Saturday 6 April 2013 photo 9/9
|
Imorgon är det en vecka sedan denna vackra, lilla varelse lämnade oss.
Veckan har varit ganska jobbig men på jobbet så har jag kunnat tänka på annat i alla fall.
I måndags så hittade vi en veterinär i Skövde som har jour så vi slapp åka till Skara för att för att lämna in honom för kremering. Han kommer tillbaka om några månader i en urna, något som vi både tog som självklart.
Den morgonen var riktigt jobbig då jag dessutom haft en dröm om att han vaknade till igen, att han bara sov...
Sedan var det till att ringa veterinären (då han ville höra vad som hände) och hans kommentar var att det var ovanligt att det gick så snabbt.
Visst, vi uppfattade det som att han blev sämre först på söndagen men han blev det kanske redan på fredagen men att vi inte såg signalerna.... Men borta är han.
Sedan ringa försäkringsbolaget för att säga upp försäkringen. Ingetdera var en lätt uppgift kan jag lova.
Sedan har det varit mycket prat och diskussioner här hemma om vad vi hade kunnat göra (på något sätt så är det lite skönt att det var en obotlig sjukdom, vi hade inte kunnat göra mer än vad vi gjorde) och vad vi ska göra.
Katterna har inte varit oroliga men jag tror också att de såg det komma och eftersom han dog hemma så fick de chansen till att vara med och se det. Hur makabert det än låter.
Många tankar som virvlar runt i huvudet.
Jag är förbannad på mig för att vi inte åkte in till Skara och avslutade det på söndagen (eller i alla fall åkte in och hörde) men det är lätt att vara efterklok.
Jag är förbannad på universum - en kattunge som haft ett rent ut sagt förjävligt liv och precis när han kom till ett bra ställe och började utvecklas så fick han vad som anses vara den värsta sjukdomen för en katt. Obotlig, smärtsam och de dör oftast inom några dagar efter att de uppvisat symptom.
Vi har fått en försmak på hur det kommer att kännas sen, när de vi har nu inte kan leva längre. Och det är inte en kul känsla.
Det som nästan känns värst är att allt har återgått till som det var innan.
Men när jag sätter mig i soffan så tittar jag efter en stund efter Sauron då han brukade komma upp i soffan för att mysa.
Han låg nästan jämt när han var sjuk bakom fåtöljen (som står precis bredvid ett element och på en filt) och jag tittar efter honom där.
Kan avslöja att alkohol inte hjälper, oavsett vad man säger på film...
Annons
Part of an album
Camera info
Camera DSC-W330
Focal length 5 mm
Aperture f/2.7
Shutter 1/13 s
ISO 400
indigoparaflax
Sat 6 Apr 2013 17:15
Är sjukdomen något som bara dyker upp eller kan han ha burit med sig den ett tag innan han började visa symtom? Väldigt tråkigt alltsammans ;____;
Lunaroos
Sat 6 Apr 2013 17:43
Det var en virussjukdom som muterade och vad jag läst mig till (vad annat har jag kunnat göra?) så hade han troligtvis den sedan innan men att den muterade pga av stressen med flytten hit och sedan utvecklades den långsamt. Men när de väl visar symptomen så är det inte långt kvar.
Jo, det är väldigt tråkigt, det värsta känner jag lite är att han inte ens fick chansen till ett bra liv.
Tydligen så är muteringen dessutom vanligare hos raskatter så aldrig en raskatt känns det som.
Men knappt 1% av katterna drabbas men det är tillräckligt, det är ändå en av 100 katter :'(
Jo, det är väldigt tråkigt, det värsta känner jag lite är att han inte ens fick chansen till ett bra liv.
Tydligen så är muteringen dessutom vanligare hos raskatter så aldrig en raskatt känns det som.
Men knappt 1% av katterna drabbas men det är tillräckligt, det är ändå en av 100 katter :'(
2 comments on this photo