Hittade en "dikt" på en tjejs bilddagbok som fångade mig:

Bröst, mens och fett hår, Killar, svek och feta lår. Stå ut med kompisar som din rygg vänder, Stå ut med allt skit som händer. Ta imot mer och mer smärta, Bara vänta på att någon ska krossa ens hjärta. Sedan supa sig full, Röka massa cigaretter, Svälja mer och mer tabletter. Skära i sina armar djupa sår, Dölja hur man ständigt mår. Börja banta, få anorexia, bli undernärd. Välkommen till en tonårstjejs underbara värld.

Denna fångade mig just för att den är så träff säker, även om man inte vill tro det så är ju detta faktiskt många tonårstjejers vardag och även vissa killars.. Det smärtar mig att vi människor inte kan få vara glada för att vi är just de vi är utan vi ska hata det ända vi inte kan ändra på här i livet.. Jo vi kan banta och göra skönhets operationer, men varför ska vi behöva göra de? ska vi inte kunna få tycka om oss själva och vad är det för fel på att vara olika egentligen? Ska vi alla vara stöpta i samma form!

Det värsta är nästan att alla vet att det är hemskt och fel att det är på det här viset men det tycks inte finnas något vi kan göra åt de, är detta en fas man måste ta sig genom som ung? är det här vi sållar ut de starka? är det här vi finner de vi är?

Annons

The photo has no tags

January 2010