Jag saknar tiden, tiden då allting va så lätt för oss. Då allting var så otroligt bra, tiden vi skrattade oss igenom, tiden då allting var på riktigt. Hur kunde det bli så fel? & hur kan någonting som är så jävla rätt bara skita sig och bli fel. Jag tror att det allra största problemet är att vi blir så otroligt lätt avundsjuka på varann och vi tillåter inte varann att göra nåt. Jag vet att det någon dag kommer bli bra igen, även om det har varit så sjukt jobbigt den senaste tiden. Jag älskar pojken, verkligen. Det gör jag! & folk klagar på oss att vi alltid gör slut och blir tillsammans, jag förstår er. Men hade ni vetat allt så kanske ni förstått bättre.. Och ni har ingenting med oss att göra, det är våran ensak. Vi gör som vi gör, vi gör misstag, saker vi inte alls borde göra och vi behandlar varann så jävla dåligt. Det är inte så det ska vara egentligen, det ska vara bra. Vi ska inte bråka och vi ska kunna le tillsammans. Det är inte alltid lätt, inte för mig, inte för han, inte för oss & inte för nån annan heller.. Det blir inte alltid som man tänt sig och det bästa man egentligen kan göra är att inte dra upp det gamla som hänt. Leva i nuet och se vad framtiden kommer med. För jag vet att jag och den här killen har nåt speciellt, som ni andra aldrig någonsin kommer förstå, hur mycket ni än försöker. Jag är så otroligt less på att alla ska klaga & stör ni er på oss så tänk på nåt annat. Ingen tvingar er att hålla koll på oss. Han är den enda för mig, nu, då & föralltid.

Annons

The photo has no tags

February 2014