Tuesday 31 January 2012 photo 1/1
|
Läs & de flesta ska ta åt sig.<b style="font-size: large; ">
De flesta säger att ta självmord är den mest själviska saken man kan göra. Dock så är det inte det. De som tar livet av sig, de tar livet av sig för att de mår dåligt.
Jag har precis förlorat en av mina bästa vänner, hon tog livet av sig, och jag vet varför. Ingen kunde stoppa henne, hon mådde så dåligt. Samma kväll, så gick kärleken skit & jag mådde otroligt dåligt. Jag har nästan aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv.
Jag tycker att ni ska förstå, förstå varför folk tar livet av sig. Det är inte för att de ska få all uppmärksamhet efter de inte finns längre, det är inte för att folk ska börja snacka om dig, det är inte för att folk ska upptäcka dig då. Om en person tar livet av sig, är det för att någon/några har drivit den till vansinne, få gå upp varje morgon, höra samma jävla saker varenda jävla dag. Varför jag vet detta är för att jag har själv haft självmordstankar i nästan tre år nu, så jag tänkte berätta lite för er hur det är. Jag vet det själv, för att jag vet vad jag tänker på. Man förlorar inte hjärnan, du förlorar bara rädslan för allting.
Hur det är för mig att ha självmordstankar är väldigt hemskt. Det är nästan alltid det första jag tänker på när jag vaknar, och det sista jag tänker på innan jag somnar. Det är därför jag skriver detta när klockan är 20 i 11. Jag kan inte sova p.g.a att det är det enda jag tänker på, så jag vill skriva av mig lite. Att ha självmordstankar, det är inte det liv jag valt. Jag röker, har gjort konstant i lite mer än ett halvår nu. Jag är deprimerad, hela tiden, förutom när jag röker. Då mår jag bra. I alla fall bättre än vanligt. Jag har bestämt mig för att sluta så jag håller på att trappa ner. Det är inte så roligt som alla tror. Jag vågar göra det mesta, men inte bland folk, skulle jag vara helt själv, skulle jag åka stört lopp rakt ner för en svart backe med skidor, för jag skulle våga för att testa & se vad som händer. Jag lever bara en gång & därför vågar jag. Men jag har kompisar som säger samma sak som jag, men de vågar inte. För de har inga självmordstankar. Det är bara jag.
Nu tänker jag inte skriva så mycket mer om självmordstankar mer än att det är riktigt jävla hemskt. Det är inte det livet jag vill ha.
Men jag tycker att ni ska tänka er för, för en dag kanske ni står där & har skrattat åt någon som tagit livet av sig, har sagt "Jag orkar snart inte mer" Och ni bara har skrattat. Där står ni nu, helt själva. Det är hemskt ska ni veta, hur mina självmordstankar började var för att en annan vän tog livet av sig, hade försökt i ett år & jag har känt henne sedan jag var liten. Jag tänker inte säga ett enda jävla namn, eftersom att jag tycker inte om att prata om de som har tagit sitt liv eftersom att jag fortfarande är ledsen & arg. Jag tänkte inte så mycket på när de sa att de inte orkade mer att de skulle göra det. Jag trodde inte de skulle våga. Jag har stått på rälsen ett antal gånger, jag skulle våga köra kniven i magen, jag har skärt upp mina armar lite grann & jag har skurit mig på benen. Jag skär mig där det inte syns, för jag vill inte ha den uppmärksamheten. Jag ber inte om eran uppmärksamhet nu.
Men jag vill att ni som har vänner som mår dåligt tar hand om dom, för en dag står ni där, helt själva & ensamma, för att ni har skrattat åt eran vän som tagit livet av sig.
Tro mig, de som verkligen verkligen kan släppa allt, gör det vilken dag som helst, ni kommer inte få någon förvarning.
Säger bara det, ta reda på era vänner & skratta inte åt dom, försök få de må bra, gör allt som krävs, om ni inte vill förlora era vänner som jag.
<b style="font-size: large; ">
De flesta säger att ta självmord är den mest själviska saken man kan göra. Dock så är det inte det. De som tar livet av sig, de tar livet av sig för att de mår dåligt.
Jag har precis förlorat en av mina bästa vänner, hon tog livet av sig, och jag vet varför. Ingen kunde stoppa henne, hon mådde så dåligt. Samma kväll, så gick kärleken skit & jag mådde otroligt dåligt. Jag har nästan aldrig gråtit så mycket i hela mitt liv.
Jag tycker att ni ska förstå, förstå varför folk tar livet av sig. Det är inte för att de ska få all uppmärksamhet efter de inte finns längre, det är inte för att folk ska börja snacka om dig, det är inte för att folk ska upptäcka dig då. Om en person tar livet av sig, är det för att någon/några har drivit den till vansinne, få gå upp varje morgon, höra samma jävla saker varenda jävla dag. Varför jag vet detta är för att jag har själv haft självmordstankar i nästan tre år nu, så jag tänkte berätta lite för er hur det är. Jag vet det själv, för att jag vet vad jag tänker på. Man förlorar inte hjärnan, du förlorar bara rädslan för allting.
Hur det är för mig att ha självmordstankar är väldigt hemskt. Det är nästan alltid det första jag tänker på när jag vaknar, och det sista jag tänker på innan jag somnar. Det är därför jag skriver detta när klockan är 20 i 11. Jag kan inte sova p.g.a att det är det enda jag tänker på, så jag vill skriva av mig lite. Att ha självmordstankar, det är inte det liv jag valt. Jag röker, har gjort konstant i lite mer än ett halvår nu. Jag är deprimerad, hela tiden, förutom när jag röker. Då mår jag bra. I alla fall bättre än vanligt. Jag har bestämt mig för att sluta så jag håller på att trappa ner. Det är inte så roligt som alla tror. Jag vågar göra det mesta, men inte bland folk, skulle jag vara helt själv, skulle jag åka stört lopp rakt ner för en svart backe med skidor, för jag skulle våga för att testa & se vad som händer. Jag lever bara en gång & därför vågar jag. Men jag har kompisar som säger samma sak som jag, men de vågar inte. För de har inga självmordstankar. Det är bara jag.
Nu tänker jag inte skriva så mycket mer om självmordstankar mer än att det är riktigt jävla hemskt. Det är inte det livet jag vill ha.
Men jag tycker att ni ska tänka er för, för en dag kanske ni står där & har skrattat åt någon som tagit livet av sig, har sagt "Jag orkar snart inte mer" Och ni bara har skrattat. Där står ni nu, helt själva. Det är hemskt ska ni veta, hur mina självmordstankar började var för att en annan vän tog livet av sig, hade försökt i ett år & jag har känt henne sedan jag var liten. Jag tänker inte säga ett enda jävla namn, eftersom att jag tycker inte om att prata om de som har tagit sitt liv eftersom att jag fortfarande är ledsen & arg. Jag tänkte inte så mycket på när de sa att de inte orkade mer att de skulle göra det. Jag trodde inte de skulle våga. Jag har stått på rälsen ett antal gånger, jag skulle våga köra kniven i magen, jag har skärt upp mina armar lite grann & jag har skurit mig på benen. Jag skär mig där det inte syns, för jag vill inte ha den uppmärksamheten. Jag ber inte om eran uppmärksamhet nu.
Men jag vill att ni som har vänner som mår dåligt tar hand om dom, för en dag står ni där, helt själva & ensamma, för att ni har skrattat åt eran vän som tagit livet av sig.
Tro mig, de som verkligen verkligen kan släppa allt, gör det vilken dag som helst, ni kommer inte få någon förvarning.
Säger bara det, ta reda på era vänner & skratta inte åt dom, försök få de må bra, gör allt som krävs, om ni inte vill förlora era vänner som jag.
Annons
Camera info
Camera DSLR-A330
Focal length 28 mm
Aperture f/6.3
Shutter 1/60 s
ISO 400
kkungfiaa
Fri 3 Feb 2012 10:30
så sant..
jag älskar dig elin, och om jag kunde gömma dig ifrån allt som gör så ont, så skulle jag, utan tvekan!
jag hoppas att allt kommer bli bättre för dig snart vännen..
<3
jag älskar dig elin, och om jag kunde gömma dig ifrån allt som gör så ont, så skulle jag, utan tvekan!
jag hoppas att allt kommer bli bättre för dig snart vännen..
<3
Anonymous
Wed 1 Feb 2012 17:18
<3
Anonymous
Wed 1 Feb 2012 07:24
<3
Anonymous
Wed 1 Feb 2012 06:52
<3
22 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/muppeliin/501501696/