men orden som du sa, dom betyder inget mer.
Du sa att du va lycklig, du sa att du alltid skulle älska mig.
Jag trodde på dom orden, jag va lycklig, jag va glad,
jag gick på moln, du fanns alltid där, du gjorde mig alltid glad.
Men när jag mådde som dåligast så fanns du inte mer...
Du övergav mig, du sa att du inte älskade mig mer,
du sa att jag inte betydde nått mer för dig...
Varför hade du ljugit för mig?
Varför hade du sagt alla sakerna och sen kastade bort dom?
Hon kramar pennan med handen och kollar på blocket.
Plötsligt föll en tår ner på pappret, hon torkar snabbt bort de,
hon vill inte förstöra texten.
Hon slår igen blocket och lägger ifrån sig det,
hon lägger sig i sängen och kramar sin kudde, tårana rinner
och tankarna försvinner.
Hon tänker att allt kommer att gå bra, allt kommer att fixa sig.
Hon lägger sig ner och försvinner direkt, försvinner i sin drömvärld, där det fanns nån som älskade henne mer än dig, som hon med älskade.
Där var hon alltid lycklig och det kommer hon alltid att vara.
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lucyblack/435670093/
Visa toppen
Show footer