Ögon som ser och förutfattade meningar...

Jag sitter här och skakar i min ensamhet. Fryser och är trött men tankarna håller mig vaken. Är i en form av apati fattar inte varför vissa bryr sig om vad jag gör. Alltså inte ni trogna läsare... det är folk som snokar och skriver bittra ord eller kanske bara tänker dom.

Mina känslor nu har hoppat nästan 1½ år tillbaka i tiden. Hade precis lämnat en flicka jag älskade och av en ren händelse så träffade jag en flicka till. Som till en början tyckte om mig... dagarna gick, veckorna och sen kom året. Hon kastade ut mig 50 mil hemifrån la en biljett i min hand och menade på att hon aldrig ville ses igen för det var för stor ålderskillnad mellan oss bland annat. Sen fick jag komma tillbaka dagarna efter för hon ville känna efter. Så blev man använd och bortkastad två gånger. Tack för strulet.

Ursäkter efter ursäkter på ursäkter... eller var det förnekelse?

Men jag var inte bättre jag kanske för jag var förföljd av mina förra känslor. Jag var två personer i en som älskade två. Men jag höll båda känslorna under schack och när man äntligen hade valt att leva med henne i nuet. Det var då man blev bortkastad som nått gammalt och trasigt...

Jag är inte ett dugg gammal mitt sinne gav så mycket. Nu är det slut, ett oåterkalleligt slut.

Du gav upp

Du löste inga problem

Du blev inåtvänd

Du sårade mig

Du flydde för att lämna mig

" Jag försökte lösa problemen istället för att fly.
  Mina känslor blev starka och envisa.
  Men nu är jag död för dina ögon så lev väl och låt mitt liv vara.
  För du suger glädjen ur allt du gör " - JK

There are more blog posts on this day (3)