Jag bestämde mig igår för att inte ta upp detta här, men jag ångra mig. Jag måste få ut det.

Jag är så ledsen just nu så jag hade kunnat sätta mig ner och böla i flera timmar.
Jag gör inte det, utan håller istället huvudet högt. Jag om någon har lagt ner tillräckligt mycket energi och tårar.

Jag ska sluta vara så naiv och dum och tro det bästa om människor hela tiden, har man gjort bort sig så har man gjort bort sig. Det räcker inte med ett förlåt i vårt samhälle idag, ord är inte så betydelsefulla idag. Speciellt inte ord som "förlåt" och "jag älskar dig" . Det har liksom tappat sin glans.
Jag ångrar mycket, men ett förlåt räcker inte till för att beskriva hur ledsen jag är för vissa saker.
Jag älskar så mycket så vissa hade kunnat försörja sig på min kärlek, men "jag älskar dig" tas inte på lika stort allvar, för folk har tjatat ut och missbrukat orden fullständigt.

Om du bara visste vad jag tänker om dig, vad jag alltid har tänk om dig.
Varje dag önskar jag att du ser mig, att du ser hur jag lever, vad jag går för. Varje dag önskar jag att du var hos mig, umgicks med mig, skrattade med mig.
Varje dag önskar jag att du såg mig som många andra gör.

"kunde inte gå runt och vänta på dig"
"Du som satte oss där" - dom två meningarna ekar i mitt huvud konstant. Jag förstår inte dom, jag gör verkligen inte det. Men det är typiskt honom, att skylla på någon annan och se sig själv som fläckfri. Inte förstå att dumma handlingar av honom, får andra att göra dumma hanlingar mot honom.
Historien går inte ihop, alls.
Hur historien än är, så har jag inte med det att göra längre, eller om jag någonsin haft med det att göra egentligen?

Sårad än en gång, och drama queen som jag är så tycker jag hemskt synd om mig själv.
Jag gav verkligen allt, allt för att han skulle må bra.
Men jag får se det som så här - Han förlorar något i detta, inte jag.
Sista tiden var han inte någon speciellt bra vän medans jag la ner min själ i att oroa mig över hans situation.

Som min kompis sa: Han har knäckt dig, tjejen.
Mm, och duktigt oxå ! Naiva lilla Madde....