Som besökare på Dayviews samtycker du till användandet av s.k. cookies för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Logga in med

Go to

Tekniskt fel pågår. På grund av att en server kraschat är det vissa problem att ladda upp bilder. Flera äldre bilder har även försvunnit till följd av detta, vilket vi beklagar. Vi arbetar för att få igång det så snart som möjligt.

Annons

MariMaruschka

Stockholm

September 2008

October 2008

July

MariMaruschka

Mari

För feg för att skriva ner mina tankar i en utförlig blogg, men ändå nyfiken på konceptet. Kanske "Bilddagboken" kan vara ett lämpligt forum för en nybörjare...

Allra mest hoppas jag ändå på att detta ska vara ett sätt att hålla familj och vänner lite uppdaterade om vad som händer i mitt och Lillkillens liv, oavsett om ni bor i eller utanför "vår" stad. Jag hoppas att ni som hittar hit vill komma på besök fler gånger. Välkomna!

Image position

How to make a nice presentation

Choose photo

Choose one of your photos, preferably one depicting yourself or that describes you. Adjust the image position with the tools in the next step. If you want to change to photo for another one, use the image icon in the bottom left corner.

Write a text

What is interesting to know about you? To change to style of the text, click the text icon in the bottom left corner. If you change the color and the text is hard to read you can give it a put a white faded background.

My latest photos

Det är dags för mig att säga adjö.
Dagarna springer ifrån mig och jag hinner inte ta de bilder jag vill ha. Har hela huvudet fullt av ord som vill ut så jag har beslutat att samla framtidens betraktelser i ett annat forum. Tack alla ni som följt mig och Lillkillen under den här tiden. Allt gott i framtiden!

Förutom den tid jag varit på förskolan har jag nästan bara gjort saker som varit sköna eller roliga den här veckan. Jag hade planerat att vara så duktig och städa och tvätta då jag äntligen fick röjja ensam i lägenheten, men redan dag 1 sprack denna plan.
Istället har jag:
- strövat på stan,
- fikat och läst en lättsam bok
- fönstershoppat och
- ätit lunch med goda vänner medans Lillkillen varit på dagis.
Och då jag hämtat honom har vi levt på samma sätt. I onsdags lekte vi stora lekparken. I torsdags tog vi en tur till havet (Östersjön) och besökte för första gången den lilla strand som brukade vara min tillflykt då jag bara slappna av efter en tuff dag. Vi satt på en berghäll och delade ett äpple innan vi plockade fina kaststenar på stranden.
Igår var vi på högläsning med afrikansk trumma tillsammans med Bror och V-kusinen och efter det åt vi middag i deras hem. Och idag har vi upptäckt allt spännande som finns i Hågelbyparken.
Vi matade får och tittade på grisar, kaniner, hönor, hästar och en get som hoppade över hinder. Vi åt lunch, sprang i parken och Lillkillen klättrade runt i en fin lekpark med rutschkanor, ridhästar, ett fast flygplan och mycket mer. En jättefin dag som varit helt perfekt om jag sluppit åka hem till en tokstökig lägenhet. Kan det vara den som är anledningen till att jag är så rastlös...

Förskolestarten kunde inte gått bättre!
Lillkillen trivs med barnen och har hittat vixna han litar på. Han älskar att det finns så mycket att titta på och leka med och har ägnat hela veckan åt att undersöka allt och iaktta de andra barnens lekar.
Tre dagar följde jag med och vi var på plats längre och längre för varje dag. De följande tre dagarna gick vi dit kl 8.30 och jag stannade en stund tills de andra barnen kommit ut på gården efter frukost. Sedan kramades vi, sa hej då och medan Lillkillen blev distraherad av en "fröken" gick jag med fast blick och snabba steg över gården, ut genom grinden och vidare längs gatan.
Det är svårt att bara gå. Speciellt som Lillkillen sett mönstret efter två dagar och storgrät då jag skulle gå i fredags. Trots att jag var säker på att han skulle sluta snyfta så snart jag kommit utom synhåll kändes det som ett stort svek att inte stanna och krama om honom. Berätta att allt blir bra och att mamma alltid finns kvar. Hjärtat brister verkligen då man hör sitt barn gråta av ensamhet.
Precis som jag misstänkt bekräftade personalen att han slutat gråta efter två minuter och sedan lekt glatt i sandlådan ända fram till lunch. Det känns väldigt skönt och jag är glad att jag kunnat unna mig lyxen att hämta efter halva dagen dessa tre dagar. Även nästa vecka räknar jag med kortare dagar innan den bistra verkligheten är ett faktum. Det är ju tyvärr så att jag måste jobba ett visst antal timmar i veckan för att få den inkomst jag behöver och vill ha.

Imorgon är det dags!
I tre dagar har jag varit tillsammans med Lillkillen på nya förskolan. Jag har mest hållit mig i bakgrunden och tittat på då han försiktigt men utan rädsla närmat sig de andra barnen. Han har klättrat, dragit vagnar, ätit frukt och annan mat, sjungit, kramats (ja faktiskt!), sovit på en madrass och gjort massor av nya upptäckter. Allt med nyfikenhet och glädje.
Jag har kastats mellan känslor av stolthet, ömhet och oro. Vad duktig han är! Vad fin han är! Vem kommer trösta honom då han är orolig och tala om för honom hur duktig han är då han lär sig något nytt? Vem kommer vaka över honom då en vikarierande kokerska serverar pulvermos "bara gjort på vatten" till en mjölkallergiker? Jag är så kluven. Å ena sidan tror jag verkligen att det är bra att han får hjälp av proffs och andra barn att utvecklas, å andra sidan önskar jag att jag kunde finnas där tillsammans med honom hela tiden. Sitta i ett hörn och bara dyka upp då något är extra jobbigt eller extra mysigt.
Men imorgon är det dags. Då ska jag lämna honom halv nio och sedan glatt vinka farväl och gå min väg. Det måste bli glatt för jag vill inte att han ska se hur jag mår då jag går min väg och låter honom växa sig stark, utan mig.
Lillkillen är nog redo, men är jag???

Det är dags att jag inser mina begränsningar, på fler än ett område.
1. Kondition Det blev inget besök på Sveriges högsta topp, Kebnekaises sydtopp, för min del. Förhoppningvis tog jag ändå några vuxenpoäng då jag dagen innan toppförsöket bestämde mig för att avstå eftersom jag märkte att konditionen inte räckte till. Något jag tar med mig från resan är minnet av två härliga helikopterturer och den storslagna naturen samt insikten att det finns viktigare saker än att försöka imponera på sina kollegor.
(Att resan ändå avslutades med ett sprucket ben och en svullen fot är en annan historia.)
2. Fokus Om en vecka är min föräldraledighet slut och det är dags att återvända till jobbet. Jag misstänker att det kommer kräva all min energi att hitta nya rutiner som fungerar för mig, Lillkillen, förskolan och min arbetsgivare. Jag vill ju gärna att vi fortsätter försöka få ut så mycket som möjligt av det liv vi lever utan att vi stressar ihjäl oss. Ikväll flyttar dessutom vampyrkatten hem igen.
3. Möjligheter Då Lillkillen och jag inte kommer umgås lika intensivt längre kommer någon annan än jag få vara med och dela några av de viktigaste ögonblick i hans utveckling. Det svider!
Med anledning av punkt 2 och 3 meddelar jag därför att det inte längre är möjligt att behålla ambitionen att lägga in bilder varje dag (något jag för övrigt inte lyckats upprätthålla på väldigt länge). Min nya ambition blir istället att uppdatera bilddagboken 1 gng/vecka. Genomförbart? Absolut! Troligt scenario? Tveksamt.

September 2008

October 2008

MariMaruschka

Mari

How to make a nice presentation

Choose photo

Write a text

My latest photos

Information

Photos

Support

Sponsrade artiklar