December
Friday 6 May 2011 photo 2/5
|
Dagen det vart vi, det var nog den bästa dagen i mitt liv.
Jag tänkte att vi skulle ha mycket tid tillsammans, inget skulle någonsin komma mellan oss.
Vi var alltid med varann, dag ut och dag in.
Jag älskade dig så otroligt mycket att det nästan gjorde ont,
du var mitt allt,
du var hela min värld.
Men allting har ett slut, ellerhur ?
Inget varar för alltid.
Men så trodde inte jag då, jag trodde på oss,
för alltid.
Just för att jag älskade dig så mycket, så trodde jag på ett för alltid .
I ungefär 1 månad var allt precis som det skulle, jag var lycklig och jag hade dig.
Men då började allt gå snett, jag började vara orolig för oss och känna mig osäker.
Jag började må så fucking dåligt, men jag kämpade, jag försökte.
Och vissa stunder var allt helt perfekt, jag älskade det!
Men när allt var så bra, var det bra i ungefär 1 dag,
varje dag var ett helvete.
Jag älskade dig,
jag gjorde allting men fick ingenting tillbaka,
du sårade mig .
Tillslut orkade jag inte mer,
jag började bli "sur" på dig,
alla sa att jag vart "sur"
men i själva verket var jag ledsen och besviken, rädd och orolig.
Det gjorde så att jag vart "sur" men ingen förstod.
Den enda jag berättade för var Matilda, men det kom en dag..
Då jag inte berättade för henne heller,
men tillslut berättade jag även för henne.
I ungefär 1 månad vart jag "sur" som alla kallade det,
för att du sårade mig så fucking mycket, jag visste inte vart jag skulle gå, vart jag skulle ta vägen. allt var svart och jag ville bara bort från skiten,
jag gjorde allt, men ingen förbättring kom, jag försökte verkligen att stå ut.
Men jag ville bara bort.
Mitt enda hopp var mina vänner.
Jag mådde skit.
Jag har aldrig haft det så svårt som den månaden .
Men så en dag,
orkade jag inte mer.
Det tog slut,
jag ångrade mig efter ett tag, men fan!
Det var jag som ställt till det,
det var jag som gjort slut.
Dagen efter skrev du att du gillade en annan,
jag vart så helvetes sårad,
jag kunde inte göra annat än att springa.
Fyfan, du är så falsk !
Helvete, jag vet inte vad jag ska göra.
Jag började må bättre i 2 fucking dagar,
sen gick allting ner åt,
jag låg på botten,
nu vet jag faktiskt inte.
Jag ligger någonstans mellan botten och steget ovanför botten.
Men allt du och jag haft, det har varit det bästa.
Det var dig jag levde för,
dig jag gjorde allt för.
Men allt tog slut en dag,
det enda jag nu har kvar är minnen,
minnen för livet.
Ska jag vara ärlig, så vet jag inte om jag saknar det.
2 månader, jag saknar 1 månad,
om vi bara hade haft det så hela tiden ?
Då hade det inte varit såhär nu,
jag vet inte vart känslorna har tagit vägen.
Jag är trött på att spela lycklig och glad.
Fast jag försöker varje dag.
Jag kämpar,
inte för min egen skull,
men för mina vänners skull,
för min familjs skull,
hade inte dom funnits hade inte jag heller funnits.
Du fick mig att känna mig så otroligt glad, jag var lyckligast i världen med dig, fast ändå inte.
När vi hade det som svårast orkade jag inte kämpa.
Jag tog hjälp av mina vänner,
även vårt förhållade tog slut.
Tror inte du förstår, men du var verkligen mitt allt.
Du var verkligen hela min värld,
jag levde för dig,
jag levde för oss,
mina vänner,
och familj.
Jag skriver det här, just bara för att jag behöver skriva lite,
jag håller allt innom mig,
vill inte visa att jag egentligen inte mår som jag visar.
Men det kanske är det bästa ?
Förlåt för alla gånger jag varit dum och irriterande,
allt går i bitar så fort jag börjar hoppas.
Jag kämpar för varje dag som går,
snart orkar jag inte mer..
Annons
Anonymous
Fri 6 May 2011 16:10
♥♥♥ !
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/majawallsten/489393561/
Visa toppen
Show footer