Thursday 12 November 2009 photo 1/2
![]() ![]() ![]() |
bild till weppling som jag gjorde för lääääänge sen..
Här kommer min Novell. Om du orkar läsa så skriv gärna en komentar.
Modet att säga nej saknas.
Att våga säga nej kan vara svårt. Man kan bli rädd för att bli kallad dumma saker som tönt, fegis, ja vad som helst. Man kan bli rädd för att man inte får vara med sina vänner längre, kanske bli utstött. Att säga nej är svårt.
Musiken dunkade och burkar öppnades. Deet var tänkt att det skulle vara en alkoholfri fest, men när dom oinbjudna gästerna kom inrusandes i huset blev det inte riktigt helt som dom hade tänkt sig.
Christine som var fjorton år hade lovat sig själv att aldrig dricka innan hon var arton, fast det hölls inte. Hennes vänner sa till henne att om hon inte dricker så får hon inte vara vän med dom. Hon ville inte riskera att inte vara vän med dom. Hon smakade och tyckte det var ganska gott, och efter ett tag hade hon fått i sig lite för mycket. Christine gick till ett rum och la sig, där däckade hon av sedan, ingen la märke till att hoon var borta, dom fortsatte att dansa och ha roligt.
Efter några timmar så vaknade Christine upp, hon låg i ett rum hon aldrig sett förut, hon blev orolig och trodde att hon hade blivit våldtagen. Hon tänkte ett tag och ändrade sig ganska snabbt. Allt var som vanligt, fast hon mådde mycket dåligt, hon spydde och spydde. Tillslut slutade hon och hörde ett svagt dunkande från musiken. Hon gick ner till rummet där alla var. Christine såg sina vänner och gick till dom och frågade om det hade hänt något under tiden hon var borta. till svar fick hon.
- Det vet väl du? Du har varit här hela tiden.
- Nej, det har jag inte. Jag tror jag somnade.
- Men då gör vi så här, vi åker hem. Du har nog fått i dig för mycket alkohol.
Några dagar senare på skolan så fick hon höra att det skulle vara en ny fest i helgen ute på stockholms skärgård och att massa killar från gymnasiumet skulle vara där. Hon blev nyfiken och frågade Monica, hennes bästa vän av alla dom fem bästa vänner hon har.
- Vad var det för fest på stockholms skärdgård?
- Det är en helt vanlig fest hemma hos en jättesnygg kille som går i andra gymnasiet. ska du med?
- Gärna.
- Fast du vet väl att det kommet vara alkohol där.
- Ja, men jag måste ju inte dricka?
- Tönt! Annars får du inte vara med oss längre. Du får börja vara med tönten Sofia, klassens tönt!
- Men.... Började Christine
- Inga men! Vad vill du? Börja vara med fula äckliga Sofia eller vara med oss och dricka? Välj nu!
-Jaha, jag fäljer väl med då.
Lördagen kom och klockan var 19.30, dom fem bästa kompisarna skulle mötas hos Monica klockan 20.00, dom skulle ha en egen förfest där.
Festen började och alla var igång, och efter tre timmar var alla fem fulla. Christin blev helt borta igen och däckade av. Det var samma som förut, ingen märkte att hon var borta.
Christine vaknade av sig själv efter två timmar, fast denna gång vaknade hon utan kläder, klänningen låg på golvet, tightsen brevid och underkläderna låg i sängen. Hon visste exakt som hade hänt, hon hade blivit våldtagen.
Hon klädde på sig med gråten i halsen och gick ut till hennes kompisar och berättade vad som hade hänt, dom blev förvånade och tröstade henne . Efter en timme så hade hon fått i sig fem cider till, nu var hon riktigt full.
Efter ett tag skulle hon gå och ta lite luft, hon gick ut på altanen men bestämmde sig för att gå en liten promenad i mörkret. Hon staplade sig fram och hon visste inte vart hon gick, hon fortsatte gå. Efter ett tag visste hon inte hur länge hon hade gått, tio minuter? En timme? Men efter en lång stund så hörde hon hur sina klackskor klackade mot asfalten, men hon orkade hon inte gå längre, det ända hon såg var en kruva, och regnen som föll ner från himlen, hon tänkte att det var änglarna som grät. Hon la sig mitt på marken, ensam, ingen visste var hon var, ledsen och rädd. Men hon somnade. Hon vaknade inte av att det kom en lastbil genom kurvan. Den körde och Christine fanns aldrig mer. Allt endast för att hon inte vågade säga nej.
Musiken dunkade och burkar öppnades. Deet var tänkt att det skulle vara en alkoholfri fest, men när dom oinbjudna gästerna kom inrusandes i huset blev det inte riktigt helt som dom hade tänkt sig.
Christine som var fjorton år hade lovat sig själv att aldrig dricka innan hon var arton, fast det hölls inte. Hennes vänner sa till henne att om hon inte dricker så får hon inte vara vän med dom. Hon ville inte riskera att inte vara vän med dom. Hon smakade och tyckte det var ganska gott, och efter ett tag hade hon fått i sig lite för mycket. Christine gick till ett rum och la sig, där däckade hon av sedan, ingen la märke till att hoon var borta, dom fortsatte att dansa och ha roligt.
Efter några timmar så vaknade Christine upp, hon låg i ett rum hon aldrig sett förut, hon blev orolig och trodde att hon hade blivit våldtagen. Hon tänkte ett tag och ändrade sig ganska snabbt. Allt var som vanligt, fast hon mådde mycket dåligt, hon spydde och spydde. Tillslut slutade hon och hörde ett svagt dunkande från musiken. Hon gick ner till rummet där alla var. Christine såg sina vänner och gick till dom och frågade om det hade hänt något under tiden hon var borta. till svar fick hon.
- Det vet väl du? Du har varit här hela tiden.
- Nej, det har jag inte. Jag tror jag somnade.
- Men då gör vi så här, vi åker hem. Du har nog fått i dig för mycket alkohol.
Några dagar senare på skolan så fick hon höra att det skulle vara en ny fest i helgen ute på stockholms skärgård och att massa killar från gymnasiumet skulle vara där. Hon blev nyfiken och frågade Monica, hennes bästa vän av alla dom fem bästa vänner hon har.
- Vad var det för fest på stockholms skärdgård?
- Det är en helt vanlig fest hemma hos en jättesnygg kille som går i andra gymnasiet. ska du med?
- Gärna.
- Fast du vet väl att det kommet vara alkohol där.
- Ja, men jag måste ju inte dricka?
- Tönt! Annars får du inte vara med oss längre. Du får börja vara med tönten Sofia, klassens tönt!
- Men.... Började Christine
- Inga men! Vad vill du? Börja vara med fula äckliga Sofia eller vara med oss och dricka? Välj nu!
-Jaha, jag fäljer väl med då.
Lördagen kom och klockan var 19.30, dom fem bästa kompisarna skulle mötas hos Monica klockan 20.00, dom skulle ha en egen förfest där.
Festen började och alla var igång, och efter tre timmar var alla fem fulla. Christin blev helt borta igen och däckade av. Det var samma som förut, ingen märkte att hon var borta.
Christine vaknade av sig själv efter två timmar, fast denna gång vaknade hon utan kläder, klänningen låg på golvet, tightsen brevid och underkläderna låg i sängen. Hon visste exakt som hade hänt, hon hade blivit våldtagen.
Hon klädde på sig med gråten i halsen och gick ut till hennes kompisar och berättade vad som hade hänt, dom blev förvånade och tröstade henne . Efter en timme så hade hon fått i sig fem cider till, nu var hon riktigt full.
Efter ett tag skulle hon gå och ta lite luft, hon gick ut på altanen men bestämmde sig för att gå en liten promenad i mörkret. Hon staplade sig fram och hon visste inte vart hon gick, hon fortsatte gå. Efter ett tag visste hon inte hur länge hon hade gått, tio minuter? En timme? Men efter en lång stund så hörde hon hur sina klackskor klackade mot asfalten, men hon orkade hon inte gå längre, det ända hon såg var en kruva, och regnen som föll ner från himlen, hon tänkte att det var änglarna som grät. Hon la sig mitt på marken, ensam, ingen visste var hon var, ledsen och rädd. Men hon somnade. Hon vaknade inte av att det kom en lastbil genom kurvan. Den körde och Christine fanns aldrig mer. Allt endast för att hon inte vågade säga nej.
Comment the photo

8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/maajaag/423818608/