Monday 22 September 2008 photo 1/1
|
Monday 22 September 2008 photo 1/1
|
Någonstans över molnen och bortom regnbågen har du spridit ut dina vingar. Där allt du önskar slår in och problem smälter som is i solen. En dag så kommer jag dit och då hoppas jag att du står vid grinden och ropar mitt namn. Då ska vi hoppa genom de rosa molnen hand i hand, du och jag. Men jag är ledsen för att den dagen kommer inte komma på ett tag. Men 20 år för mej är som 20 minuter för dig, hoppas jag. Så du slipper sakna mej lika mycket som jag saknar dej. För det är en sån smärta och det gör så ont. Vill aldrig se dej ledsen. Men jag vet att du tittar ner på mej ibland och ler. Och även sitter på min axel och slår mej i huvudet när jag gör något dumt. Vicki Hjärta Martina förevigt sa vi, Alltså inte tills döden skiljer oss åt, för vi ses i nagiala du och jag. Där vi ska leva förevigt.
När man föds så gråter man, och hela världen är lycklig. Men när man dör, då gråter hela världen, Men man själv är lycklig. Jag älskar dej Veronica Christina Andrén, vi möts igen ! / Din Martina Sofie Rung