To Point B

ja känner igge min rygg längre!

Transvestiter

En transvestit känner ett starkt behov av att klä sig i det andra könets kläder.Transvestiter är inte fetischister, men vissa TV har även en fetisch för det andra könets kläder. Många av dessa menar dock att den stora drivkraften även för dem ligger i en önskan att få uttrycka en del av sin personlighet snarare än ett sexuellt behov.



Vissa TV har en klar identitet som det kön de har biologiskt men det finns också andra som, som omklädda, har en stark känsla av att tillhöra det motsatta könet. Känslan av att ha en dubbel, antingen både manlig och kvinnlig, ingendera eller ett tredje kön kan också finnas, antingen alltid, tidvis eller bara som omklädd. Hur ofta man klär om och i hur stor utsträckning varierar. Det finns både MTF-TV och FTM-TV



psst, info om sånna som dig ! :)

Dödshjälp



Eutanasi (ytterst av grekiska ευθανασία euthanasía, av ευ eu, ’gott, väl’, och θανατος thanatos, ’död’), dödshjälp, är att på medicinsk väg orsaka eller bidra till en patients död, på dennes, eller nära anhörigs begäran. Eutanasi när det gäller människor anses vara en kontroversiell fråga världen över.

Innehåll

[göm]

• 1 Aktiv dödshjälp

• 2 Passiv dödshjälp

• 3 Läkarassisterat självmord

• 4 Annan användning av ordet eutanasi

• 5 Referenser

• 6 Externa länkar



Aktiv dödshjälp [redigera]

Aktiv dödshjälp innebär att man aktivt förkortar en persons liv, vanligen genom att administrera höga doser morfin, barbiturater eller en så kallad cocktailpåse. Aktiv dödshjälp är ett omdiskuterat ämne i hela världen och är förbjudet i stora delar av världen, bland annat i Sverige. World Medical Association bestämde 1987 i Madrid att man ansåg aktiv dödshjälp vara oetiskt. 1992 förnyades ställningstagandet, där läkarassisterat självmord inkluderades och man menar att läkarkåren måste fördöma sådant. I maj 2001 antogs dessa ställningstaganden som resolution av WMA.[1] De länder som tillåter aktiv dödshjälp var år 2006 Nederländerna (först att införa aktiv dödshjälp) och Belgien. Luxemburg tillät dödshjälp 2008 och i Italien har dödshjälp också tillåtits. Tidskriften Fokus skriver den 1 februari 2008 "Bara en av tio svenskar anser att aktiv dödshjälp bör vara helt förbjudet"[2].

Passiv dödshjälp [redigera]

Passiv dödshjälp är vanligare och har praktiserats bland annat i Sverige på människor som ligger t.ex i koma och innebär att livet förkortas genom att man undviker medicinska och tekniska hjälpmedel för att hålla en person vid liv. Det innebär vanligen att man slutar mata och ge läkemedel och uteslutande sköter hygien, lägger om sår och fuktar munnen, samt att regelbundet injicera morfin för döva smärta och söva. Ibland kommer döden fort, något dygn, men en del människor ligger utan mat och vatten över en vecka innan de slutligen avlider.

Begreppet passiv dödshjälp anses av många svenska läkare som missvisande. Istället kallar man det som beskrivs ovan för att avstå från livsuppehållande behandling samtidigt som man ger lindrande (palliativ) vård. Svenska läkaresällskapet har under 2007 uppdaterat riktlinjer för avstående från livsuppehållande behandling.[3]

Läkarassisterat självmord [redigera]

Läkarassisterat självmord innebär att en läkare hjälper en patient att ta sitt eget liv genom att till exempel skriva ut ett preparat i lämplig dos, men patienten måste själv aktivt utföra den dödande handlingen, exempelvis inta preparatet. Det sistnämnda är vad som skiljer läkarassisterat självmord från aktiv eller passiv dödshjälp.

Läkarassisterat självmord är liksom aktiv dödshjälp olagligt i de flesta länder; undantag är Schweiz, Nederländerna, Belgien och delstaterna Oregon och Washington i USA. I Schweiz utför bland annat organisationen Dignitas läkarassisterade självmord och även utländska medborgare kan av dem få hjälp med att ta sitt liv, vilket lett till en debatt om dödshjälpsturism. I Sverige är det inte straffbart, däremot riskerar läkaren att förlora sin läkarlegitimation.[4]

Det är oklart om läkarassisterat självmord ska betraktas som en form av dödshjälp eller inte, men de diskuteras ofta tillsammans och båda är kontroversiella.

Annan användning av ordet eutanasi [redigera]

Dödshjälp och eutanasi har även använts av auktoritära stater som eufemismer för avrättning av svårt sjuka och funktionshindrade människor, till exempel Aktion T4 i Tredje riket, men den användningen är oegentlig, eftersom sådana handlingar utförs med tvång och utan hänsyn till de sjukas önskningar eller välbefinnande.

Eutanasi används ibland också med hänseende på djur, att döda (avliva) skadade djur i barmhärtighetsskäl är allmän praktik. Det är vanligt att ägare till sällskapsdjur tar sin sjuka åldrande följeslagare till veterinären för att låta deras lidande ta slut. Även nödslakt för andra domesticerade arter och eftersök för att ta död på skadat vilt har som syfte att ta djur ur plågor.

630 människor har fått hjälp av Dignitas

Självmordskliniken Dignitas grundades 1998 av advokaten Ludwig Minelli, Sedan starten har över 630 människor fått hjälp att ta sitt liv i någon av klinikens två lägenheter på Gertrudstraße i Zürich. Enligt schweizisk lag är assisterat självmord lagligt så länge beslutet är frivilligt och fattas när personen är vid full sans. Ett läkarbesök på plats krävs. Patienten får en dos av sömnmedlet natrium pentobarbital och somnar efter några minuter.



Att ta sitt liv på Dignitas kostar cirka 30 000 kronor, utöver det tillkommer en årlig medlemsavgift till föreningen på 600 kronor. Dignitas har över 5 500 medlemmar i Europa.

Schweiziska myndigheter är ständigt under press från omvärlden att stoppa den så kallade självmorsturismen, men hittills har man valt att inte ändra lagen.





Dödshjälp i andra länder

Holland var det första landet i världen som legaliserade aktiv dödshjälp 2002. För att hjälpen ska komma i fråga måste läkaren vara övertygad om att döden sker av egen fri vilja och att patientens lidande är outhärdligt. Dock behöver inte patienten vara döende eller lida av en dödlig sjukdom. Dödshjälp kan man från det att man fyllt 16 år.



I Belgien legaliserades aktiv dödshjälp 2003. Man måste ha fyllt 18 år. Det är i vissa fall lagligt att ge förhandsdirektiv om dödshjälp som aktiveras när man inte längre är beslutsför eller kan tala för sin egen sak. Den belgiska lagstiftningen påminner om den holländska men är mer detaljerad och utförlig.



I delstaten Oregon i USA är läkarassisterat självmord lagligt sedan 1987. Precis som på Dignitas i Schweiz får patienten en dos av sömnmedel att inta själv. Enligt lagen måste personen vara bostatt i Oregon och vara ”kompetent att fatta sina egna beslut”. Utöver detta krävs att två läkare intygar att sjukdomen som patienten lider leder till döden inom sex månader.







Argumenten FÖR dödshjälp

• Mindre lidande för den sjuke. Mer humant.

• Varje människa har rätt att bestämma över sitt liv.

• Människor känner större trygghet inför att bli gamla. Man vet att man slipper lida.

• Ett omfattande regelverk, där flera oberoende läkare avgör med hänsyn till patientens situation, garanterar att dödshjälpen inte missbrukas.

• Tillåter vi abort måste vi också tillåta aktiv dödshjälp för gamla och svårt sjuka.

• Vid dödshjälp kan organen tas om hand vilket leder till att människor som är i behov av organ överlever.



Det är Ingegerd Berglöf, styrelseledamot i föreningen Rätten till vår död som argumenterar för aktiv dödshjälp. Föreningen driver frågan om livstestamenten.

– Livstestamenten gäller i en rad länder. Där beslutar du själv att du, i tillstånd utan återvändo, inte ska utsättas för livsuppehållande behandling. Det handlar ytterst om ett värdigt liv och en värdig död, säger Ingegerd Berglöf.





Argumenten EMOT dödshjälp

• Det finns stor risk att patienten ångrar sig – men sedan inte vågar säga nej.

• Patienten kan känna att de ligger både samhället och de anhöriga till last, att de borde välja att dö.

• Legalisering av dödshjälp skulle kunna medföra minskade anslag och minskat intresse för forskning om exempelvis smärtlindring.

• Risk för att den negativa synen på utsatta, funktionshindrade och sjuka människor förstärks.

• Förtroendet för vården kan minska när folk inte vågar berätta hur dåligt de mår på grund av rädsla för att bli avlivade.



Det är Barbro B Johansson, professor emerita i neurologi i Lund, också medförfattare till boken ”Att få hjälp att dö” (Studentlitteratur) som argumenterar emot dödshjälp. Hon är också negativ till så kallade livstestamenten där människor skriver att de vill få dödshjälp om de blir svårt sjuka och inte längre kan föra sin egen talan.

– Jag har följt många som varit bestämda att avstå behandlingen vid ett visst tillstånd. Men när de väl befunnit sig där har de haft en annan inställning. De är nyfikna och vill leva vidare.





Detta är tillåtet i Sverige

I Sverige är såväl aktiv dödshjälp som läkarassisterat självmord förbjudet. Regeringen tog ställning i frågan 1997 då man i en skrivelse klargjorde att läkarnas uppgift är att rädda liv.

Det är förbjudet att hjälpa hopplöst sjuka eller skadade att dö, inte ens om det sker på den sjukes begäran. Inga åtgärder får vidtas eller underlåtas för att förkorta en människas liv.

Endast åtgärder för att åstadkomma en värdig död får vidtas, till exempel att ge smärtstillande medel för att minska lidande, och att avstå eller avbryta livsuppehållande behandling när det är betungande för patienten. Man förutser och accepterar döden som en trolig konsekvens, men eftersträvar den inte.



Dömdes till fängelse för dödshjälp

1977 hjälpte författarinnan Berit Hedeby den svårt handikappade Sven-Erik Handberg att begå självmord. Sven-Erik Handberg hade tidigare varit journalist och led av svår progressiv ms. Eftersom han inte kunde ta sitt eget liv bad han Berit Hedeby om hjälp att ge honom en dödlig dos medicin. Högsta domstolen dömde Berit Hedeby till ett års fängelse för dråp.



Fakta: MS

I Sverige har omkring 12 000 personer diagnosen ms. Varje år insjuknar ungefär 450 svenskar i sjukdomen, två tredjedelar är kvinnor. De flesta drabbas när de är mellan 20 och 40 år.

MS står för multipel skleros och drabbar det centrala nervsystemet (stora och lilla hjärnan, det centrala nervsystemet och ryggmärgen). Vid ms uppstår skador på myelinet, det fettrika hölje som omsluter nervtrådarna i hjärnan. Det gör att signalerna mellan nervcellerna försämras.

Patienten insjuknar i så kallade skov – det kan vara allt från dimsyn till känselbortfall i benen, stickningar i fingrar och armar. Efter 2-3 månader går symptomen tillbaka. Efter i cirka tio år kan sjukdomen övergå i progressiv MS. Patienten får då ökande symptom i form av krampliknande förlamning i benen och störd koordination i armar och ben. I omkring 15-20 procent av alla ms-fall utvecklas inget eller endast ett litet handikapp.

Forskarna vet i dag inte varför vissa drabbas av ms. I dag finns ett antal bromsmediciner som, om de tas tidigt, kan leda till färre och lindrigare skov.



( JAG VET ATT DU VILL LÄSA DETTA )