The morning will come...

Okej såhär skulle det inte bli.

Tänker på henne hela tiden och även fast jag gått vidare så gör det lika ont. Här kommer en låt som skär i mig. Samtidigt påminner den mig om att jag skulle ha gjort vad som helst för henne. Skulle räddat henne från vad som helst även om jag gick åt i smällen.

Blir ledsen när jag veta att jag aldrig mer får se henne. Leendet, skratten och gliringarna allt som gjorde henne underbar.

Men får inte tänka så för hur jobbigt det än är så måste jag gå vidare. Men en sak vet jag hon var speciell och jag önskar att situationen varit annorlunda.

Hon bor 47 mil bort men avståndet till henne i mitt hjärtat är noll. Nu kan jag inte ens prata med henne för det gör för ont. Är en kall idiot och jag kan vara elak har jag hört förut. Inget jag vill medvetet.

Förlåt för ett deppigt inlägg men när jag lyssnade på låten och såg hennes namn så var det oundvikligt.

http://www.youtube.com/watch?v=ojasq626CgQ

Kommer att ha kvar den som väcksignal för jag älskar den med. Är sentimental om ni inte visste det.

Can't you see that I adore you crumbles - JK

There are more blog posts on this day (5)