June
Thursday 30 July 2009 photo 2/3
|
Ibland skriker jag rakt ut.
Ibland struntar jag faktiskt
fullständigt i att jag är mitt
ibland en massa människor som
kallar mig för psykfall.
Jag skriker ändå.
För det finns inget annat
jag kan göra än att skrika
och skrika och förtränga
och gömma och kasta iväg.
Hur mår du? frågar du
och jag trycker undan tårarna
ett tag bara för att svara
att jag mår jättebra.
Sedan stänger jag ute dig
igen, sedan låser jag dörren
mot omvärlden och kastar
nyckeln i sopkorgen där
den landar bredvid mitt
hjärta som du slog sönder.
Ibland springer jag iväg utan
att veta vart. Jag springer
och vill gömma undan den
tiden då våra hjärtan slog
i takt till andetagen.
Sedan stod du där med tårar
i ögonen och skrek att du
hatade mig. Inte bara du
som gråter. skrek jag
till dig i tankarna och
slog igen vår värld som av
lycka och skratt gånger tusen.
Ibland skriker jag rakt ut.
Högre och högre, tills
rösten spricker och du ber
mig att hålla käften.
Jag brukar slå på våra minnen,
misshandla och sparka och spotta
och riva sönder och kasta iväg
och gråta över.
Jag tror jag saknar dig, men
jag vet inte säkert vännen.
Inte bara du som gråter.
Du dödade mig,
vet du om det?
Ibland struntar jag faktiskt
fullständigt i att jag är mitt
ibland en massa människor som
kallar mig för psykfall.
Jag skriker ändå.
För det finns inget annat
jag kan göra än att skrika
och skrika och förtränga
och gömma och kasta iväg.
Hur mår du? frågar du
och jag trycker undan tårarna
ett tag bara för att svara
att jag mår jättebra.
Sedan stänger jag ute dig
igen, sedan låser jag dörren
mot omvärlden och kastar
nyckeln i sopkorgen där
den landar bredvid mitt
hjärta som du slog sönder.
Ibland springer jag iväg utan
att veta vart. Jag springer
och vill gömma undan den
tiden då våra hjärtan slog
i takt till andetagen.
Sedan stod du där med tårar
i ögonen och skrek att du
hatade mig. Inte bara du
som gråter. skrek jag
till dig i tankarna och
slog igen vår värld som av
lycka och skratt gånger tusen.
Ibland skriker jag rakt ut.
Högre och högre, tills
rösten spricker och du ber
mig att hålla käften.
Jag brukar slå på våra minnen,
misshandla och sparka och spotta
och riva sönder och kasta iväg
och gråta över.
Jag tror jag saknar dig, men
jag vet inte säkert vännen.
Inte bara du som gråter.
Du dödade mig,
vet du om det?
Visa toppen
Show footer