Sorry om ni känner er lurade, men jag är Inte gravid. La upp förra bilden för jag tycker det är så vackert med bilder på gravida magar & dessutom längtar jag själv efter att få en ring på fingret & en bulle i ugnen. Min pojkvän längtar efter detsamma så det känns jättekul & kanske är det bara en tidsfråga innan man blir mamma! Allt har sin tid tralala! Men till skillnade från många andra så vill jag inte nå 30-sträcket innan jag blir förälder & jag har alltid älskat barn & vill vara "ung" mamma. För i dagens samhälle så är man ju "ung förälder" upp till 25 år typ, vilket är helt skumt enligt mig. Och jag har svårt att förstå att folk höjer på ögonbrynen när man nämner att man vill skaffa barn när man är närmare 25 år gammal, hallå? :P

varför är "unga" föräldrar att föredra? Mindre livserfarenheter ju. Visst inte kul att ha en förälder som är 50 år äldre då de mer sannoligt dör tidigare i ens liv. Men jag har sett alldeles för många människor som skaffar barn innan de gjort klart sina äventer, som upptäcker 5 år senare allt de hade velat göra innan och måste vänta, för det passar inte att dumpa sin unge o dra till Mexico 2 månader, eller komma på att de alrig tog tag i sina psykiska problem och tappar fotfästet, inte ok. Inte kul för barnen.

Nu måste jag opponera mig lite här.
Det verkar rent generellt att folk [framför allt barnlösa] verkar tro att livet "tar slut" när man skaffar barn, det är inte alls sant [jag säger inte att du anser det, jag känner inte dig, utan menar rent allmänt].
Bara för att man har barn, betyder inte det att man inte kan åka till afrika & bygga skolor, ta den där 2-månaderstrippen till Mexico eller what not, det funkar alldeles ypperligt med barn med, man får bara planera allt lite bättre & lite annorlunda helt enkelt. [Har ett exempel på nära håll, min kusin med familj [barn 2 & 4 år] åker till Afrika efter jul, för att arbeta i en SoS-barnby [min kusins gubbe är läkare & min kusin är lärare].

Jag tror det man menar när man säger "unga föräldrar är att föredra" för att det är lite naturens mening att man ska skaffa barn när man är ung. Det finns en anledning varför risken för missbildningar, missfall och dawn syndrom osv ökar när man närmar sig 30 år. Vissas biologiska klocka slutar ticka innan de fyllt 30 vilket betyder att de inte ens kan få barn längre. Folk tar för givet att man kan ha barn när som helst i livet, det funkar tyvärr inte så för alla.
Bea, jag har aldrig tvekat på att ta med mina framtida barn till både Hollywood och andra resemål eller om jag ska jobba utomlands osv så får man helt enkelt flytta. Mina föräldrar reste runt, hälsade på folk, åkte på alla möjliga äventyr o resmål ihop emd mig och mina syskn. Jag är uppväxt med ett rörligt liv och har flyttat flera gånger och sett många platser. Det är ett VAL man själv gör att sluta leva om man nu gör det. Och visst kan det vara svårt att ha råd att göra saker o få tid till det ifall man inte riktigt förberett sig och tex. går på soc eller har det svårt ställt, men inget är omöjligt och man kan förändra sitt liv även med barn.
Och ingen högre ålder är garanti för en frisk mamma och pappa som inte har psykiska problem eller är tråkiga och slutar leva :P

Det jag menar är att man inte bör åka iväg själv och LÄMNA UNGARNA (testa ta med en 3 åring på bergsklättring eller vandra i jungeln 2 dygn), skitbra när man kan ta med barnen. Inte bra för barn att flytta runt och tas från vänner och sen starta om för att sen flyttas igen och börja om etc (talar av egen erfarenhet och observationer i min närhet). Och sen handlar det mkt om vilken livstil man vill ha. Nej livet slutar inte när man skaffar ungar men en stor del sätts på paus, iaf om man vill priotera sina barn framför sig själv. Men sen kommer livsstilen in igen.
Det är naturens mening att skaffa barn sålänge man är fruktbar, missbildningar hör till naturen. Någon som hört talas om adoption btw? Finns jättemånga hemlösa och friska barn.

Det låter som du kommer bli än jättetrist mamma som inte tar med sina barn ut på resor.
En stor sätts inte på paus, hur kan du tro det? Det är bara att lära sig prioritering och anpassning till det samhälle du lever i.
Ja, det tillhör fruktbarheten, och den är som bäst i 20års åldern, det finns i all fakta du kan hämta.

Jag har gamla föräldrar, dem var 40+ när jag kom fram och visa mitt tryne i denna världen. Och dem slutade inte ha kul, resa, umgås, festa. Och jag mår helt perfekt utan att behövt så i centrum av allt.

jädrans vilka stavfel.. ^^

Ja jag håller inte med dig Bea även om jag kan förstå hur du tänker.
En paus är det säkerligen under det första året kanske när det är en liten bebis som tar mycke tid o kraft, men gud vad skönt att va mammaledig o pappaledig då o ägna den tiden åt bebisen. Därefter så snackar du om barn som om de alltid förblir 3-4 år? De växer ju upp och jag är uppväxt i en familj som rest hit o dit o haft massa för sig o inte har jag mått dåligt av det - tvärtom. Har sett många nya ställen o upplevt mycket olika saker vilket gynnat mig som person. Och bergsklättring och vandra i djungeln kanske inte är det vanligaste man gör haha, och det är inte nåt i mitt intresse. Att ha med barnen är inte svårare än man gör det till för det mesta och man får ju såklart anpassa resmål o sånt lite efter barnet. Barnet går alltid i första hand när de gäller hälsa o anpassning men ligga hemma o stirra i väggen är inte nåt krav på en mamma o pappa.
Sen beror det ju såklart på vilken livsstil man har. Vill man knarka, springa runt hela nätterna o skita i allt o inte ta hänsyn till nån annan än sig själv så kanske man inte ska ha barn. Men jag kan inte se hur mitt liv skulle förändras ENORMT för att jag får barn. Däremot kan jag se att jag skulle få lägga upp scheman o bättre struktur och prioritera viktiga saker först osv, sånt som ändå bara är bra för mig ^^
Jag har som sagt flyttat 4 gånger under min uppväxt och "tagits från vänner" osv och visst kan de va jobbigt men det har även gjort att jag fått vänner på många olika platser vilket varit skitskoj o är skoj ännu idag.
Jag förstår inte riktigt vart "flytta omkring" kom in i bilden, det är ju en helt annan diskussion precis som skilsmässor o bla bla, men jag pratade bara om att barn inte hindrar en att leva livet. Och att man kan både arbeta som mamma och resa o festa o göra äventyr även som mamma i nutidens samhälle.

Så ingen som vet vad adoption är för nåt?
Och som jag skrev tidigare som handlar det om vilken livsstil man har och vill ha. vad fattar ni inte med det? :S
Haha, jag har aldrig sagt jag ska bli mamma, vart har ni fått det ifrån?? Och skulle jag välja att adoptera i framtiden så kommer de barnen att få resa runt väldigt mkt då min karl snart är yrkespilot.Och nu i början är stor chans vi kommer att behöva flytta runt mkt för att få jobb tills man fått ihop ett x antal flygtimmar så man kan få de största välbetalda jobben där man vill rota sig. Att komma dit tar många år och nej jag tycker verkligen inte att det livet är det bästa för ett barn. Det är många barn som mått psykiskt dåligt efter att fått byta skolor, det är inte vanligt att 7-8 åringar lyckas hålla kontakten med varandra. Och ja barn växer upp och tills de kommit till åldern att de pallar åka med på resor som innefattar mer än att ligga lata sig vid en strand, och man själv är intresserad av att röra på sig utan att stanna hela tiden för ungen gnäller och inte orkar gå längre, ja då sätts ju det livet på paus några år. Svårare än så är det inte att förstå.
Och jo ens liv förändras ENORMT när man får barn, hallo man blir ju förälder och det är en big deal iaf för de flesta. Och det är ett underbart nytt liv man får, för de som önskat det. Det är väl rätt uppenbart? Tycker iaf jag ^^

Och som sagt, diskussionen handlade om att livet inte tar slut, ingen har sagt att inte livet förändras men det förändras ju i den graden man själv vill också. Det jag menar är att vissa väljer att sätta sig hemma o inte göra ett skit de kommande 10 åren och andra väljer att ta de lugnare bara och anpassa tiden efter barnets utveckling osv osv. Men hela grejen var att jag tycker det är komiskt att folk tror att om man blir förälder så stannar livet upp, man har skittråkigt o allt handlar om bajsblöjor, skrik och matlagning i hela livet. som om ungen inte växer upp och som om man inte kan jobba o göra annat också. Allt handlar om livsstil exakt!
Adoption och allt sånt har inget med det vi talar om att göra Bea! Hallå? Jag är inte emot adoption, det är samma sak, fast jävligt mycke dyrare o mer komplicerat för du blir ananlyserad, ska ha bra ekonomi, jobb o gärna man o kvinna osv osv. Vill du ha en unge "naturligt" så är det bara att knulla så var det klart ungefär, på gott och ont eftersom jag ibland anser människor borde få gå igenom test för om man är lämplig som förälder men det är ju nåt som inte går att få igenom heller haha! :P

Iaf, vi kanske kan enas om att man ska ha barn när man själv är mogen för det oavsett vad man lever för liv och att ha barn betyder inte döden för ens eget sociala liv, intressen eller arbete. Tror ingen mamma som försökt "leva livet" kan instämma om att allt gick åt helvete o var tråkigt o livet stannade när hon blev mamma. Inte om man valt att bli mamma och var mogen för det.

Bla bla bla, nu börjar det verkligen kännas som att jag upprepar samma sak om och om igen.
FÖRSTÅR NI VAD JAG MENAR? Finns inte riktigt mer o säga, man tycker olika helt enkelt. jag tycker inte alls som du Bea i flera punkter, så är det, och du tycker inte som jag. jag vill ha barn - du vill inte ha det. Bra. Men då gör det inget att du har den inställningen, men smitta inte av den på mig för jag tror inte ett barn hindrar mig till att resa, ha skoj, arbeta och åka på konserter, festa, festivaler osv men Ja jag kan inte bara tänka på mig själv hela tiden såklart, det kan man inte när man har pojkvän heller. Man måste ju ta hänsyn till sin familj oavsett om det är pojkvän, mamma, barn osv. Vissa anser att livet stannar när man skaffar pojkvän eller gifter sig, det tycker jag också är fel. Det är det jag diskuterar om jag var otydlig med det. Inte adoption, flytt, skilsmässor o annat.

Jag har aldrig sagt att hela livet stannar när man får kids. Tror bestämt jag skrev paus nånstans :S
Och det jag svarar på med adoption är fördomarna mot att få barn när man är närmare 40, som faktiskt blir allt vanligare. Och vill man minimera risken för ett mongobarn efter 25 så är det bara adoptera ett friskt och hemlös barn (bidrar man heller inte till överbefolkningen).
Träffa för övrigt en såå söt liten noguat unge igår på kanske 2 år som hade kommit ifrån sin mamma och kröp runt på Nordstan, hon va sååå sööööööööööt! Ville nästan ta med henne hem xD
Och jag tycker ung förälder (som diskussionen handlade om från början, inte att livet tar slut) är upp till 22år. 25-35år tycker jag är perfekt. Och ja man kan vara ung i sinnet tills man är 89år. 25år är helt normalt att börja tycker jag (de flesta är "redo"), men jag tycker samtidigt inte det är konstigt att får barn när man är 40. Och jag tycker självklart man ska ha det stabilt ekonomiskt, barn kostar pengar och jag tycker det är fel att leva på barnidraget som tyvärr många gör. Jag tycker t om man ska slopa flerbarnstillägget och slopa barnbidraget helt efter 2a barnet, det ni, provocerande åsikt va ;)
Och ja Mirre du har helt rätt med hänsyn till familjen. Det är ett val man gör och ett trevligt sådant.

Jag tror vi håller med varandra angående diskussionen, och som tur var finns det mammor i alla möjliga former o åldrar ^^ Gäller att man gör det som känns rätt för en och jag ska sluta störa mig på folk runt mig som tycker och tänker hit o dit om vad jag ska och inte ska göra. Man ska gå sin egen väg helt enkelt. Jag har som mål att ha barn inom de kommande 2-3 åren, men vem vet, jag kanske inte kan få barn eller nåt dyker upp så jag väntar eller förhållande tar slut osv osv. Man vet aldrig, livet är rätt spännande så att säga ;)

och min mormor fick mamma då hon var 43

Jag tycker det är mer "konstigt" med äldre mammor än yngre, men jag säger inte att det är fel. Alla är olika som du säger o alla får ju välja själva hur de vill ha det. Jag vill vara ung när mina barn växer upp o sedan inte va pensionär när de flyr boet.

hmsi mina päron har nite gått i pension än :PPPPP hellre smal och snygg längre och resa och jobba ihop lite stabilt. men de fick inga barn heller innan kom lixom bara sådär sent. antar det gäller mgi med haha

Hehe, smal o snygg o resa o jobba kommer jag göra ändå ska du se ;)
Tråkig svensson-mamma som pillar naveln o inte har ett liv kommer aldrig handla om mig.
Men ja, man ska ju göra som man känner känns bäst ^^

Jag är också inne på va kring 38 om jag ska ha kids. Kirrat det stabilt rent ekonomiskt och i livet, hittat en plats där man kan tänka sig bo i minst 6-9år. Rest runt lite, bott utomlands och ja göra vissa resor i livet som kanske inte är så lämpligt när man har barn. I herstorian så va det de unga kvinnorna som födde barnen och de äldre kloka kvinnorna som fostra. Jag tänker mkt på det när jag ser tonårsföräldrar, de är inte färdigvuxna ju. Det klingar inte rätt i min skalle med barn och föräldrar som växer upp ihop :S

sen är väl abrn ofta något man får inte skaffar :(

Man får väl hoppas din biologiska klocka tickar fortfarande så att du är kapabel att få barn när du är nästintill 40 år. Det är nämligen ingen självklarhet, fertiliteten är som bäst i den åldern vi är nu o risken för missbildningar osv är liten nu men blir större ju äldre man blir.
Men självklart ska man göra som man själv känner, tycker jag. Ni verkar helt emot föräldrar i 24-25 års åldern? Tonårsföräldrar talar jag inte ens om, jag pratar om vuxna människor som oss. Bara för att dagens samhälle förändrats och man ska tänka på sig själv 80% av livet och undvika hinder såsom pojkvän/flickvän, barn och annat som kan komma i "vägen" för sitt eget liv, så tycker jag inte det känns okej för mig.
Och som jag sagt, jag tänker ta med mina barn på alla mina äventyr och det finns faktiskt något som heter: barnvakt :P

Jag ser inget fel i att ha barn när man är äldre, och inte heller när man är ung, så länge det känns rätt. Jag är bara emot att folk tror livet tar slut och allt sånt, jag har så många vänner som har barn nu och de har inte slutat leva och de åker på festivaler, resor osv och ibland tar de med barnen och ibland har de barnvakt. Allt går om man vill. Men ser man barn som ett hinder så bör man självklart vänta.

Just det: kroppen återhämtar sig bäst när man är ung. Bristningar, fetman o hängbuk o sånt är inget jag vill ha och risken för att ha sånt bestående mer lr mindre ökar när man är äldre.

jag har inget emot föräldrar som är unga. men nu är det så att de inte fick några barn fastän de försökte. de kom nära 40 strecket eller då över. det beror ju också på vilken disiplin man har då man är gravid och efteråt. jag skiter i festivaler i barnfrågan faktiskt. allt går att lösa. min farmor fick sju barn min mamma och mormor bara ett var då de var äldre. man ska vara glad att man får barn om man vill ha. när spelar ingen roll. mamma och pappa var inte direkt gamla och trötta då de fick mig. de är fortfarande inte gamla och trötta.

Absolut, håller med dig Lovisa ^^ Man vet aldrig, jag kanske inte ens kan få barn. Man får väl se hur det blir med den saken haha men man får väl hoppas.

Hallo, någon som hört talas om ADOPTION??
och nej jag är absolut inte emot småbarnsföräldrar i 25-års åldern

Tack^^

i second that.

Haha indeed! Jag ska bli världens coolaste mamma helt klart! :D

Jag tror på det faktiskt! :D

Toppen! ^^ Sen anser jag inte 24 år är "ung mamma" egentligen. Men nuförtiden ska man ju va 35-40 för o bli mamma, det är helt sjukt enligt mig. Våran naturliga "klocka" säger inte att vi ska vänta så länge egentligen. Men det är ju upp till var och en, tycker bara det är skumt att folk tycker man är ung när man tex är vuxen 24åring och väljer att skaffa barn :S

Tack sötnos ;)

I know you do! Tycker det är dags för mig o ta en tripp o hälsa på dig, vi har ju talat om det allt för länge ^^

absolut! det är verkligen dax!

Mm, en lite tripp ner till malmö osv tänkte jag i början av nästa år. Du bor väl inte så långt ifrån malmö?

mja bor 10 mil därifrån men är ju där då & då så :)

okidoki! man kanske kan bestämma träff i malmö om man planerar in det i god tid, vore skoj o kunna träffa flera som bor runt o i malmö ^^

absolut:D det vore super kul.

Ja kom ner tillMalmö :-) Det vore skit kul!!