April
Thursday 14 May 2009 photo 3/4
|
Efter ett tag går jag fram till service-disken och de hänvisar mig till poliskontoret på andra sidan gatan. Allright! Kutar ut från flygplatsen, upp över vägen, dodgar smidigt alla flygbussar och arga taxichaufförer och känner svetten börja smyga fram över pannan när jag en halv minut senare drar upp dörren till polisens kontor. Inte en kotte där. Jahapp... Får ringa i en telefon och blir ombedd att vänta 2 minuter så ska någon snubbe komma upp och hjälpa mig. Sitter och väntar i vad som känns snarare som 2 timmar än 2 minuter, men till slut kommer en ung grabb i polisuniform upp på andra sidan glaset och talar till mig genom en mikrofon. Han säger att min mors uppgifter har kommit men att far min inte har skickat iväg sina än. Jag får CP-damp och ringer till honom och frågar vad fan han sysslar med?! Till svar får jag att han står och väntar vid kopiatormaskinen som glatt visar ”Heating up, please wait.” på displayen. Jag övertalar honom att det inte är en bra idé att krossa kopiatorn med en datorskärm och får sedan äntligen sätta igång med att skapa passet.
Jag får mäta mig, ta ett foto (på vilket jag ser måttligt panikslagen ut) och skriva min underskrift på nån konstig display. Nästa steg är då det tråkiga steget. Betalning. ”980 kr blir det, tack!” säger polisen glatt, ”Självklart...” mumlar jag tillbaka och börjar känna efter var jag har pengarna. Oh fuck, jag har ju växlat mina pengar till Euro... ”Ööh, tar ni Euro?” frågar jag försiktigt, men jag visste redan vad svaret var. Nope. Jävla pubis. Okej, då får jag öppna upp resväskan och leta efter de där nödpengarna som jag (pappa) som tur var inte växlade till Euro för lägen som dessa. Jag hittar min sexiga lilla turist-påse med pengar som man ska ha runt halsen för att inte bli av med dom i Marseilles tuffa kvarter, öppnar denna och drar ut ett gäng sedlar. En femhundralapp... En hundralapp... En till... Och Två till... Femhundra plus... Fyrahundra... Niohundra! … Och åttio. Satan. Saknar åttio kronor. Jag frågar om jag kan ta åttio kronor på mitt kort, men får svaret att mitt plan lyfter om 10 minuter och att det skulle ta alldeles för lång tid. Skit. Jävla skit.
Jag får mäta mig, ta ett foto (på vilket jag ser måttligt panikslagen ut) och skriva min underskrift på nån konstig display. Nästa steg är då det tråkiga steget. Betalning. ”980 kr blir det, tack!” säger polisen glatt, ”Självklart...” mumlar jag tillbaka och börjar känna efter var jag har pengarna. Oh fuck, jag har ju växlat mina pengar till Euro... ”Ööh, tar ni Euro?” frågar jag försiktigt, men jag visste redan vad svaret var. Nope. Jävla pubis. Okej, då får jag öppna upp resväskan och leta efter de där nödpengarna som jag (pappa) som tur var inte växlade till Euro för lägen som dessa. Jag hittar min sexiga lilla turist-påse med pengar som man ska ha runt halsen för att inte bli av med dom i Marseilles tuffa kvarter, öppnar denna och drar ut ett gäng sedlar. En femhundralapp... En hundralapp... En till... Och Två till... Femhundra plus... Fyrahundra... Niohundra! … Och åttio. Satan. Saknar åttio kronor. Jag frågar om jag kan ta åttio kronor på mitt kort, men får svaret att mitt plan lyfter om 10 minuter och att det skulle ta alldeles för lång tid. Skit. Jävla skit.
Directlink:
http://dayviews.com/metalmange/372172916/
Visa toppen
Show footer