Rättelse: Rasmus har inte kommit ur från ungdomsvården...ännu. Jag som fick fel uppgifter. Han dömdes till 1,6 år så han blir kvar ett tag till, förhoppningsvis.

Jag blev väldigt upprörd förut, alla känslor rördes om, och blev grymt provocerad av att Rasmus gått med i SafeWalk Länsmansgården >.<
Men men, som Iris sa, vi känner honom inte. Vi vet inte om han lever med ångest lr inte, om han vill förändras lr inte. Men oavsett så kan jag inte undvika hatet som bubblar upp ibland och sorgen o frustrationen som tynger en varje dag.
Det är inte lätt att veta hur man ska bete sig helt enkelt.
Sveriges rättsystem är helt fucked up, och vad kan man göra åt det... Inget känns det som. Och Pelle kommer inte tillbaka till livet, vad jag än gör...
Hoppas bara ingen av Pelles mördare gör illa nån mer när dom återfår friheten och sina liv.
Och jag hoppas jag slipper träffa på nån av dem på spårvagnen eller nånstans. Det är det enda jag önskar, aldrig se dem mer.

Iris har rätt med det hon menade, att vi inte bör slänga ut oss hur som helst vad vi tror o inte tror, men självklart har man rätt att uttrycka sig. Ångesten lär alla få leva med som kände Pelle o saknar honom, men visst kommer mördarna känna av det med, får man ju hoppas. vem vet.
Ja förhoppningsvis, men sjukt ironiskt ändå. Och provocerande att gå med i en grupp som stödjer att man ska motarbeta såna som han o hans vänner...

Jo, men att han går med i SafeWalk kan även tolkas som sjukt ironiskt och falskt. Jag tycker det är väldigt skumt, gruppen skapades pågrund av honom, daniel o hans andra vänner som spred skräck i stadsdelen med rån, misshandel o sen mord, o Elins mördare. Lol ungefär. Men som du säger, klart det kan vara av en fin anledning, att han faktiskt ångrar sig hårt o vill visa det. Men jag finner det ändå provocerande...

Det gör ont att du gör det, önskar verkligen jag kunde sudda ut dom dumma tankarna ur dig. Det är Aldrig ditt eller nån annans fel, det är endast Rasmus o Daniels fel som tog hans liv. Ingen annans fel.
Men visst önskar jag också jag va där den kvällen o kunde hoppa på dom jävlarna men då hade kanske jag också blivit huggen, förmodligen, och kanske hade jag sprungit i skräck o inte alls fattat vad som hände. Vem vet? Ingen vet sådant o ingen kan rå för hur man reagerar o ingen kan försvara sig mot en galen kille med kniv... KRAM PÅ DIG <3

Kommer fortfarande igår kvällen i detalj, usch. Är på något sätt glad över att Iris och Malin inte agerade bättre än vad de gjorde, ville inte ha fler personer jag behöver fälla mina tårar. Sedan är jag även ganska glad över att det hände om man ser det från den sociala biten: Jag har träffat sååå mycket underbara människor som jag nog inte hade träffat annars!

Ja som sagt, de hade blivit huggna dom med så bra att de fick panik o sprang, men ändå önskar man att man va där med ett hagelgevär typ...
Nej, jag är inte glad över det alls. Hade hellre haft Pelle kvar o inte känt nån av de jag träffat på pågrund av mordet. Jag tror nämligen jag hade lärt känna de flesta jag lärt känna, med tiden, om Pelle hade fått leva vidare så man hade en chans att få träffa hans vänner med tiden....