October
November 2008
för att vi kände för att vara lite sentimentala ikväll, när dagen ändå blev rätt misslyckad.
Vad kort hår jag hade. Vad söta vi var. ...vad fel allt kan bli.
Kommer du ihåg?
Virrevirr i Vasanatten kommer i många former.
Jag hittade nyss det här fotot, hade helt glömt det. Vad fina vi var! Jag ska hitta tillbaka dit nån gång.
Ibland känns det lite såhär. Jo, kom in, du stör inte alls.
Ibaldn känns det såhär också. Att vara fulast i gänget när det finns mer än en nosferatu ibland oss, det är en bedrift.
Oh gosh.
Minns du, mitt blonda fluffgos? Insideskämten och förlovningsfotona? Och det du aldrig fick veta? Nu är ingen av oss blonda mer, även om mitt hår har samma färg.
KK=Kökompisar.
Kärlek. För att vi är bäst.
Och sen finns det miljoner med ego-teini-foton som ingen orkar med...
Orka hänga med i svängarna, alltid. Jag vill ha kort hår igen. Men på tisdag ska jag ansas...
Om nån undrar, så minns jag. Ett ögonkast och ett leende vid gitarren. En dans nedanför scenen. Ett glädjeskutt och en kram. "Sandra, jag går sönder!"
Hoho, allt har man varit med om.
Normala är vi allihopa, allihopa, allihopa...
Systserplåster.
I en dåtid, inte alltför långt borta. Trasig, sa Dockan, och skrattade tyst åt sitt eget skämt. Vad som än händer minns hon att inte komma för nära n&ar
Varför ska det vara så jobbigt? Varför måste det det? Trots sommarens alla tårar och svarta nätter så saknar jag den, för det fanns ett lömskt lugn d&a
Visa toppen
Show footer