Wednesday 31 January 2018 photo 1/1
|
Varför är det så jäkla svårt att tro på sig själv och börja tycka om sig själv?
Annons
Comment the photo
Anonymous
Thu 1 Feb 2018 00:31
Det är en mycket svår fråga. Jag tror mycket ligger i att vi orienterar oss efter vad vi lärt oss, så även om oss själva. Har vi lärt oss att se negativt på oss själva så är det svårt att lära om. Rätt miljö och rätt sällskap kan göra underverk, dock.
Maaddeeleine
Thu 1 Feb 2018 14:00
Asså vad skönt det där var att läsa som du skrev, nu blev jag betydligt lugnare. Ibland är det svårt att se sitt eget liv eftersom man är i det hela tiden men som du beskrev det låter det helt rätt det du säger om mitt liv :) Jag hade nog inte haft samma panik ifall jag var 19-20 men nu när man börjar bli 30 om ett halvår lite längre känns det som om man inte har lika mycket tid till att hinna göra eller hitta tid till det som fattas. Tänk om jag får cancer om något år? Eller inte tillräckligt med pengar som gör att jag alltid kommer sitta fast där jag är nu? Mycket tankar om vad man ska hinna innan åren börjar knappa in på en.
Anonymous
Fri 2 Feb 2018 19:00
Jag kan ju känna igen det där från mitt eget liv när jag slog över till trettio. Jag mådde skitdåligt den dagen och sänkte mig själv ofantligt mycket genom att såga mina livsval och prestationer i förhållande till samhällets föreställningar om att en ska ha uppnått vissa milstolpar tills dess: körkort, högre utbildning, fast jobb, sambo, barn eller barn på väg, osv. Vid den tidpunkten levde jag inte upp till något av det och det tog mig hårt. Efteråt så hamnade jag i en miljö där jag fick återupptäcka mig själv, vem jag var och slutligen vem jag vill bli och kom ganska snabbt på god väg. Sensmoralen är väl just den att en ska vara försiktig med att blanda ihop samhällets förväntningar och ens egna målsättningar precis som en ska vara försiktig med att jämföra ens egna prestationer mot andras eftersom vi inte har samma mål och förutsättningar, vilket innebär att slutresultatet kan bli tokigt missvisande, samt att livet vare sig börjar eller slutar vid trettio; det fortsätter och du har samma förmåga att påverka styrningen av det då som innan - you've got this! :)
Vänd på det; tänk om du vinner en miljon? Tänk om han friar? Om det lossnar ordentligt med jobbet och du får en perfekt balans i arbete och fritid med ett jämnt inflöde som öppnar upp för sparande och resor? Vad som än kommer så blir det nog bra i slutändan, ska du se! :)
Vänd på det; tänk om du vinner en miljon? Tänk om han friar? Om det lossnar ordentligt med jobbet och du får en perfekt balans i arbete och fritid med ett jämnt inflöde som öppnar upp för sparande och resor? Vad som än kommer så blir det nog bra i slutändan, ska du se! :)
Maaddeeleine
Sat 3 Feb 2018 20:30
Jag behöver ett tips eller råd med en sak. Jag har vart tillsammans med min kille i snart 4år och han är underbar på många sätt. Jag älskar han så mkt. Men han vill aldrig göra något. Jag vill åka på resor,skidsemester,weekends till London och leva. I mig finns det en stor ångest och panik över hur jag ska känna,reagera och tycka. Som sagt jag är snart 30 och känner hur livet rinner på rejält fort men ska jag lämna han bara för att han inte vill göra saker när han har andra bra sidor? Är det då det handlar om mina livsprioriteringar att jag måste tänka om? Har inga nära tjejkompisar heller som jag kan åka iväg med eller bolla mina tankar med. Jag känner mig fast i mig själv hur jag bör tänka och känna. Men när jag ser mina vänner åka iväg på olika resor med sin partner kan jag inte annat än bli svartsjuk och tänka- det där kommer aldrig hända mig. Jag kommer inte få se annat än lilla Västerås eller Stockholm resten utav mitt liv. Helt lost här =/
Anonymous
Sun 4 Feb 2018 19:14
Oj! Det är ju jättesvårt att svara på som utomstående. Du behöver nog börja med att fundera ut vad som är viktigt för dig här i livet; var ser du dig om två, fem och tio år? Vad behöver du i ditt liv för att känna tillfredsställelse och meningsfullhet i vardagen? Såna typer av frågor. När du känner dig själv så blir det ju också lättare att prata med andra om vilken riktning du behöver ta och se om de kan göra dig följe på den vägen eller inte. Vad gäller hans kvalitéer som person så tvivlar jag inte att han har många positiva, men har han de som du behöver? Kan han möta dig i de behov och prioriteringar som du upplever att du har? Kan du möta honom i hans? Det är både väldigt enkelt och väldigt invecklat på samma gång, sånt där. :/
7 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/maaddeeleine/524355785/