November
Sunday 14 June 2009 photo 7/10
|
www.filmbloggen.devote.se
Domedagen är nära?
Wow, jag älskar verkligen Nicolas Cage och börjar bli irriterad på att han aldrig blir dålig men det är väl bra antar jag? Här får vi se honom som en ensamstående, förvirrad, orolig pappa som även jobbar på en skola. Både han och hans son är otroligt fascinerade av allt som har med rymdvärlden att göra och de brukar titta upp bland stjärnorna och prata om det. 50 år innan hände det något dock, det fanns en liten flicka som skrev ner en hel del siffror på ett a4. Helt utan sammanhang. Det pappret, med tjugo andra papper från hennes klass, skulle planteras i en tidskapsel under jorden för att, 50 år senare tas upp och ge till den klassen som existerar då.
Det hamnade i Nicolas Cage sons händer och Nicolas Cage börjar spekulera kring det pappret lite och märker senare att hon skriver datum på olika katastrofer t.ex World Trade Center och så vidare. Dock verkar det som om hon skrivit datumet på världens domedag.. händer det?
Nicolas Cage, är som alltid så sjukt duktig och man vill bara klämma ur hans skådespelarjuice och dricka det, bli minst lika duktig med lika mycket karisma. Alla andra gjorde även ett bra framträdande men dett mest attraktiva i den här berättelsen måste vara, låt oss kalla det, nicolas-cage-slutet. Sedan fanns det ett till slut i filmen som jag inte tyckte var så fascinerande men jag är lite anti science fiction om jag får vara ärlig. Dock älskade jag tanken på det slutet, verkligen bra, känns ändå ganska realistisk men lämnar för många obesvarade frågor fast ah, det är bara en film!
Rent allmänt kände jag att filmen var för lång (1,55) och det innehöll för många tomma scener, mörka och tråkiga scener som kunde kryddats på med lite fler påskägg till oss som verkligen analyserar det realistiska i filmen.
Känns lite surt att sätta så lågt betyg på en sådan film men det känns som om det finns för många scener, men ändå saknas det för mycket.
Mer info om filmen
Domedagen är nära?
Wow, jag älskar verkligen Nicolas Cage och börjar bli irriterad på att han aldrig blir dålig men det är väl bra antar jag? Här får vi se honom som en ensamstående, förvirrad, orolig pappa som även jobbar på en skola. Både han och hans son är otroligt fascinerade av allt som har med rymdvärlden att göra och de brukar titta upp bland stjärnorna och prata om det. 50 år innan hände det något dock, det fanns en liten flicka som skrev ner en hel del siffror på ett a4. Helt utan sammanhang. Det pappret, med tjugo andra papper från hennes klass, skulle planteras i en tidskapsel under jorden för att, 50 år senare tas upp och ge till den klassen som existerar då.
Det hamnade i Nicolas Cage sons händer och Nicolas Cage börjar spekulera kring det pappret lite och märker senare att hon skriver datum på olika katastrofer t.ex World Trade Center och så vidare. Dock verkar det som om hon skrivit datumet på världens domedag.. händer det?
Nicolas Cage, är som alltid så sjukt duktig och man vill bara klämma ur hans skådespelarjuice och dricka det, bli minst lika duktig med lika mycket karisma. Alla andra gjorde även ett bra framträdande men dett mest attraktiva i den här berättelsen måste vara, låt oss kalla det, nicolas-cage-slutet. Sedan fanns det ett till slut i filmen som jag inte tyckte var så fascinerande men jag är lite anti science fiction om jag får vara ärlig. Dock älskade jag tanken på det slutet, verkligen bra, känns ändå ganska realistisk men lämnar för många obesvarade frågor fast ah, det är bara en film!
Rent allmänt kände jag att filmen var för lång (1,55) och det innehöll för många tomma scener, mörka och tråkiga scener som kunde kryddats på med lite fler påskägg till oss som verkligen analyserar det realistiska i filmen.
Känns lite surt att sätta så lågt betyg på en sådan film men det känns som om det finns för många scener, men ändå saknas det för mycket.
Visa toppen
Show footer