September
Sunday 20 September 2009 photo 2/2
|
Sessan Y
(det är på tiden att jag skriver min kärlek till detta underbara djur ;) och ni som inte tycker om detta strunta i att läsa det!)(det är hästen till höger ;))
Jag glömmer aldrig den underbara dagen du kom. <3
Det började med att mamma lurade iväg mig, Jossan och min halv syrra till kiosken. Hon skulle ändå träffa sin kompis då. Vi satt och åt varsin glass och jag fick aldrig kolla bort mot skolan. (Ifall lastbilen med hästen skulle köra förbi) När vi ätit upp så frågade jag om vi skulle cykla men Madde kollade på klockan och sa att vi skulle vänta en stund till. Vi satt och pratade när maddes mobil ringde. Hon pratade och när hon lagt på så sa hon att vi kunde cykla nu. Och vi cyklade på och gjorde konster( tex att stå på sadlen och lite så ;P) När vi va hemma igen hörde vi en stor lastbil brumma längre ner på vägen. Nyfiket kollade vi igenom de stora fönsterna och då såg jag i hagen som mamma lurat mig att vår granne skulle ha sina får i gick en söt liten ponny! Jag sprang ner så fort jag kunde och började nästan gråta av lycka. Jag skulle få hyra en ponny en hel sommar! Den kvällen gick jag nog fram och tillbaka ca 50 gånger ! Ponnyns namn var Sessan jag glömde lite då och då vad namnet va. Men sen satt det. Hon var brun med svart man och svans,Svarta ben och helt underbar, Han sa att hon var 12. Jag klev upp tidigt nästa dag och tog upp henne för att rykta. Jag kunde släppa henne när jag gick till trappen för att hämta en ny borste. (Hon betade ). Jag red henne nästan varje dag men aldrig ensam. Pappa eller mamma var alltid med. Och så gick hela sommaren.
Men en dag när det ringde på telefonen så svarade jag. >Det var ervald som ägde Sessan. Han undrade om han kunde komma om en halvtimme och hämta henne. Jag ropade på mamma och började smått gråta.Mamma lade på och jag frågade.
.-Skulle han hämta henne. Frågade jag hoppfullt att han inte skulle.
Jag såg på mammas uttryck i ansiktet. Jag började STOR gråta och tog på mig mina skor och sprang nästan hela vägen till Sessan. (Hon stog hos maria då). Jag red barbacka hem till mig och jag grät hela vägen. det var ca 20 min kvar och jag passade på att rykta henne en sista gång. Med rödgråtna ögon kollade jag på när mamma fotade oss. Jag hörde eter 10 min lastbilen och började genast gråta igen. Ervald stannade lastbilen och gick fram till oss och tog sakta Sessan och lastade henne. Jag fick stå och klappa och gråta i hennes halv långa man. Jag frågade sedan
- Kan jag få hyra hennes nästa sommar igen. Han sa vi får se och jag började sakta hoppas att vi skulle ses igen. Jag viskade i hennes lurviga öra.
- Hejdå , vi ses förhoppnings vist nästa sommar och då ska vi ha lika roligt.
Jag pussade hennes lena mulle och gick sakta ur transporten.Jag såg på henne en sista gång innan han stängde lastbilens ramp. Men han sa varnande till mamma att han skulle till ridskolan jag går på. Jag började åter stor gråta och såg på honom när han gick och satte sig i lastbilen.Jag ropade hejdå till Sessan i lastbilen. Och sedan var de borta... Jag grät mig till sömns flera nätter i rad. Men tänkte också på att jag skulle kanske få se henne igen om anita (som äger ridskolan) Hade velat ha henne. Och så kom dagen då jag skulle till ridskolan. Jag skyndade mig in i stallet och letade runt efter Sessan. Men hon var inte där. Bara två andra hästar som också stog i lastbilen när Ervald hämtat Sessan. Jag frågade anita om Sessan men hon sa bara att hon inte ville ha henne för att hon var för liten. (hon är en b-ponny). Jag gick ut och grät en stund och gick sedan in och red min lektion.
Så gick hela hösten,vintern och våren. Och en dag när jag kom hem från skolan så sa mamma att hon hadde pratat med Ervald och Jag skulle få hyra henne en sommar till! Hon skulle komma nån gång denna sommar. Jag blev över lycklig tills den dagen kom eller rättare sagt morgonen då Sessan kom. Jag vaknade och skulle göra mig i ordning för skolan och jag rullade upp mina gardiner. Jag såg min fina lilla Sessan i hagen nere på vår äng. Jag rusade ner för trappan och mamma började berätta.
Ervald hade ringt kl 4 på morgonen och visste inte var vår väg var. Så mamma fick gå bort till ryabacken. Hon tog Sessan och släppte henne i hagen. Sedan hade han slängt ut sadlen och tränset vid vägkanten och sedan kört. :/ Mamma hade gått tillbaka och hämtade sakerna. Men vi hade fått fel saker. Jag sprang lyckligt ner till hagen och såg denna fruktansvärda syn! Hon hostade så hårt att det såg ut som om hon skulle explodera vilken sekund som helts! Hon hade en rostig liten grimma som satt jätte hårt åt hennes ansikte. Jag gick in och drog av grimman och Sessan sprang och åt. Hon hostade åter och jag klarade inte se mer. Jag gick sakta upp till huset och åkte till skolan. Vi fick reda på att hon hade gått med en hingst hela vintern och bara fått äta hö. det gick någon vecka och Sessan blev frisk igen och sen frågade vår granne om hon fick ge Sessan lite hö och efter någon dag och hon började hosta igen. Så vi sa åt henne att inte ge henne mer hö. Och så gick även denna sommar. och dagen kom men Ervald skulle inte hämta henne vi skulle köpa Sessan! Vi tyckte att hon skulle slippa att lida mer och sen blev hon min ! och efter något år fick vi hennes pass. Det stog att hon hette Rita och hon var 20! Jag struntade i det och livet fortsatte.
Nu är hon 22år och jag har känt henne i ca 4år nu. Vi har tävlat och massa andra saker. Vi har många minnen och det bästa är det när jag hoppade ca 90med sessan . Vi kommer har många fler minnen även om jag är förstor för dej Jag älskar dej och Candy Sessan :) <3
Y
(det är på tiden att jag skriver min kärlek till detta underbara djur ;) och ni som inte tycker om detta strunta i att läsa det!)(det är hästen till höger ;))
Jag glömmer aldrig den underbara dagen du kom. <3
Det började med att mamma lurade iväg mig, Jossan och min halv syrra till kiosken. Hon skulle ändå träffa sin kompis då. Vi satt och åt varsin glass och jag fick aldrig kolla bort mot skolan. (Ifall lastbilen med hästen skulle köra förbi) När vi ätit upp så frågade jag om vi skulle cykla men Madde kollade på klockan och sa att vi skulle vänta en stund till. Vi satt och pratade när maddes mobil ringde. Hon pratade och när hon lagt på så sa hon att vi kunde cykla nu. Och vi cyklade på och gjorde konster( tex att stå på sadlen och lite så ;P) När vi va hemma igen hörde vi en stor lastbil brumma längre ner på vägen. Nyfiket kollade vi igenom de stora fönsterna och då såg jag i hagen som mamma lurat mig att vår granne skulle ha sina får i gick en söt liten ponny! Jag sprang ner så fort jag kunde och började nästan gråta av lycka. Jag skulle få hyra en ponny en hel sommar! Den kvällen gick jag nog fram och tillbaka ca 50 gånger ! Ponnyns namn var Sessan jag glömde lite då och då vad namnet va. Men sen satt det. Hon var brun med svart man och svans,Svarta ben och helt underbar, Han sa att hon var 12. Jag klev upp tidigt nästa dag och tog upp henne för att rykta. Jag kunde släppa henne när jag gick till trappen för att hämta en ny borste. (Hon betade ). Jag red henne nästan varje dag men aldrig ensam. Pappa eller mamma var alltid med. Och så gick hela sommaren.
Men en dag när det ringde på telefonen så svarade jag. >Det var ervald som ägde Sessan. Han undrade om han kunde komma om en halvtimme och hämta henne. Jag ropade på mamma och började smått gråta.Mamma lade på och jag frågade.
.-Skulle han hämta henne. Frågade jag hoppfullt att han inte skulle.
Jag såg på mammas uttryck i ansiktet. Jag började STOR gråta och tog på mig mina skor och sprang nästan hela vägen till Sessan. (Hon stog hos maria då). Jag red barbacka hem till mig och jag grät hela vägen. det var ca 20 min kvar och jag passade på att rykta henne en sista gång. Med rödgråtna ögon kollade jag på när mamma fotade oss. Jag hörde eter 10 min lastbilen och började genast gråta igen. Ervald stannade lastbilen och gick fram till oss och tog sakta Sessan och lastade henne. Jag fick stå och klappa och gråta i hennes halv långa man. Jag frågade sedan
- Kan jag få hyra hennes nästa sommar igen. Han sa vi får se och jag började sakta hoppas att vi skulle ses igen. Jag viskade i hennes lurviga öra.
- Hejdå , vi ses förhoppnings vist nästa sommar och då ska vi ha lika roligt.
Jag pussade hennes lena mulle och gick sakta ur transporten.Jag såg på henne en sista gång innan han stängde lastbilens ramp. Men han sa varnande till mamma att han skulle till ridskolan jag går på. Jag började åter stor gråta och såg på honom när han gick och satte sig i lastbilen.Jag ropade hejdå till Sessan i lastbilen. Och sedan var de borta... Jag grät mig till sömns flera nätter i rad. Men tänkte också på att jag skulle kanske få se henne igen om anita (som äger ridskolan) Hade velat ha henne. Och så kom dagen då jag skulle till ridskolan. Jag skyndade mig in i stallet och letade runt efter Sessan. Men hon var inte där. Bara två andra hästar som också stog i lastbilen när Ervald hämtat Sessan. Jag frågade anita om Sessan men hon sa bara att hon inte ville ha henne för att hon var för liten. (hon är en b-ponny). Jag gick ut och grät en stund och gick sedan in och red min lektion.
Så gick hela hösten,vintern och våren. Och en dag när jag kom hem från skolan så sa mamma att hon hadde pratat med Ervald och Jag skulle få hyra henne en sommar till! Hon skulle komma nån gång denna sommar. Jag blev över lycklig tills den dagen kom eller rättare sagt morgonen då Sessan kom. Jag vaknade och skulle göra mig i ordning för skolan och jag rullade upp mina gardiner. Jag såg min fina lilla Sessan i hagen nere på vår äng. Jag rusade ner för trappan och mamma började berätta.
Ervald hade ringt kl 4 på morgonen och visste inte var vår väg var. Så mamma fick gå bort till ryabacken. Hon tog Sessan och släppte henne i hagen. Sedan hade han slängt ut sadlen och tränset vid vägkanten och sedan kört. :/ Mamma hade gått tillbaka och hämtade sakerna. Men vi hade fått fel saker. Jag sprang lyckligt ner till hagen och såg denna fruktansvärda syn! Hon hostade så hårt att det såg ut som om hon skulle explodera vilken sekund som helts! Hon hade en rostig liten grimma som satt jätte hårt åt hennes ansikte. Jag gick in och drog av grimman och Sessan sprang och åt. Hon hostade åter och jag klarade inte se mer. Jag gick sakta upp till huset och åkte till skolan. Vi fick reda på att hon hade gått med en hingst hela vintern och bara fått äta hö. det gick någon vecka och Sessan blev frisk igen och sen frågade vår granne om hon fick ge Sessan lite hö och efter någon dag och hon började hosta igen. Så vi sa åt henne att inte ge henne mer hö. Och så gick även denna sommar. och dagen kom men Ervald skulle inte hämta henne vi skulle köpa Sessan! Vi tyckte att hon skulle slippa att lida mer och sen blev hon min ! och efter något år fick vi hennes pass. Det stog att hon hette Rita och hon var 20! Jag struntade i det och livet fortsatte.
Nu är hon 22år och jag har känt henne i ca 4år nu. Vi har tävlat och massa andra saker. Vi har många minnen och det bästa är det när jag hoppade ca 90med sessan . Vi kommer har många fler minnen även om jag är förstor för dej Jag älskar dej och Candy Sessan :) <3
Y
Comment the photo
jag började gråta..
<3
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/matilda-sve/410878060/
Visa toppen
Show footer