R. I. P. Tito

Världens finaste och bästa hund fick idag ett slut på sitt liv. Det var inte med lätthet som vi beslutade att ta bort honom. Men efter många månader med letande efter en ny ägare, och efter att vi äntligen fick hoppet tillbaka som sedan släcktes ut så orkade vi inte mer...

Tito var värd mer än att skickas fram och tillbaka mellan ägare som det sedan inte visade sig funka hos. Så efter många om och men så tog allt slut.

Jag kommer alltid att sakna honom, det kommer vara tomt vid min sida under alla framtida joggingturer... Ingen hund som hoppar och skuttar av glädje... Det var ett tufft beslut, men samtidigt kan jag inte undgå att känna någon slags lättnad. Nu vet jag att han har det bra. Jag vet att han inte riskerar att hamna hos någon som inte kan ta hand om honom. Så på så sätt känns det bättre...

Jag klarade inte av att se honom hos veterinären den här gången. Jag vill inte minnas honom som en trött hund som snart ska dö. För det var inte så han var. Jag vill minnas honom som den livsglada hunden, och det är så jag kommer komma ihåg honom för alltid. <3