April
Thursday 14 May 2009 photo 2/4
|
Nu måste jag alltså skaffa ett provisoriskt pass. Detta kommer att kosta mig 980 kr och antingen så måste båda mina vårdnadshavare vara närvarande eller så måste de faxa sina identitetsuppgifter och papper som styrkar att jag verkligen är deras son. På dessa måste deras ID-kort vara inkopierade och de måste vara ha en underskrift som är bevittnad av en person. Otroligt vilket jävla krångel.
Jag ringer då far min (som självklart har sovmorgon) och förklarar situationen. Han blir skitsur på flygbolaget och vägrar acceptera att vi måste pröjsa 1000 kr för att få ett jävla pass. Han säger åt mig att han ringer upp om ett tag för att han ska göra en liten research på Wikipedia om vad som verkligen gäller. Jaha. Jag får väl glida omkring och ta det lite lugnt medan jag väntar då! Känns nästan som att vissa andra är mer oroade/stressade än vad jag är. Anna springer omkring som en galning och försöker intala mig att ta det lugnt fast jag tror att det snarare är hon som behöver det! Alla kompisar frågar vad som händer och jag tvingas förklara läget lika många gånger som jag fått berätta hela resan för människor nu efteråt (vilket är en av anledningarna till att jag skriver detta).
Efter ca. en halvimma ringer farsan och erkänner sig slagen. Okej. Flyget lyfter om 35 minuter. I service-disken sa dem att det tar ca. 15 minuter att göra ett pass. Och farsan sitter i kallingar hemma framför datorn och surar. Fuck. Dags att sätta igång!
Farsan ringer morsan och informerar henne om läget, och de sätter sedan båda två igång med pappersarbetet. Under tiden kan jag inte göra annat än att se minuterna gå och be till någon högre makt att allt skall fungera och att jag ska slippa springa till Frankrike.
Medan mina föräldrar löper omkring i halva botkyrka för att faxa iväg dessa helvetiska papper så sitter jag som sagt och chillar på flygplatsen. Klockan är runt 09:00 och avresa sker (förhoppningsvis med mig ombord) 09:50.
Jag ringer då far min (som självklart har sovmorgon) och förklarar situationen. Han blir skitsur på flygbolaget och vägrar acceptera att vi måste pröjsa 1000 kr för att få ett jävla pass. Han säger åt mig att han ringer upp om ett tag för att han ska göra en liten research på Wikipedia om vad som verkligen gäller. Jaha. Jag får väl glida omkring och ta det lite lugnt medan jag väntar då! Känns nästan som att vissa andra är mer oroade/stressade än vad jag är. Anna springer omkring som en galning och försöker intala mig att ta det lugnt fast jag tror att det snarare är hon som behöver det! Alla kompisar frågar vad som händer och jag tvingas förklara läget lika många gånger som jag fått berätta hela resan för människor nu efteråt (vilket är en av anledningarna till att jag skriver detta).
Efter ca. en halvimma ringer farsan och erkänner sig slagen. Okej. Flyget lyfter om 35 minuter. I service-disken sa dem att det tar ca. 15 minuter att göra ett pass. Och farsan sitter i kallingar hemma framför datorn och surar. Fuck. Dags att sätta igång!
Farsan ringer morsan och informerar henne om läget, och de sätter sedan båda två igång med pappersarbetet. Under tiden kan jag inte göra annat än att se minuterna gå och be till någon högre makt att allt skall fungera och att jag ska slippa springa till Frankrike.
Medan mina föräldrar löper omkring i halva botkyrka för att faxa iväg dessa helvetiska papper så sitter jag som sagt och chillar på flygplatsen. Klockan är runt 09:00 och avresa sker (förhoppningsvis med mig ombord) 09:50.
Directlink:
http://dayviews.com/metalmange/372172650/
Visa toppen
Show footer