Kindergarten

Okej, som de flesta vet vid det här laget så är det på tisdagar och torsdagar som jag har 80% av mina lektioner, så i vanliga fall finns det inte så mycket att berätta om de här dagarna, förutom tråkiga saker så som Karl Marx, Adam Smith och Någon Keynes... 

Men idag var det ingen helt vanlig dag på University of Alaska Fairbanks, idag var det nämligen "Pajjjr Egstråm"s första prov (eller test som det kallas). Det var nu man skulle få reda på hur mycket man hänger med på lektionen, samt hur svår en C kurs i Mikroekonomi egentligen är!

Testet bestod av 15 frågor och tiden var satt till 60 minuter, efter det rättade läraren testet direkt och vi gick igenom provet under andra delen av lektionen. Då det visade sig att man hade fått 95/100 poäng så konstaterade man att man för tillfället ligger på ett A+ i kursen! 

Med andra ord så hänger jag alltså med rätt bra i kursen (så du behöver inte vara orolig mamma!), men det är mer än vad man kan säga om de andra sågspånen... eller jag menar klasskamraterna i klassen. Med näst bästa person på 65 poäng och sämsta på 15 så känns det som att man är omringad av mellanstadie-elever. (Om det nu är några som går på mellanstadiet och som läser det här så ta det inte personligt!)

Men det är här som den amerikanska skolpolitiken visar vad den går för: blir läraren besviken över att inte fler elever hänger med på lektionerna? Eller säger läraren att de måste plugga mer på egen hand?

Ne, läraren säger (och jag citerar): "Hum, jag ser att ni inte är så bra på att komma ihåg alla formler och definitioner. Men då gör vi så här, i fortsättningen så skriver jag ut ett blad med alla formler på och så får ni använda er av era anteckningar, blir det bra?" 

Jag är väldigt tveksam till att det är den bästa lösningen, men det förhindrar i alla fall att någon kommer försöka fuska på provet, hur man nu ens skulle kunna göra det?