det har skett en revolution. en revolution när det gäller chokladjulkalendrar.

när jag var ett litet litet knott hoppade jag upp ur min säng som en skott som kan jämföras med valfritt skott ur filmen "dansa med vargar".
jag flög ner till det höga skåpet och letade rätt på min chokladkalender och försöka att inte ta fel och byta bort min goda choklad mot johanna lightchoklad.
ah så letade man rätt på luckan och öppnade den och man blev lika förvånad varje gång det låg choklad där. sen beundrade man motivet på den lilla obefintliga chokladbiten mellan 3-10 sekunder och sen liksom åt man den som om den var jättestor. man liksom delade den lilla saken i bitar (såsom sara berntsson delade sin bulle på lågstadiet i bredaryd för dem som kom ihåg).
asso men ville liksom inte att den skulle ta slut. man njöt av varje sekund. det var fullständig tillfedsställelse. och sen var det över.
det var fan den rätta beskrivningen på "morgonstund har guld i mun" för det har jag aldrig fattat eftersom jag hatar frukost. men den lille saken bara slank ner som det vore kvällsmat.
tillbaka till ämnet så ville jag komma till att jag nu slänger mig över den som om jag vore en köttvarg. jag liksom vräker upp alla luckor redan den 28e november och sen bara häver i mig dem. det är liksom inte det magiska ögonblicket längre, det betyder inte lika mycket.
men jag saknar det, jag saknar när jag var liten och jag hellre ville ha en chokladkalender än 1000 julklappar. jag skulle aldrig byta bort min chokladkalender mot något. jag till och med sparade mallen och smälte egen choklad i den. jag var kär. men nu däremot så skulle jag mycket hellre byta bort den mot ett kinderägg. tiderna förändras. det gör du och jag med.

jag har blivit vuxnare när det gäller det. och det är tråkigt. jag känner mig som en så jävla dålig människa nu. det känns liksom töntigt att grunda det på en chokladkalender men den betydde mer för mig än min syster ngnsin kmr göra. där överdrev jag, men det får man.

naaw gulliplutt!!