Saturday 21 January 2012 photo 2/2
|
Jag är nog lite dum i huvet!
Man är ändå rätt konstig. Och ändå tycker jag att jag är en bra, snäll människa för jag vill ingen ont. Jag älskar att försöka föreställa mig hur mina vänner & andra främmande människor uppfattar mig som människa. Det är skitsvårt men försöker ändå skutta ur min egen kropp och betrakta mig själv. Jag funderar över hur jag beter mig social, hur jag pratar, hur jag tar kontakt med andra, hur jag beter mig i stora drag och vad som får mig glad och arg, skratta och gråta. Jag är inte lätt att förstå ibland, jag är nog lite knepig och kan nog verka både disträ och frånvarande rätt ofta. Jag är väldigt uppe i mina egna tankar, i min egen lilla värld, och flyger lätt bort ifrån verkligheten även under en vanlig konversation. Springer omkring som en tjackad tupp när det är mycket folk runt mig, hade jag haft en svans så hade den viftat som fan.
Jag skrattar faktiskt ofta när jag tänker på den personen jag är, för jag anser mig varken vara ond eller elak och tror sällan folk uppfattar mig som det, även om en och annan kan ogilla mig direkt eftersom jag lätt stjäl uppmärksamheten och är en liten attention-whore! HÄR ÄR JAG!
Haha, det är rätt kul att försöka förstå hur man själv funkar. Och jag tror det är väldigt nyttigt att tänka över hur man är som människa, vad man själv tror och vad man tror andra tycker osv. Man bör rensa sina brister och erkänna vad man är dålig på och vad man är bra på. Annars tror jag det är väldigt svårt att växa som person, utvecklas och bli en bättre människa. Man blir tryggare när man har en bra självkännedom och vågar fråga vad andra tycker och lära av det. Det är självklart skitläskigt och flera gånger har man känt sig orättvist behandlad och blir ledsen för att andra missförstår en och hur man verkligen försöker att framstå som. Det är oundvikligt. Och stöter man på folk, som man ofta gör, som har extremt dåligt självkännedom så är dom ofta väldigt hårda och väldigt snabba med att döma en. Det är lättaste att fokusera på andras brister och döma, förkasta och beklaga sig över andra. Då kan man kanske slippa titta sig själv i spegeln kanske? För jag har nog aldrig träffat någon med bra självkänsla och självkännedom som dömer och förkastar andra, klankar ner på andra och pikar så fort de får chansen. Dessa personer brukar oftast uppmuntra en och vara mer ärliga med både ens positiva och negativa sidor, ge en konstruktiv kritik på ett schysst sätt som man vågar ta till sig utan att hamna i försvarsställning och hugga tillbaka direkt.
Självklart ska man inte ta åt sig av vad alla säger, men ibland kan det vara intressant vad ens vänner, de man litar på och som man vet tycker om en och vill en väl, har för uppfattning om en eller hade för första intryck osv!
Man måste lära sig stänga av när människor som bara vill en illa slänger ut sig det ena och det andra, de är inte där för att stötta dig att bli en bättre person utan de är där för att skada dig, då ska du slå dövörat till!
Och de som säger "jag skiter i vad andra tycker" tror jag för det mesta inte alls gör det. Jag tror det är få människor som faktiskt fullständigt struntar i vad alla runt om dem tycker, man är beroende av att känna sig omtyckt, accepterad och få bekräftelse av andra. Jag tror vi människor funkar så! Det gäller bara att välja ut vilka man faktiskt ska lyssna på och vilka som kan va ärliga och ge en sin bild om vad de tycker om en. Om man nu vill rannsaka sig själv och är nyfiken, såsom jag, att få veta vad vänner och familj osv tycker om en. Jag älskar att höra vad andra tycker ibland, för att själv kunna bearbeta det och fundera på vad jag gjorde för att få dem att tycka så osv!
Jag har absolut inte den bästa självkänslan, men däremot har jag längtan efter att bygga upp den hela tiden, vilket jag tror man gör hela livet. Däremot har jag väldigt bra självförtroende för det mesta, jag vågar ta för mig, säga min åsikt och ta kritik även när det smärtar. På utsidan märker man inte av mitt kaos, min osäkerhet eller min syn på mig själv. Det är skillnaden.
Jag har iaf börjat skratta mer åt hur flummig och tokig jag kan vara och jag har blivit bättre på att erkänna mina brister, speciellt inför min man som lever med mig, och jag ser hur mycket han uppskattar det och hur det uppmuntrar honom att själv analysera sig själv och erkänna sina egna brister. Det blir liksom en bra grej för alla, att man vågar erkänna sina fel, säga förlåt och uppmuntra varandras goda sidor.
Och alla tror sig ändå vara normala, för det mesta iaf, men jag är nog rätt road över att jag inte är så "normal" (hatar det ordet egentligen). Vad är normal liksom? Men jag menar mest att mitt beteende och jag som person inte passar in i normen som vi människor byggt upp för varandra i dagens samhälle. Många strävar efter att passa in i denna trånga ram, medan jag njuter av att falla utanför den. Min norm är att gå utanför normen haha!
Och jag bryr mig inte om jag faller in i normen ibland vilket jag självklart gör ibland.
Jag förstår er alla som tycker jag är lite skum ibland, haha, det är jag! Men det är ju en del av mig, och inget som skadar någon. Så länge det man gör, hur man beter sig osv, inte skadar andra, så tycker jag man ska njuta av att vara lite dum i huvet och knepig då och då ;) Helt enkelt så :D
Jag ordbajsar som fan nu, gött de! ;)
Annons
IzzeMizz
Sun 22 Jan 2012 11:24
Tycker det var as bra skrivet. Men jag håller med dig man vill veta hur andra tycker och tänker om en. :) Jag tycker det bara är skönt att man är sprallig osv. Tycker du verka vara en bra människa och riktigt rolig! :)
Vildängel
Mon 23 Jan 2012 11:55
Absolut, tack! :) Ja, jag gör så gott jag kan och min humor är rätt galen ;)
Luvivane
Sat 21 Jan 2012 20:21
Jag brukar också tänka så, hur uppfattar andra mig?
Jag uppfattar dig som en glad, sprallig person som jag tycker mycket om!
Jag uppfattar dig som en glad, sprallig person som jag tycker mycket om!
Vildängel
Mon 23 Jan 2012 11:54
Vad söt du är, jag uppfattar dig som mycket känslosam, omtänksam och sprallig, glad och nyfiken! Det är iaf den uppfattningen du gett mig när vi umgicks mer förr ;) <3
MissPolli
Sat 21 Jan 2012 18:26
jag tycker jättemycket om pratglada och spralliga mirre! det är jättebra att kunna analysera sig själv och hur man uppfattas av folk, och att ta sig själv med humor är nog bland det bästa man kan göra..^^ konstig/knasig = bra!
Evizenw
Sat 21 Jan 2012 18:17
vet jag inte känner dig men :) jag gillar texten. känner igen mig själv litegrann där. jag tycker du ska fortsätta vara dig själv. Det värsta man kan göra är att be om ursäkt för att man finns... eller tycker synd om sig själv alltför ofta. Jag gillar också att vara lite utanför "den normala normen". och det är bra att man kan erkänna sina fel och brister. Det är något jag har varit tvungen att jobba med. Men j u starkare man blir inombords, desto lättare är det.
Vildängel
Mon 23 Jan 2012 11:53
Absolut, man ska alltid vara sig själv, och självklart ska man inte be om ursäkt för att man finns men däremot stöttar jag inte attityden "jag är som jag är, that's it" utan jag tror vi människor alltid växer och utvecklas som personer men är man sluten och inte lyssnar till andra, aldrig tar åt sig av kritik osv så kan man inte heller förbättra sina brister som vi alla bär på. Och eftersom jag tycker det är spännande att utvecklas och få mer insikt om hur jag är och fungerar som människa så måste jag va öppen o lyhörd inför hur andra känner att jag är och bemöter dem osv. Men jag har för länge sen gett upp strävan om att passa in i normen eller försöka vara så "normal" som möjligt, tror inte ens normal exiciterar mer än i våran fantasi. Håller med dig!
Evizenw
Mon 23 Jan 2012 16:23
jo självklart, man måste kunna ta konstruktiv kritik. stöter man bort hela tiden, blir det ingen ändring heller =)
12 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mirr33/501117603/