Wednesday 7 April 2010 photo 3/18
|
Del två är redan ute! Coolt va? :D Men det blir nog inga fler delar idag. Puss!
Maja:
Jag vaknade upp i ett rum, med helt vita väggar.
Jag låg i en säng med vita lakan, vita kuddar och jag hade fula vita kläder på mig.
Jag tyckte inte om det.
- Är du vaken? Hörde jag en röst på min högersida.
- Typ, svarade jag och kollade ditåt. Mitt hjärta slog ett extra slag och gjorde en volt. Personen som satt brevid mig var ingen mindre än Bill Kaulitz.
- Men d-det är ju DU! Fick jag ur mig.
- Ja, bra eller dåligt? Sa han och skrattade.
- Bra såklart, men du.. vet du vart mina kläder är? Frågade jag honom.
- Det är så att.. Jag sa att dom fick klippa upp dom. Sa han och kollade osäkert på mig.
Jag lutade huvudet bakåt.
- Det var mina favorit byxor, sa jag långsamt.
- FÖRLÅT! Sa han högt, Men jag lovar, jag köper nya kläder till dig. Du kan få tjugo exakt likadana jeans om du vill. Sa han nervöst.
Han var så söt att jag ville börja gråta, han var nervös för min skull.
- Bill ta det lugnt, jag är inte sur, sa jag och flinade.
- Bra, han pustade ut.
- Men du.. Varför sparkade dom på dig egentligen? Sa han försiktigt.
- För att jag älskar Tokio Hotel, sa jag lugnt.
- VA? Nästan skrek han ut. Dom jävlarna, jag svär jag kommer slå dom gula och blå och randiga och prickiga. Sa han.
- Gör det du.
- Ajuste.. Jag vet inte vad du heter, sa han.
Jag sträckte ut handen och han tog den.
- Maja, sa jag och log.
- Bill, flinade han.
En doktor kom in i rummet och började fråga massa osammanhängande frågor.
Jag svarade snällt.
- Du har inga innre skador, så om allt går som det ska så kan jag skriva ut dig om några timmar.
Han gick ut och jag log mot Bill.
- YeeY! Jag behöver inte sitta kvar här flera dagar.
- High five on that one! Sa Bill och jag klappade hans hand.
- Men jag har inga kläder. Sa jag och kollade oskäkert på honom.
- TOM! Ropade han, och ingen mindre än Tom Kaulitz visade sig i dörröppningen.
- Vad vill du lillebror? Sa han innan han fick syn på mig.
- Oj, jag såg inte att du var vaken.
- Haha lugnt. Jag sträckte fram min hand för andra gången oå tio minuter.
- Tom! Sa han.
- Maja, svarade jag.
- Jo såhär tänkte jag, sa Bill. Tom tar nycklarna till ditt hus, åker iväg med bilen och hämtar lite kläder till dig, avslutade han och log.
- Så kan vi göra, sa jag och log tillbaka.
Jag tog nycklen som låg brevid sängen och gav dom till Tom.
- Jag litar på dig nu, Sa jag och kollade allvarligt på honom, Jag bor på Carlbarksväg 7. .
- Okey, I'll be back in no time! Sa han och försvann.
- Jag vill inte vara hemma själv sen, sa jag till Bill. Dom vet vart jag bor, jag ringer mamma.
- Nej, gör inte henne orolig. Sa han och log mot mig.
- Har du något bättre förslag? Sa jag och tittade på honom.
- Ja du kan komma hem till oss.
Jag vaknade upp i ett rum, med helt vita väggar.
Jag låg i en säng med vita lakan, vita kuddar och jag hade fula vita kläder på mig.
Jag tyckte inte om det.
- Är du vaken? Hörde jag en röst på min högersida.
- Typ, svarade jag och kollade ditåt. Mitt hjärta slog ett extra slag och gjorde en volt. Personen som satt brevid mig var ingen mindre än Bill Kaulitz.
- Men d-det är ju DU! Fick jag ur mig.
- Ja, bra eller dåligt? Sa han och skrattade.
- Bra såklart, men du.. vet du vart mina kläder är? Frågade jag honom.
- Det är så att.. Jag sa att dom fick klippa upp dom. Sa han och kollade osäkert på mig.
Jag lutade huvudet bakåt.
- Det var mina favorit byxor, sa jag långsamt.
- FÖRLÅT! Sa han högt, Men jag lovar, jag köper nya kläder till dig. Du kan få tjugo exakt likadana jeans om du vill. Sa han nervöst.
Han var så söt att jag ville börja gråta, han var nervös för min skull.
- Bill ta det lugnt, jag är inte sur, sa jag och flinade.
- Bra, han pustade ut.
- Men du.. Varför sparkade dom på dig egentligen? Sa han försiktigt.
- För att jag älskar Tokio Hotel, sa jag lugnt.
- VA? Nästan skrek han ut. Dom jävlarna, jag svär jag kommer slå dom gula och blå och randiga och prickiga. Sa han.
- Gör det du.
- Ajuste.. Jag vet inte vad du heter, sa han.
Jag sträckte ut handen och han tog den.
- Maja, sa jag och log.
- Bill, flinade han.
En doktor kom in i rummet och började fråga massa osammanhängande frågor.
Jag svarade snällt.
- Du har inga innre skador, så om allt går som det ska så kan jag skriva ut dig om några timmar.
Han gick ut och jag log mot Bill.
- YeeY! Jag behöver inte sitta kvar här flera dagar.
- High five on that one! Sa Bill och jag klappade hans hand.
- Men jag har inga kläder. Sa jag och kollade oskäkert på honom.
- TOM! Ropade han, och ingen mindre än Tom Kaulitz visade sig i dörröppningen.
- Vad vill du lillebror? Sa han innan han fick syn på mig.
- Oj, jag såg inte att du var vaken.
- Haha lugnt. Jag sträckte fram min hand för andra gången oå tio minuter.
- Tom! Sa han.
- Maja, svarade jag.
- Jo såhär tänkte jag, sa Bill. Tom tar nycklarna till ditt hus, åker iväg med bilen och hämtar lite kläder till dig, avslutade han och log.
- Så kan vi göra, sa jag och log tillbaka.
Jag tog nycklen som låg brevid sängen och gav dom till Tom.
- Jag litar på dig nu, Sa jag och kollade allvarligt på honom, Jag bor på Carlbarksväg 7. .
- Okey, I'll be back in no time! Sa han och försvann.
- Jag vill inte vara hemma själv sen, sa jag till Bill. Dom vet vart jag bor, jag ringer mamma.
- Nej, gör inte henne orolig. Sa han och log mot mig.
- Har du något bättre förslag? Sa jag och tittade på honom.
- Ja du kan komma hem till oss.
Comment the photo
8 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/meheartth/451814939/