Thursday 2 August 2012 photo 1/1
|
Just nu är min mamma här, och det läskiga är att, det är som att hon aldrig stack. Och ja jag säger stack för jag tror jag kände mig i hemlighet sjukt övergiven.
I förrgår gick hon omkring och städade och lagade mat. Vi kollade på film och åt till "Allsång på skansen"
Men vi var även ute och gick. Då i början av rundan så började hon prata om hur jag kände när hon flyttade. Om jag mådde dåligt över det osv. Jag gjorde allt i min makt för att fortsätta vara stark och inte gråta, men det funkade ju bara så så. Jag brast ut i världens gråtattack, och jag kände verkligen i varenda cell i min kropp hur ont jag egentligen har.
Det var fruktansvärt.
Vi gick i kanske en timma eller mer och flera tårar spilldes under den tiden. Jag berättade en hel del om hur jag egentligen mår och varför, vilket är första gången någonsin jag gör det för en i familjen. Och ändå allt det jag berättade var ändå bara ungefär hälften av alla dom sakerna som gör att jag mår dåligt, jag kunde ju inte berätta resten eftersom att knappt ens vet vad det är.
För jag har märkt att, förut kunde jag typ ana när jag skulle började må dåligt, men nu kommer det bara i störtfloder. Helt plötsligt ut ur ingen stans.
Och sen på kvällen så sa jag att jag skulle gå och lägga mig, efter några minuter så kom hon upp och lade sig ner bredvid mig i sägen, höll om mig, och sjöng för mig, som när jag var liten. Än igen så kämpade jag emot gråten, dock så lyckades jag den gången.
Tillslut så somnade jag, men bara för att vakna dryg två timmar senare i världens panikångest!
Jag kände att jag var tvungen att skriva något, så jag skrev delar som påminner om denna text.
Än en gång så bröt jag ihop. Jag försökte vara tyst, men det gick inte. Jag satt och hulkade i sängen. Mamma såg ljuset inne på mitt rum genom dörren som stod på glänt och kom in för att säga till mig att sova. Då såg hon att jag var alldeles bruten, och än en gång så försökte hon prata med mig, men på allt hon frågade svarade jag typ bara "jag vet inte" för jag ville ju inte berätta för henne att det var just pga. henne och hela denna situationen som jag grät, då skulle ju hon få skuldkänslor. Så tillslut så lade hon sig bakom mig och så somnade vi så. Men innan vi somnade så fick hon ur mig att jag har skrivit ett flertal texter om hur jag mår när jag blir deppad. Så nu vill hon läsa dom. Men det är det att när hon läser dom kommer hon ju inse hur fucked-up jag egentligen är, och jag vet inte om jag vill det.
Som jag skrev förut så skrämde bara tanken på att hon skulle komma hit skiten ur mig. Nu är fruktan än större. Att behöva se henne åka igen.
För jag märker det nu, hur otroligt lycklig jag är över att hon är här. Att jag vill visa för mina kompisar att jag också har en mamma.
Det är ganska löjligt, jo tack jag vet. Så klart att dom vet att jag har en mamma, men att få visa dom för henne, och henne för dom, det känns som att ett bevis på att de bägge existerar.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag kan inte fortsätta leva såhär, att jag bara bryter ihop helt okontrollerat. Det funkar inte för mig längre. Jag vet att jag borde ringa och boka en tid hos någon jag kan prata med, men det känns bara så jäkla läskigt.
Jag vet inte om jag vågar…
Sincerly~
Annons
Camera info
Camera u1000/S1000
Focal length 7 mm
Aperture f/2.8
Shutter 1/2 s
ISO 100
Anonymous
Tue 8 Jan 2013 01:03
Så fin.
Du ska inte behöva va ledsen, finns om du vill prata med en random främlig, och jag vet att jag är lite sent ute men ja, man kan ju prata om andra saker? :)
Du ska inte behöva va ledsen, finns om du vill prata med en random främlig, och jag vet att jag är lite sent ute men ja, man kan ju prata om andra saker? :)
R41NB0WD4SH
Sun 30 Sep 2012 21:50
även om jag inte känner dig o jag finns alltid om du behöver "prata"<3
Candy-Frreak
Sun 5 Aug 2012 15:46
Det är verkligen inge bra att du känner så här! Men om det hjälper så finns jag alltid här för dig om du behöver prata <3
ffs-ftw
Fri 3 Aug 2012 22:55
Du vet vart jag alltid kommer att finnas för jag har inga planer på att flytta mig :)
finns om du behöver prata :)< 3
finns om du behöver prata :)< 3
SagaDanieli
Thu 2 Aug 2012 20:29
De är så hemskt att du ska behöva gå igen så mycket, jag finns för dig gumman<3
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/lucyblack/508190733/