June
Monday 1 December 2008 photo 4/4
|
Jag vet inte hur jag ska klara detta..
4 månader har gått men det ingen förstår är att det inte är någon skillnad ALLS på 4 dagar eller 4 månader.. ingenting har ändrats, ingenting!
Snart är det julafton och det kommer antingen vara en dag av glädje eller en utav de hemskaste dagarna i mitt liv.. det lutar mot det senare.
Hur ska jag kunna fira en sådan dag utan dig ? 17 st jular har jag firat med dig brevid min sida och du har alltid vart den som har köpt den bästa julklappen, du har alltid vetat vad jag har velat ha - även fast jag inte ens nämnt det! Det kommer liksom inte att kunna undgås att det är en person som fattas för det kommer inte kännas som om att det är bara en person som fattas utan det kommer kännas som om att det är en folkmassa som försvunnit..
Jag klarar inte det här just nu, skolan går käpprätt åt helvete just nu efter att ha kämpat i 2 år och jag klarar inte av att leva. Allting är jobbigt, jag somnar så fort som jag råkar sätta mig ner och jag kan inte fokusera mig what-so-ever..
Jag behöver dig vid mig sida, det bästa just nu skulle inte vara att få vara med släkten udner julafton.. utan det skulle vara att fåen kram av dig och att få sitta och skratta med dig bara du och jag, så som vi gjorde så ofta förut.. jag vill ha dig här!
Det är så många frågor som jag inte får svar på, sådanna frågor som jag skulle fråga dig endast och som jag skulle få svar på efter 5 min men nu kommer dem gå osvarade för jag tänker inte fråga någon annan för de är inte sånna frågor.
Varje dag påminns jag om något och varje dag vill jag sätta mig ner och börja asgråta! Mamma går fortfarande igenom papper som hon fått som det står om D-Dagen som förklarar allt som hände, jag fick höra 1 min utav det som stod och jag klarade inte av det och började gråta..
Men det jobbigaste är att vara trött.. jag kämpar mig upp ur sängen på mornarna, det är som om att jag skulle ha någon enorm depression.. jag kämpar mig upp fastän det nästan smärtar fysiskt. Jag går till skolan och härdar ut eller som idag, går hem för jag förstår att jag gör ingen nytta i skolan just då, jag kommer inte lära mig något och jag är aldelles för förstörd för att kunna göra något.
Jag vill bara ha dig här, jag vill få en stor kram av dig, sån som man inte vid speciella tillfällen vilket gjorde dem ännu bättre, jag vill bara ha en sån kram just nu.. det är allt jag önskar <3
Jag älskar dig bror!
Jag vet inte hur jag ska klara detta..
4 månader har gått men det ingen förstår är att det inte är någon skillnad ALLS på 4 dagar eller 4 månader.. ingenting har ändrats, ingenting!
Snart är det julafton och det kommer antingen vara en dag av glädje eller en utav de hemskaste dagarna i mitt liv.. det lutar mot det senare.
Hur ska jag kunna fira en sådan dag utan dig ? 17 st jular har jag firat med dig brevid min sida och du har alltid vart den som har köpt den bästa julklappen, du har alltid vetat vad jag har velat ha - även fast jag inte ens nämnt det! Det kommer liksom inte att kunna undgås att det är en person som fattas för det kommer inte kännas som om att det är bara en person som fattas utan det kommer kännas som om att det är en folkmassa som försvunnit..
Jag klarar inte det här just nu, skolan går käpprätt åt helvete just nu efter att ha kämpat i 2 år och jag klarar inte av att leva. Allting är jobbigt, jag somnar så fort som jag råkar sätta mig ner och jag kan inte fokusera mig what-so-ever..
Jag behöver dig vid mig sida, det bästa just nu skulle inte vara att få vara med släkten udner julafton.. utan det skulle vara att fåen kram av dig och att få sitta och skratta med dig bara du och jag, så som vi gjorde så ofta förut.. jag vill ha dig här!
Det är så många frågor som jag inte får svar på, sådanna frågor som jag skulle fråga dig endast och som jag skulle få svar på efter 5 min men nu kommer dem gå osvarade för jag tänker inte fråga någon annan för de är inte sånna frågor.
Varje dag påminns jag om något och varje dag vill jag sätta mig ner och börja asgråta! Mamma går fortfarande igenom papper som hon fått som det står om D-Dagen som förklarar allt som hände, jag fick höra 1 min utav det som stod och jag klarade inte av det och började gråta..
Men det jobbigaste är att vara trött.. jag kämpar mig upp ur sängen på mornarna, det är som om att jag skulle ha någon enorm depression.. jag kämpar mig upp fastän det nästan smärtar fysiskt. Jag går till skolan och härdar ut eller som idag, går hem för jag förstår att jag gör ingen nytta i skolan just då, jag kommer inte lära mig något och jag är aldelles för förstörd för att kunna göra något.
Jag vill bara ha dig här, jag vill få en stor kram av dig, sån som man inte vid speciella tillfällen vilket gjorde dem ännu bättre, jag vill bara ha en sån kram just nu.. det är allt jag önskar <3
Jag älskar dig bror!
Visa toppen
Show footer