Det är lite knepigt nu.

En ursäkt till alla dem som jag inte riktigt orkar ta hänsyn till, vara social tillsammans med, glädjas åt eller sörja med. Som psykologen jag börjat träffa sa i tisdags, måste man reda upp sitt eget liv förrän man kan ta sig an andras.

"Just because everything's changing, doesn't mean itäs never been this way before". Det här är egentligen inte nytt, men det har blivit Värre, och jag försöker nu undvika att det blir Värst. Det är skrämmande att höra nån som faktiskt vet vad hon talar om, säga att jag faktiskt behöver hjälp. Men kanske det första steget är att konstatera det själv, och det tror jag att jag har. Ett steg i taget, ett steg fram och två steg tillbaka? Vi får se. Idag en bättre dag, i söndags Marianergraven... jag hoppas på en helg utan smådjävlar.

Och förlåt om jag skräms. Det låter antagligen värre än vad det är. ...eller hur var det?

I övrigt: Foto taget av Systeryster.

Annons

The photo has no tags

April 2010