July
Wednesday 28 October 2009 photo 3/3
|
Jävlig bra faktiskt!!
e av tunnelbanan som rusade förbi mig, som så många andra nätter.
Jag snodde filten tätare om kroppen.
Jag frös så jag skakade, mina fingertoppar hade ändrat nyans till en ljusblå färg.
Här kunde jag inte sitta jag var tvungen att röra på mig så inte hela kroppen skulle domna bort.
När jag reste mig kände jag kalla våta setar under mina fötter.
Vad var mina skor?
Skor och skor inte mycket till skor med ett stort hål för tårna på båda skorna, dränkta i lera och med avslitna skosnören, men det var det enda par skor jag hade och jag älskade dem.
Men vad hade dom tagit vägen?
Jag letade, men kunde inte hitta de.
-”Är det dom här du letar efter?” sa en röst bakom mig.
Jag vände mig om och i skenet från en lampa som blinkade på väggen såg jag en kille på runt 18 år klädd i vanliga kläder, jeans och en svart jacka och en rutig basker på huvudet som skymde hans ansikte.
I handen höll han mina skor.
Han tittade upp och såg min rakt i ögonen, gnistrande härliga ögon dom finaste ögon jag någonsin sett.
Jag måste medge att hela han var otroligt charmerande, men det hade jag inte en tanke på i detta ögonblick. -”Ge hit mina skor hur har du fått tag på dem?”
Skrek jag arg som jag var.
Med ens slogs jag av en tanke.
Jag kände igen den här killen.
På min vanliga runda igår när jag var ute och letade efter mat i några soptunnor på Östermalm kändejag mig iaktagen.
Jag vände mig gång på gång om men det enda jag kunde se var den killen som stog framför mig just i detta ögonblicket.
Men då hade han avrit fult sysslesatt av sin Mp3 och nynade på någon låt som jag inte kände igen.
Vad kunde han vilja mig?
Istället för att svara på min fråga bara kollade han på mig med ett stort flin på läpparna.
-”Bor du i det här råtthålet?” frågade han mig med en retsam glimt i ögonen.
Jag kokade fortfarande av ilska, vad hade han för anledning att komme hit ch ta mina skor och sen förolämpa mig på köpet?
-”Det ska du fan ta och skita i ge hit mina skor och stick iväg!!
Jag var så arg att jag stog och stampade i marken.
Killen framför mig ändrade genast ansiktsutryck.
Hans ögon stirrade på något snett bakom mig, jag såg hur rädd han var.
-”Titta inte bakom dig” viskade han med hes röst “på tre springer vi okej?”
Jag stelnade till av fasa, vad händer?
Jävlig bra faktiskt!!
e av tunnelbanan som rusade förbi mig, som så många andra nätter.
Jag snodde filten tätare om kroppen.
Jag frös så jag skakade, mina fingertoppar hade ändrat nyans till en ljusblå färg.
Här kunde jag inte sitta jag var tvungen att röra på mig så inte hela kroppen skulle domna bort.
När jag reste mig kände jag kalla våta setar under mina fötter.
Vad var mina skor?
Skor och skor inte mycket till skor med ett stort hål för tårna på båda skorna, dränkta i lera och med avslitna skosnören, men det var det enda par skor jag hade och jag älskade dem.
Men vad hade dom tagit vägen?
Jag letade, men kunde inte hitta de.
-”Är det dom här du letar efter?” sa en röst bakom mig.
Jag vände mig om och i skenet från en lampa som blinkade på väggen såg jag en kille på runt 18 år klädd i vanliga kläder, jeans och en svart jacka och en rutig basker på huvudet som skymde hans ansikte.
I handen höll han mina skor.
Han tittade upp och såg min rakt i ögonen, gnistrande härliga ögon dom finaste ögon jag någonsin sett.
Jag måste medge att hela han var otroligt charmerande, men det hade jag inte en tanke på i detta ögonblick. -”Ge hit mina skor hur har du fått tag på dem?”
Skrek jag arg som jag var.
Med ens slogs jag av en tanke.
Jag kände igen den här killen.
På min vanliga runda igår när jag var ute och letade efter mat i några soptunnor på Östermalm kändejag mig iaktagen.
Jag vände mig gång på gång om men det enda jag kunde se var den killen som stog framför mig just i detta ögonblicket.
Men då hade han avrit fult sysslesatt av sin Mp3 och nynade på någon låt som jag inte kände igen.
Vad kunde han vilja mig?
Istället för att svara på min fråga bara kollade han på mig med ett stort flin på läpparna.
-”Bor du i det här råtthålet?” frågade han mig med en retsam glimt i ögonen.
Jag kokade fortfarande av ilska, vad hade han för anledning att komme hit ch ta mina skor och sen förolämpa mig på köpet?
-”Det ska du fan ta och skita i ge hit mina skor och stick iväg!!
Jag var så arg att jag stog och stampade i marken.
Killen framför mig ändrade genast ansiktsutryck.
Hans ögon stirrade på något snett bakom mig, jag såg hur rädd han var.
-”Titta inte bakom dig” viskade han med hes röst “på tre springer vi okej?”
Jag stelnade till av fasa, vad händer?
Visa toppen
Show footer