Friday 26 September 2008 photo 1/1
|
<p style="margin: 0cm 0cm 0pt;"><span style="font-size: 5.5pt; color: #444444; font-family: Verdana;">
Jag vakna med huvudvärk och sten i mitt bröst
Jag vet ingen tröst, jag måste sluta be till min törst
För de som kändes jobbigt känns ju dubbelt så svårt
Och hur illa betedde jag mej på klubben igår
Jag var vidrig mot vänner, va sa jag till tjejen?
Bråka med vakter och galnaste grejer
Ligger kvar på sängen hoppas känslan ebbar
Tills rummet krymper och jag trängs med väggar
Hon é fem i elva, telefonen den ringer försöker återfå minnet
Vill härifrån och försvinner
Ut i en bakfylla blandad med ångest jag säger samma sak för sextusenandrade gången
Jag ska aldrig mer göra så jag känner så här
Det kvittar vilken fest det är, hur många jag känner där
Jag svär om jag bara kan klara idag ska jag ta mej i kragen och vara så glad
Refräng:
För The botten is nådd, hur långt kan man gå
Hur lågt kan man sjunka hur kasst kan man må
Kändes förjävligt innan men det börjar bli lite bättre nu min vän
Om jag tappar fästet och trillar ned ska jag klättra upp igen
Till slut när jag orkar ta mej upp ur min bädd
Får jag en chock när jag ser klockan är kvart över ett
Jag skulle träffat min syster för typ en timme sen
Jag missa telefontiden hos kronofogden igen
Men jag lär mej ju aldrig av mina misstag
Vilket ämne är det jag har en brist av
Varför går jag alltid över gränsen <p style="margin: 0cm 0cm 0pt;"><span style="font-size: 5.5pt; color: #444444; font-family: Verdana;">Min hjärna den står där bredvid när de händer
Jag måste ringa runt och be om förlåt
Det känns som jag hellre vill dö men vi får se hur de går
Tacka fan för mina polare har tålamod med mej
Hade jag vart dom hade jag knappt tåla och se mej
Min kyl den är tom, mina pengar är slut
Alla ledtrådar säger förändra dej nu
Patetisk och ynklig fy fan vilken dag
Jag duschar men samvetet de sitter kvar
[Ref.]
Deppig som jag är börjar jag tänka på annat
som gör mej ännu ledsnare och jag är nästan förbannad
men de som inte dödar mej blir jag ju starkare av
de är dags att styra upp skiten och göra smartare val
så knast man kan vara yo man smäller av
och de är knappt att man klarar sånna sämre dar
men de går för lugnt nu är jag desperat
jag vill ju se till att göra nånting bättre av
denna korta tid som vi har här på denna planeten
kan man inte gå runt och skapa sina egna helveten, wooah
äntligen så börjar ångesten släppa
och den bästa medicinen för mej är sånger som denna
Vi tittar upp, ned, överallt - jag sa upp, ned och överallt?överallt <p style="margin: 0cm 0cm 0pt;">
Annons