March
Wednesday 1 July 2009 photo 1/1
|
Jag måste bara få skriva av mig lite...
Jag kan inte uttrycka mig klart om hur jag känner mig, det finns inget ord som förklarar det på rätt sätt, men nedstämd och deprimerad är väl ganska bra förklaringar. Det känns som om allt man gör är hopplöst, som om ingenting räknas längre, även om jag tänker på nått annat och skrattar så finns det hela tiden i huvet, inom mig, o när jag väl börjar tänka på det igen så kommer den dära olustiga känslan, känslan av besvikelse och orättvisa.
Jag har gråtit av mig en hel del, men jag känner att det finns mer inom mig som måste få komma ut.
Jag vet att den känslan kommer finnas här en lång tid framöver, men kommer sakta och säkert avta med tiden, men tills dess så kommer jag känna denna känsla, och det får man stå ut med när en sådan stor och viktig person går bort.
Världen är inte rättvis. För isånnafall skulle inte en sådan viktig person som har givit så mycket till världen och framför allt en far, gå bort så tidigt.
Jag blir arg på mig själv för att jag bryr mig så mkt om en person som jag inte ens känner, han har verkligen gjort ett stort intryck på mig, o det märker jag först nu, när det är över. Varför ska man behöva bli så känslosam av en person som inte ens vet att du existerar?
Hur kan en person som man inte känner göra ett sånt stort intryck på en?
Man känner inte ens personen, men ändå så bryr man sig så mycket...
Jag kan inte uttrycka mig klart om hur jag känner mig, det finns inget ord som förklarar det på rätt sätt, men nedstämd och deprimerad är väl ganska bra förklaringar. Det känns som om allt man gör är hopplöst, som om ingenting räknas längre, även om jag tänker på nått annat och skrattar så finns det hela tiden i huvet, inom mig, o när jag väl börjar tänka på det igen så kommer den dära olustiga känslan, känslan av besvikelse och orättvisa.
Jag har gråtit av mig en hel del, men jag känner att det finns mer inom mig som måste få komma ut.
Jag vet att den känslan kommer finnas här en lång tid framöver, men kommer sakta och säkert avta med tiden, men tills dess så kommer jag känna denna känsla, och det får man stå ut med när en sådan stor och viktig person går bort.
Världen är inte rättvis. För isånnafall skulle inte en sådan viktig person som har givit så mycket till världen och framför allt en far, gå bort så tidigt.
Jag blir arg på mig själv för att jag bryr mig så mkt om en person som jag inte ens känner, han har verkligen gjort ett stort intryck på mig, o det märker jag först nu, när det är över. Varför ska man behöva bli så känslosam av en person som inte ens vet att du existerar?
Hur kan en person som man inte känner göra ett sånt stort intryck på en?
Man känner inte ens personen, men ändå så bryr man sig så mycket...
Comment the photo
När jaf tänker efter är det helt sjukt!
men jag bryr mej inte...
kan inte släppa honom! <3
Jag tror inte det, men det i bara min teori..så..men jag förstår vad du menar..
9 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/mjjd/386443865/
Visa toppen
Show footer