urdrag ur en fantastisk bok! läs hela är ni snälla^^ Det kommer alltid att finnas en plats där kvinnor lever i närheten av träd som låter som musik när vinder spelar i dem. Dessa kvinnor berättar historier för sina barn, både för att skrämma och glädja dem. Dessa kvinnor, de är fladdrande lycktor i bergen och eldflugor i natten, ansikten som tornar upp sig över en och återskapar samma onämnbara handlingar som de själva utsatts för. Det kommer alltid att finnans en plats där mardrömmar går i arv genom generationer. Dit kvinnor likt kardinalfågeln återvänder för att se sina ansikten i den ogrumlade vattenspegeln. jag härstammar från en plats där andedräkt, ögon och minne är ett, en plats där man bär med sig sitt förflutna som håret på sitt huvud. Där kvinnor återvänder till sina barn som fjärilar eller som tårar i ögonen på statyetterna som deras döttrar ber till. Min mamma var lika tapper som stjärnorna i gryningen. Hon var också från denna plats. Min mamma var som kvinnan som inte kunde blöda och sedan inte kunde sluta blöda, den som gav efter för sin smärta för att få leva som en fjäril. Ja, min mamma var lik mig. mitt bland sockerrören gjorde jag mitt bästa för att tala om det för henne men orden ville inte komma över mina läppar. Mormor kom fram och lade en hand på min axel. "Lyssna. Lyssna innan det försvinner. paról gin pié zél. Orden kan ge dina fötter vingar. Det finns så mycket att säga men tiden har svikit dig", sade hon. "Det finns en plats där kvinnor begravs i kläder som flammar som eldslågor, där vi häller kafe på marken för dem som gått före, där dottern aldrig helt blir kvinna innan morden har gått vidare före henne. Det kommer alltid att finnas en platsdär man, om man lyssnar uppmärksamt i natten, kommer att höra sin mor berätta en historia och i slutet av historian ställa frågan: ou libéré? Är du fri, min dotter?" Mormor lade hastigt fingra över mina läppar: "Nu", sade hon,"nu vet du hur du ska svara"

Annons

The photo has no tags

September 2009