Tuesday 25 November 2008 photo 1/8
|
Det fanns en flicka , en som var täckt av sorg
och smärta .
Hennes sår , ärr och rop på hjälp , det var ingen som förstod .
Ingen änns kollade åt hennes håll eller brydde sig om hennes sönderskurna armar .
Hennes högsta önskan var att DÖ , det fanns inget som gjorde henne lycklig .
Denna flicka log aldrig , hon hade inget att le för .
Men så en dag sa en pojke som var två år äldre så här :
pojken : Varför skär du dig ?
flickan : Varför bryr du dig ?
pojken : För att du är den första flickan på denna jord som inte smörat för mig , du är sagolik . JAG GILLAR DIG , SER DU INTE DE ?
flickan : Flickan lös upp , gör du hmmh varför då ? Nej .
pojken : för du är inte FEJK som alla andra !
det är svaret på din fråga .
flickan : Så säger du bara ! ! ! !
Flickan sprang sin väg , hon bara grät och grät .
Hon tänkte hela tiden på honom och han likaså på henne !
men hon var så rädd , hon visste ju inte om han ljög eller inte ?!
Hon gick till skolan dan där på , med böckerna intill sig och ryggen sträckt !
Där gick flickan som ingen gav blicken till .
Men så dök pojken upp och hela jorden blev som en annan PLATS ,
Dom började tillbringa tid tillsammans .
Dom blev tajtare och tajtare .
Tillslut var det ingen som fick kontakt med dom ,
Inget kunde någonsin skilja dom åt !
The end !
Det fanns en flicka , en som var täckt av sorg
och smärta .
Hennes sår , ärr och rop på hjälp , det var ingen som förstod .
Ingen änns kollade åt hennes håll eller brydde sig om hennes sönderskurna armar .
Hennes högsta önskan var att DÖ , det fanns inget som gjorde henne lycklig .
Denna flicka log aldrig , hon hade inget att le för .
Men så en dag sa en pojke som var två år äldre så här :
pojken : Varför skär du dig ?
flickan : Varför bryr du dig ?
pojken : För att du är den första flickan på denna jord som inte smörat för mig , du är sagolik . JAG GILLAR DIG , SER DU INTE DE ?
flickan : Flickan lös upp , gör du hmmh varför då ? Nej .
pojken : för du är inte FEJK som alla andra !
det är svaret på din fråga .
flickan : Så säger du bara ! ! ! !
Flickan sprang sin väg , hon bara grät och grät .
Hon tänkte hela tiden på honom och han likaså på henne !
men hon var så rädd , hon visste ju inte om han ljög eller inte ?!
Hon gick till skolan dan där på , med böckerna intill sig och ryggen sträckt !
Där gick flickan som ingen gav blicken till .
Men så dök pojken upp och hela jorden blev som en annan PLATS ,
Dom började tillbringa tid tillsammans .
Dom blev tajtare och tajtare .
Tillslut var det ingen som fick kontakt med dom ,
Inget kunde någonsin skilja dom åt !
The end !