När jag tänker på att min moster tagit sitt liv så glömmer jag bort att jag faktiskt kände som hon gjorde en gång i tiden.

Här är ett tappert försök att förklara mitt dåvarande sinnestillstånd:

"Det känns i hela kroppen, i armarna och ända ut i fingertopparna. Man känner sig lam, och man vill inte röra sig en millimeter. Kroppen skriker nej för att den vet, på något vis, att det är hopplöst. Allt smärtar, ord skär och blickar svider.
Som om en kniv punkterar ditt hjärta känner du hur den pumpar runt något annat än blod. Som ett gift bränner det i dina ådror, likt den brännande känslan bakom ögonlocken. Hålet inuti dig växer sig större, och som att någon slår dig i solarplexus flämtar du efter luft.

Det sitter miljoner krokar i ditt hjärta, någon rycker i dem, sliter så hårt att du känner det brista. Hjärtat dunkar oerhört, så hårt att det nästan slår ett hål i din bröstkorg, och det kryper under huden. En isande kyla sprider sig i din kropp, och du kan inte sitta still trots att det gör ont.

Du vill springa så långt dina ben kan bära, men översköljs av tung utmattning. Det hänger över dig, fyller dina lungor, rinner i ditt blod och du vill bara skrika. Stämbanden räcker inte till, de ömmar och tystas sedan, men känslan finns kvar. Det klamrar fast vid ditt inre, lever på din livsgnista och sväljer ditt hopp.

Ditt hjärta slår för fort, huden brinner och allt du vill är att få det att sluta. Du slår handen genom väggen och huden spricker, du sliter dig i håret och klöser på ditt skinn som för att slita bort det från ditt sinne. Du kvider när du slår huvudet mot väggen, hoppas för varje duns att det för dig närmare slutet.

Din kärlek ersätts av kyla och smärta när dina tårar slutat rinna. Tomheten tar över och du blir inget annat än ett ekande skal. Varenda del av din kropp tappar känsel, domnar. Du orkar inte längre kämpa, du är för trött. Inget berör, inget betyder något längre. Hjärtat lugnar sig, hoppar över ett slag, när du med slutna ögon tar ett steg.

Med nyfunnen bestämdhet tänker du en enda tanke:

Det här måste få ett slut."

Annons

The photo has no tags

October 2011