Sandvikengården för er som känner igen, ja. Stå vid min olåsta dörr, i rakblad av billjus från gatan. Ditt ansikte blekt, nästan grymt. Det ekar i trapphuset, droppar från fingrana. Allting går igen, kommer tillbaks. En dag ska alla skulderna betalas. Och du vet jag har rätt, jag har rätt, du har fel. Har inte tid med all din skit. Ja ja, jag vet vad vi förlorat, och jag vet att du vet. Jag har rätt. Jag har rätt, du har fel. Hur kan det spela någon roll? Framtiden är ändå utom räckhåll för oss. Säg nånting, säg nånting nu. Du vet att jag får panik av dina tårar. Gör nånting, gör nånting nu. Förstör nånting. Slå mig, förstör nåt, jag överlever. Jag skulle alltid vara den som stod bakom dig. Jag skulle alltid svara när du kallade på mig. Jag skulle alltid vara den som vaktade din rygg. Du skulle alltid, alltid vara.. Den som går igen, kommer tillbaks. En dag ska alla skulderna betalas. Och du vet jag har rätt. Jag har rätt, du har fel. Javisst, så längtar vi tillbaka till allt vi ljög om att vi gjort. Och jag vet att du vet jag har rätt. Jag har rätt, du har fel. Hur kan det spela någon roll? Framtiden är ändå utom räckhåll för oss.

Jäklar vilken vacker bild (och text).