Jag ser en tår falla ner igen, när jag passerar vid korsningen. Jag hör en röst som jag känner vid som rycker upp mig från detta liv. Jag har en själ som jag trott va hel, men nu kan jag bara le under solens sken. Jag ser en väg som är trist och grå, men om vi håller det vid liv, kan det bli som då. Jag sitter kvar igen, nu saknar jag min bästa vän, den enda som fick höra allt och kände samma sak som mig. Som kunde gråta med mig, skratta när det kändes bra. Som inte prata skit och ljög, ja det va en riktigt vänskap. Nu så är det ytligt hela tiden vart är livet kompis? Du vet den tiden då vi hängde, nu är allt så konstigt. Jag kommer aldrig glömma den tiden då vi gick i skolan, det var alltid du och jag hela tiden. Berättar saker som man inte ens har sagt till någon, som idag. Jag minns det väl men du försvann, nu är det bara jag. Jag kanske glömmer dig, ja visst. Men jag kan minnas alltig, kärlek till en vän var det som byggde denna arma framtid. Hjärtat är en plats där man förvarar sina vänners kärlek, tills man försvinner upp till himlen om man levde ärligt. Jag vet att vi var dom som kom och gick från varsin del av byn. Vi delar samma blod men nu så hörs vi inte längre av. Nu vill jag minnas alla saker som vi skrattat åt, när vi dom som ingen såg och ingen annan fatta nått. Minns du när vi rökte förut, minns du alla galna fester? Jag glömmer aldrig den tiden då allting var så lätt och kul. Aldrig var man ens besviken, allting var så rätt och du med. När det va fest, fick vi alltid jaga någon för att köpa öl. Du var som bäst när du låg på golvet helt medvetslös. Nu har du lämnat mig, jag saknar dig. Hade man en dålig dag så fanns du där med ett skämt, du gjorde livet enkelt, ställde upp, du var en trogen vän.

Annons

Bilden saknar taggar

oktober 2009