Jag sitter i detta nu och skriver flitigt på min text om en påhittad Nya Zeeland-resa som ska vara inlämnad och klar imorgon. Jag började på den idag. Fy fan vad dålig jag är!

Det var himla spännande i förmiddags :D
Jag och far åkte ut med skruttvolvon (som dog i fredags, men har återuppstått igen) till en industriparkering så att jag skulle få övningsköra för allra första gången. Oh, ni skulle ha sett! Jag körde rakt över en gräsmatta ett par gånger, den var det meningen att jag skulle köra runt.
Sedan gasade jag istället för att bromsa och glömde bort att det fanns en ratt.
Men det gick faktiskt bättre än jag förväntat mig! I slutet kunde jag ju nästan svänga som jag skulle till och med. Jag var James Bond i Die Another Day. Biljakt ute på isen. Så kändes det, med enda skillnaden att jag körde 20 km/h istället för 220 km/h.

Ibland undrar jag lite smått vad jag ska uppnå här i livet. Satan vad dumt det är, alla människor kan ju inte göra stordåd, och de som är ämnade för att gå genom livet som små vanliga folk bara känner att "oj, jag måste göra något!" Så känner jag. Och jag är antagligen en av de där icke-stordådsmänniskorna. Jag kanske bara föddes som statist. Eller så blir jag hjältinna. Det hade varit trevligt. Åh, jag vill att någonting storartat ska ske!!! Snart!

Jag har funderat på det här med det manliga könet. Män är jävligt svåra ibland. Jag vägrar kalla dem "killar", det låter bättre med "män". Kommunikationen funkar liksom inte så jävla bra alltid, och vi små förvirrade kvinnor använder oss av ett språk medan männen talar ett helt annat. Om jag skriver något kryptiskt kommer mina kära kvinnliga bekanta uppfatta något och män som läser samma sak kanske inte fattar något alls. Eller något helt annat. Jag är bra på att tänka krångligt, trassla in mig och bara tänka "om" hela tiden. Om det är så, om han tycker så, om hon tror det, om jag gör på det viset. Och så inbillar jag mig att det skulle vara smart på något vis att vända och vrida på allt?
Svar: nej. Jag vet att det bara blir krångligt och det slutar med att jag inte kommer fram till något alls.
Men jag fortsätter ändå, vrida, vända, tänka, tänka, vad ska hända.
Åh.

det hade absolut behövts!