bara 1 person som kan känna sig träffad

bara för jag inte skrivit något om de som hänt och att saknaden efter de som vi hade är hur stor som helst så betyder ju inte de att jag ångrar mig något så himla mycket för de som jag gjorde emot dig, kan inte riktigt förstå att jag gjorde så mot någon så underbar som dig och förstörde massor. men kan säga att de finns ju inga ord för vad jag vill säga så de är svårt att kunna få ner något, bara några få ord är till och med svårt, fast får ihop några nu. men är nog bara för du skrev sådär som du gjorde som fick mig vilja försöka skriva ner något som är riktagt till just dig så hoppas du läser de här nu bara. och de gällande honom så har jag inte bett honom skriva till dig, har bara skrivit att vi inte va sams och att du va sur och ledsen sen har han gjort som han gjort och de är inte mitt fel.

fela är mänskligt men att förlåta är gudomligt

men jag har ju inte riktigt bett om förlåtelse för de jag gjorde, men när jag sett dig nu efteråt har jag bara velat gå fram till dig och säga förlåt, gråta och krama om dig men vågar inte göra de för skäms så..

men vill du ska veta att du finns fortfarande kvar i mitt hjärta, alltid!

Ångrar du sig så mycket, så borde du på något sätt tagit kontakt med mig om du nu vill ha tillbaka vänskapen med mig. Men inget sånt har du gjort vilken leder till att det inte verkar som att jag betyder ett skit för dig. Jag är berädd på att bli vänner igen, men du verkar inte får då skulle du höra av dig! Alltså jag ber dig inte komma fram på stan och vi ser varandra och be om ursäkt, det jag vill är att du ska skriav nått, bara nått och ses. Men du har inte gjort det. Och nu har det gått över ett år och det känns som vi aldrig kommer kunna få tillbaka nån tid med varandra! Det kommer bara förbi minnen. Och det är så jobbigt att kännsa så. För jag kommer aldrig kuna må bra för jag inte har dig vid min sida. Ja Madelen, du vet att jag inte mår bra än och frågan är om jag ens kommer kuna bra 100% bra utan dig. Jag vet att jag inte kommer att göra det. Liksom du lever kvar i mig på nått sätt, kan inte bara släppa dig. Jag tycker verkligen att detr va synd det som hände och önskar att det aldrig hade hänt! Men är det försent nu? Jag undrar det, jag vill att det ska funka mellan iss igen, men samtidigt inte för jag är rädd att du ska svika mig igen! Jag orkar inte bli sviken mera i livet, jag är inte stak nog att klara av det. Och ovs om vi aldrig kommer bli vänner igen, vill jag att du ska veta att jag älskar dig lika mycket som jag gjorde när vi var sams, kan bara inte glömma dig! Så nu vet du det iaf. Nu får tiden avgöra om vad som kommer hända! Jag skulle bli glad iaf om jag bara kunde få nån sista kram av dig, och säga hej då på riktigt för det fick jag aldrig och det gör saken ändå tufare! Ida Madelen Sjöberg, du förblir alltid en del av mitt hjärta och själ! <3