Monday 8 June 2009 photo 1/1
|
Angående existens...
Jag vet att ditt liv är meningslöst. Tro inte att du vet bättre. Jag vet ingenting heller. Vi är primitiva. Amöbor. Inte ens det. I en värld utan krig finns inte fred. I en värld av fred finns endast krig. Har du någonsin tänkt? Ja säger du. Men jag frågar igen. Har du någonsin tänkt efter riktigt djupt? Nej säger du. Varför? Du har inte förmågan till det. Inte jag heller. Vi kan inte se utanför våra ögonglober. Det är inte bara därför. När du stirrar in i tomheten stirrar den till slut tillbaka. Den skrämmer mig. Vad är kärlek frågar du dig. Du får oftast svaret att det är underbart. Vi vägrar inse det obehagliga. Men kärlek är oftare hemskt. Obesvarat, dött, aggressivt och besatt. Hat skulle man kunna säga om man jämför. Men de delar samma grundpelare. Känslor som vi däggdjur hyser för varandra. De är irrelevanta. Du hittar kärleken men dör lika ensam. Din färd är alltid ensam. Din död är lika ensam. Ditt liv är lika ensamt. Du kanske fyller det med kärlek, alkohol och vänner för att dämpa känslan. En dämpad känsla finns kvar. Den är lika realistisk som din hunger och ditt behov av att andas. Den djupare tomheten. Din undran över alltets mening kanske du fyller med humor. Fyrtiotvå. Du kanske fyller den med gud. Men långt nere i botten. Oavsett hur stark din gudstro eller humor är finns endast tomhet. Allt är cykliskt. Så även multiversum. Så även existens. Du är bara en elektron. Jag är en proton. Utan deras värde. De har inget värde. Verkligheten är en illusion. Du är en illusion av ett medvetande som aldrig existerat eller kommer att existera. Du behöver inte vara rädd. För du finns ju inte. Jag finns inte. Du har aldrig läst det här jobbiga meddelandet. Du har aldrig levat och aldrig dött. Vi kan aldrig förstå. Vi är bara människor. Kött och ben. Blod och fett. Kontrollerat av elektricitet. Vi finns inte. Låt oss aldrig älska varandra. Låt oss aldrig veta vilka vi är. Låt oss aldrig hata varandra. Men låt oss aldrig möta varandra heller. Låt oss återgå till intet i ensamhet. Finn frid. Finn frid i kaos. Finn frid i smärta. Endast där känner du en verklighet. Endast där kan du förtvina under ångest och smärta. Endast inse hur liten du är. Värd ingenting. Ingenting alls.
Läskit... känner så ibland.. :(
men en del av det andra blev man bara ledsen av... :(
10 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/maser-kun/377336089/