October
Sunday 9 December 2007 photo 1/1
|
När Victor för första gången på många år träffar sin far beskriver han hur floden vidgar sig och får ett lugnare förlopp. Likt en flods vågor kan vidga sig både bakåt och framåt så vidgas också Victors historia och liv bakåt till det förflutna och framåt mot framtiden. Man kan beskriva Solveigs död som ett ögonblick som aldrig upphör med andra ord ett ständigt ögonblick som präglas igenom hela boken. Och i just det ögonblicket föds också Victor. Victors tillblivelse började alltså långt innan han egen födelse. Han tvingas leva sina första femton år i ovisshet och han slungas med tankarna att försöka kartlägga det till synes likgiltiga ögonblicket som spinner nere i det förflutna och som likt kattdjur plötsligt kastar sig fram och klöser märken i hans egen själ. Vi lever från skrik till skrik, från ögonblick till ögonblick som aldrig upphör.
Annons
Visa toppen
Show footer