Malin åker till örebro till helgen. Känns tomt, hennes närvaro är en helgvana. Henne närvaro behövs för kroppens funktioner. Men antar att de är bra träning att vara utan henne inför flytten, Hur ska de gå igentligen?! Att inte ha henne som en extra hand i vått och tort, att inte ha de stödet gråtandes under täcket med tända ljus i hela rummet? Att inte kunna ringa och säga: Tjaa subba, ska vi gå imorgon bitti eller får du skjuts? De kommer mer vara dessa samtal: Hej malin, de var månader vi sist sågs, saknar och älskar dig, vad gör du i helgen om 3 veckor? Neeeeeeeeeej, en flytt för hennes del funkar inte, hon kan inte lämna mig, Ända anledningen ja låter henne flytta är för att jag verkligen vet hur mycket hon behöver de, Hon behöver en nystart, nya människor, nya subbor, nya killar, nya fester, nya hatobjekt och nya underbara vänner. Att veta att hon kanske kommer ha en "ny-Maria" någon som tröstar henne när hon är ledssen, någon hon åker till när bråk bryter ut i hemmet. allt sånt känns så långt borta. Vill var hennes i all tid!

Annons

The photo has no tags

December 2007