May
Friday 29 August 2008 photo 2/14
|
de är bara i drömmarna som man är den starka personen som man vill vara ända ut.
alla har en rädsla eller nackdel som man vil lbli av med.
min är rädslan för kärlek och närhet
visst vill jag bli älskad och allt det där
men jag vågar inte släppa någon ända in igen.
första gången ja gvar kär var jag blott 17 år då var det på riktigt
förhållandet höll i ett år då var de bara han som gällde alllt var perfekt
jag kunde inte känna mig lyckligare
men när de där underbara ået kom och jag kände mig tryggare än någonsin
då jag kände att de skulle hålla förevigt
då tog någon död på förhållandet.han älskade mig inte längre
känslan att det var något fel på mig kom i huvudet dag och natt
veckan in och vecka ut.
jag kunde ine fatta det....
jag började göra mig själv illa.
ärren på ärmarna finns kvar som en symbol utåt
ärret på mitt hjärta finns kvar på insidan och de gör än idag ont.
han såg på mig att jag fortfarande hade honom i tankarna
och kom tillbaka när han ville ha någon för stunden
tyvärr var man så dum och kom tillbaka till honom
så på gick det i ungefär ett år till
hur kunde jag vara så dum
men man lär sig tillslut av sina misstag
även om man inte vill
sen den dagen har jag inte haft några känslor för någon
jag har även varit den so har playat människor
och jag ångrar det så sjukt mkt
jag vill säga förlåt till alla som blivit mitt offer.
jag vet at tdte är fel och har lärt mig av det också.
Sen kom känslan tillbaka ,känslan att gilla någon på riktigt.
den känslan har jag inte känt på två år så kommer den bara sådär
jag var lycklig igen.de kunde inte bli bättre
men denna känslan gick snabbt över till hat..
men inte till den personen utan til min egen familj
familjen som alltid ska stå än närmast
som alltid ska finnas där för än.
de var dom som fick den där killen att hata mig.
vi hade visat intresse för varandra och allt var perfekt...
så kommer ens egen familj och förstör allt.
jag vet inte vart jag ska bli av längre
jag vet inte vart jag ska ta vägen
jag vill inte stanna kvar här
familjen förstår inte hur sårad jag har blivit av det här
jag gömmer allt under mitt skal.
jag visar mig vara den där starka tjejen som klarar allt
men när ljuset lägger sig och blir till mörker
nör allt är som tystast i alla rum
när alla ligger sött och sover på sina kuddar
och alla lampor är släckta..
då kommer tårarna som har hållt sig en hel dag.
tårarna flödar fortare än aldrig förr
de går inte attt få stopp på även om man vill det.
de är då man vill vara personen som man drömmar att man är i drömmarna
de nstarka riddaren som bara tar åt sig och aldrig visar något inte ens
när alla lampor är släckta.
men jag orkar inte vara den inte ens den jag är nu när jag gömmer mig .
jag orkar inte
någon dag kommer jag bryta ihop totalt
den dagen kommer snart för de är kaos i mitt liv.
jag vet inte vem jag är längre
känns som om allt bara blir värre
Snälla rädda mig från detta liv.....
alla har en rädsla eller nackdel som man vil lbli av med.
min är rädslan för kärlek och närhet
visst vill jag bli älskad och allt det där
men jag vågar inte släppa någon ända in igen.
första gången ja gvar kär var jag blott 17 år då var det på riktigt
förhållandet höll i ett år då var de bara han som gällde alllt var perfekt
jag kunde inte känna mig lyckligare
men när de där underbara ået kom och jag kände mig tryggare än någonsin
då jag kände att de skulle hålla förevigt
då tog någon död på förhållandet.han älskade mig inte längre
känslan att det var något fel på mig kom i huvudet dag och natt
veckan in och vecka ut.
jag kunde ine fatta det....
jag började göra mig själv illa.
ärren på ärmarna finns kvar som en symbol utåt
ärret på mitt hjärta finns kvar på insidan och de gör än idag ont.
han såg på mig att jag fortfarande hade honom i tankarna
och kom tillbaka när han ville ha någon för stunden
tyvärr var man så dum och kom tillbaka till honom
så på gick det i ungefär ett år till
hur kunde jag vara så dum
men man lär sig tillslut av sina misstag
även om man inte vill
sen den dagen har jag inte haft några känslor för någon
jag har även varit den so har playat människor
och jag ångrar det så sjukt mkt
jag vill säga förlåt till alla som blivit mitt offer.
jag vet at tdte är fel och har lärt mig av det också.
Sen kom känslan tillbaka ,känslan att gilla någon på riktigt.
den känslan har jag inte känt på två år så kommer den bara sådär
jag var lycklig igen.de kunde inte bli bättre
men denna känslan gick snabbt över till hat..
men inte till den personen utan til min egen familj
familjen som alltid ska stå än närmast
som alltid ska finnas där för än.
de var dom som fick den där killen att hata mig.
vi hade visat intresse för varandra och allt var perfekt...
så kommer ens egen familj och förstör allt.
jag vet inte vart jag ska bli av längre
jag vet inte vart jag ska ta vägen
jag vill inte stanna kvar här
familjen förstår inte hur sårad jag har blivit av det här
jag gömmer allt under mitt skal.
jag visar mig vara den där starka tjejen som klarar allt
men när ljuset lägger sig och blir till mörker
nör allt är som tystast i alla rum
när alla ligger sött och sover på sina kuddar
och alla lampor är släckta..
då kommer tårarna som har hållt sig en hel dag.
tårarna flödar fortare än aldrig förr
de går inte attt få stopp på även om man vill det.
de är då man vill vara personen som man drömmar att man är i drömmarna
de nstarka riddaren som bara tar åt sig och aldrig visar något inte ens
när alla lampor är släckta.
men jag orkar inte vara den inte ens den jag är nu när jag gömmer mig .
jag orkar inte
någon dag kommer jag bryta ihop totalt
den dagen kommer snart för de är kaos i mitt liv.
jag vet inte vem jag är längre
känns som om allt bara blir värre
Snälla rädda mig från detta liv.....
Visa toppen
Show footer