Jag är glad som fan att jag inte har ett förhållande. Med tanke på allt skit jag varit med om, all skit jag ser mina nära gå igenom och all skit man hör om. Hjälplöshet, Tomhet, Övergivenhet, Meningslöshet, Ensamhet.. Det är som en bomb som sprängs i bröstet och där står man med konstant våta kinder och undrar vad man kunde gjort bättre, helt solo.

Men samtidigt är ett förhållande det bästa som finns, när man trivs med sin partner. Bara tryggheten av att veta att det finns någon annan än morsan som bryr sig om en. Kramarna man får utan att man riktigt gjort sig förtjänta av dom. Att slippa somna och vakna ensam eller bara att ha någon att visa sin mest privata sida för.
Trygghet, Uppfylldhet, Lättnad, Välmående, Kärlek. Det är här man står tillsammans, hand i hand och ser på varandra med kärleksdimma i ögonen.

Jag väljer inte ett förållande, jag besparar mig den verkliga smärtan som finns i övergången från sublim kärlek till gränslös, kravlös och villkorslös smärta.

har du ritat själv?