December
Tuesday 26 March 2013 photo 1/1
|
Kroppen vill sova
Men i mitt huvud far tankarna runt som en snöstorm.
Jag är inte ledsen.
Jag är bara .. Förlikad , känns det som.
Förlikad med mitt "öde" eller vad man nu vill kalla det.
Jag känner att jag egentligen är ledsen , men jag har ingen lust att gråta eller känna ledsamheten.
För vad är meningen ?
Ingenting ändras ju för det.
Och förhoppningarna försvann ju för länge sedan.
Jag blir knappt ledsen längre.
Jag blir bara räddare för varje gång.
Halva tiden har gått nu.
Tänk om.
Jag vet inte vad jag tar mig till i så fall.
Och snälla , jag BER er.
Skriv inte "finns här för dig" eller dylika texter för jag vet redan vilka som gör det och jag är så jävla trött (rent ut sagt) på halvhjärtade tröstkommentarer som ändå inte tjänar någonting till , annat än att bevisa att personen nu är medveten om att jag för tillfället inte mår så bra som samhället alltid förväntar sig att man ska göra.
Ja , nu blev jag lite samhälls-hatisk också , när jag ändå var igång.<b style="font-size: medium;">
Annons
Visa toppen
Show footer