Idag hade jag tid på gyn för att kolla mina cellförändringar jag har opererat bort. Dagen innan skulle jag dubbelkolla att jag kommit ihåg rätt tid och såg då att läkarens namn inte var Britta eller Eva.. utan Magnus..! Kände att det var lite för sent att ändra tid och tänkte att det är ngn gammal gubbe som knappt pratar och det hela går över fort. Men nej då, när det är dags att gå in till Magnus ser jag en typ 5 år äldre kille komma emot mig. Än så länge är allt ok, det är ju trots allt en läkare, som är van vid detta.

Jag spelar lite cool, det här har jag inga problem med alls, men min nervositet måste lysa igenom för han frågar sympatiskt om jag tycker det är jobbigt. Förklarar att han inte tänker göra något som gör ont och att vi fixar det tillsammans. Yeahs, 'du och jag Magnus.. du och jag'. Vid det här laget vill jag bara skrika 'gör det du ska och låt mig gå hem sen' :)

Magnus var en pratglad person som frågade mig om allt möjligt, vad jag jobbar med och vad jag tycker om att göra på fritiden. Måste säga att det var en rätt konstig situation att ligga där med benen brett isär framför en helt okänd människa och prata om hur lågkonjunkturen påverkat företaget jag jobbar på. Har inte bestämt ännu riktigt vad jag tycker om det.. hehe..

aaaa.. hihi.. han var väl en bra läkare ändå?