Wednesday 7 April 2010 photo 15/18
|
- Vad är det? Sa han.
- Sa du Alexandra Gustavsson? Och hon ser ut precis som du beskrev henne nyss? Frågade jag stelt.
- Ja, vadådå? Han började bli osäker.
- Jag hatar henne! Nästan skrek jag ut.
- Varför då? Sa han chockat.
- För att det är hon som gjort hela min barndom till ett helvete. Hon var den första som hatade mig. Vi har gått i samma klass sen dagis. Vi var bästa vänner till tvåan. Sen insåg hon att jag var konstig, jag har alltid varit annorlunda. Men då insåg hon att jag inte passade in, hon och hennes kompisar började mobba mig. Sen i femman så ställde sig Elli på min sida. Hon och jag har också gått i samma klass sen dagis, men då ställde hon sig på min sida. Det var typ där som jag började gilla Tokio Hotel, eller jag började gilla er precis innan det.
Alexandra kom på att jag älskade er musik, då började hon hacka på mig för det. Det var hemskt, jag kunde inte ens få ha det jag älskade som mest ifred utan att mobbas för det. Hon hackade på mig för Tokio Hotel tills för typ ett halvår sen. Då ni släppte Humanoid, den tyckte hon var bra. Hon slutade hacka på mig, men..
Jag drog upp tröjan och ett stort ärr gick från höften till naveln. Men det var hon som gjorde det här. Fattar du? Hon var först med att misshandla mig. Det tog mig ett år, sen kom jag över det. Inte för att det var lika hemskt som den här gången för hon sparkade bara tre gånger, men jag fick ärret av dom tre gångerna. Gustav, jag har blivit misshandlad en gång av henne, och hon har mobbat mig sen tvåan.
- Har hon? Sa Gustav med osäker röst.
- Ja, men du får gärna fortsätta tro på hennes lögner, men då är det slut på våran vänskap! Fräste jag rest mig från sängen och sprang gråtande ut genom dörren och sprang in till köket. Jag ignorerade alla andra, sprang bara rakt fram till Bill, satte mig i hans knä och grät mot hans axel. Han vaggade mig fram och tillbaka och viskade i mitt öra att allt skulle bli bra.
- Vad har hänt? Frågade Elli efter ett tag när jag hade lugnat ner mig lite.
- Gustav e typ tillsammans med Alexandra Gustavsson. Sa jag mellan hulkningarna.
- Alex.. ALEXANDRA GUSTAVSSON? Den Alexandra Gustavsson? Skrek hon ut.
- Ja. Snyftade jag och la huvudet mot Bill bröstkorg.
- Helvete! Kommer om två sekunder. Sa hon och försvann mot Gustavs rum.
- Vem är Alexandra Gustavsson? Frågade Georg förvirrat. Jag började berätta exakt samma historia som jag nyss berättat för Gustav.
Jag kollade upp på Bill, han hade tårar i ögonen.
- Lilla gumman. Sa han och kramade mig. Elli kom inrusande i köket med Gustav i släptåg, hon drog honom i t-shirt ärmen, annars hade han nog inte velat följa med.
- Gustav nu vill jag att du berättar allt! Elli var på gränsen till förbannad. Jag vill att du säger hur det gick till, varför just hon, och vad i helvete du ser i horan! Skrek hon.
- Hon är ingen hora. Sa han till sitt försvar.
- På gränsen till, fast hon tar inte betalt för helvetet. Sa jag fast tårarna rann.
- Okej. Han satte sig ner. Jag var ute efter konserten, Alex krockade in i mig och ramlade. Jag hjälpte henne upp och vi började snacka, hon var sjukt trevlig.
- Trevlig, trevlig? Fick Elli ur sig.
- Men ärligt! Give the guy a break! Sa Georg och Gustav nickade tacksamt mot honom.
- Ni två kan egentligen inte lägga er i mitt kärleksliv. Fyllde Gustav i.
- Nej, men jag kan skita i att vara vän med dig. Sa jag trotsigt.
- Gustav, du fattar väll vems sida jag står på just nu? Sa Bill och kramade mig, det kändes sjukt tryggt.
- Jag förstår det fullt ut. Sa Gustav och nickade. Tom klappade på sitt knä och Elli satte sig där, jag tog det som ett tecken att Tom också var på min sida.
Gustav satte igång att berätta ett helt försvarstal, jag ignorerade det fullt ut. Jag orkade inte lyssna på honom. Inte för att det var Gustav, utan för att jag inte orkade höra någon sitta och prata om Alexandra Gustavsson.
Min mobil ringde, den spelade upp Strange. Jag var sjukt beroende av den låten.
Jag gick ut ur rummet, jag konstaterade att det var mamma, och klickade på grönt. Mamma var en av mina bästa vänner, vi hade alltid varit nära, men jag hade ändå beslutat att inte berätta om misshandeln för henne. Jag kom på att jag inte ens hade berättat om Bill för henne.
- Hej mamma! Sa jag glatt.
- Hej gumman! Hur mår du?
- Allt flyter. Svarade jag.
- Vad bra då. Jag tog ett andetag, bestämde mig snabbt för att berätta för henne om allt. Jag vet inte varför, men hon var ju ändå min mamma hon förtjänade att veta. Jag berättade allt från början. Hur Bill hade hittat mig, vad doktorn hade sagt, Om Bill, Elli och Tom och hur Gustav hade träffat Alexandra Gustavsson.
- Men lilla gumman! Hur mår du? Frågade hon oroligt.
- Bra, eller jag är skärrad för att Gustav har träffat världens största äckel.
- Det förstår jag. Sa hon och jag fnissade. Mamma var inte den som hetsade upp sig för saker. Hon visste ju att jag hade bevakning dygnet runt och att doktorn hade sagt att jag inte hade några skador så hon tog det lugnt.
- Men du mamma..?
- Ja gumman?
- Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna flytta tillbaka till min lägenhet, det är för mycket minnen.
- Sa du Alexandra Gustavsson? Och hon ser ut precis som du beskrev henne nyss? Frågade jag stelt.
- Ja, vadådå? Han började bli osäker.
- Jag hatar henne! Nästan skrek jag ut.
- Varför då? Sa han chockat.
- För att det är hon som gjort hela min barndom till ett helvete. Hon var den första som hatade mig. Vi har gått i samma klass sen dagis. Vi var bästa vänner till tvåan. Sen insåg hon att jag var konstig, jag har alltid varit annorlunda. Men då insåg hon att jag inte passade in, hon och hennes kompisar började mobba mig. Sen i femman så ställde sig Elli på min sida. Hon och jag har också gått i samma klass sen dagis, men då ställde hon sig på min sida. Det var typ där som jag började gilla Tokio Hotel, eller jag började gilla er precis innan det.
Alexandra kom på att jag älskade er musik, då började hon hacka på mig för det. Det var hemskt, jag kunde inte ens få ha det jag älskade som mest ifred utan att mobbas för det. Hon hackade på mig för Tokio Hotel tills för typ ett halvår sen. Då ni släppte Humanoid, den tyckte hon var bra. Hon slutade hacka på mig, men..
Jag drog upp tröjan och ett stort ärr gick från höften till naveln. Men det var hon som gjorde det här. Fattar du? Hon var först med att misshandla mig. Det tog mig ett år, sen kom jag över det. Inte för att det var lika hemskt som den här gången för hon sparkade bara tre gånger, men jag fick ärret av dom tre gångerna. Gustav, jag har blivit misshandlad en gång av henne, och hon har mobbat mig sen tvåan.
- Har hon? Sa Gustav med osäker röst.
- Ja, men du får gärna fortsätta tro på hennes lögner, men då är det slut på våran vänskap! Fräste jag rest mig från sängen och sprang gråtande ut genom dörren och sprang in till köket. Jag ignorerade alla andra, sprang bara rakt fram till Bill, satte mig i hans knä och grät mot hans axel. Han vaggade mig fram och tillbaka och viskade i mitt öra att allt skulle bli bra.
- Vad har hänt? Frågade Elli efter ett tag när jag hade lugnat ner mig lite.
- Gustav e typ tillsammans med Alexandra Gustavsson. Sa jag mellan hulkningarna.
- Alex.. ALEXANDRA GUSTAVSSON? Den Alexandra Gustavsson? Skrek hon ut.
- Ja. Snyftade jag och la huvudet mot Bill bröstkorg.
- Helvete! Kommer om två sekunder. Sa hon och försvann mot Gustavs rum.
- Vem är Alexandra Gustavsson? Frågade Georg förvirrat. Jag började berätta exakt samma historia som jag nyss berättat för Gustav.
Jag kollade upp på Bill, han hade tårar i ögonen.
- Lilla gumman. Sa han och kramade mig. Elli kom inrusande i köket med Gustav i släptåg, hon drog honom i t-shirt ärmen, annars hade han nog inte velat följa med.
- Gustav nu vill jag att du berättar allt! Elli var på gränsen till förbannad. Jag vill att du säger hur det gick till, varför just hon, och vad i helvete du ser i horan! Skrek hon.
- Hon är ingen hora. Sa han till sitt försvar.
- På gränsen till, fast hon tar inte betalt för helvetet. Sa jag fast tårarna rann.
- Okej. Han satte sig ner. Jag var ute efter konserten, Alex krockade in i mig och ramlade. Jag hjälpte henne upp och vi började snacka, hon var sjukt trevlig.
- Trevlig, trevlig? Fick Elli ur sig.
- Men ärligt! Give the guy a break! Sa Georg och Gustav nickade tacksamt mot honom.
- Ni två kan egentligen inte lägga er i mitt kärleksliv. Fyllde Gustav i.
- Nej, men jag kan skita i att vara vän med dig. Sa jag trotsigt.
- Gustav, du fattar väll vems sida jag står på just nu? Sa Bill och kramade mig, det kändes sjukt tryggt.
- Jag förstår det fullt ut. Sa Gustav och nickade. Tom klappade på sitt knä och Elli satte sig där, jag tog det som ett tecken att Tom också var på min sida.
Gustav satte igång att berätta ett helt försvarstal, jag ignorerade det fullt ut. Jag orkade inte lyssna på honom. Inte för att det var Gustav, utan för att jag inte orkade höra någon sitta och prata om Alexandra Gustavsson.
Min mobil ringde, den spelade upp Strange. Jag var sjukt beroende av den låten.
Jag gick ut ur rummet, jag konstaterade att det var mamma, och klickade på grönt. Mamma var en av mina bästa vänner, vi hade alltid varit nära, men jag hade ändå beslutat att inte berätta om misshandeln för henne. Jag kom på att jag inte ens hade berättat om Bill för henne.
- Hej mamma! Sa jag glatt.
- Hej gumman! Hur mår du?
- Allt flyter. Svarade jag.
- Vad bra då. Jag tog ett andetag, bestämde mig snabbt för att berätta för henne om allt. Jag vet inte varför, men hon var ju ändå min mamma hon förtjänade att veta. Jag berättade allt från början. Hur Bill hade hittat mig, vad doktorn hade sagt, Om Bill, Elli och Tom och hur Gustav hade träffat Alexandra Gustavsson.
- Men lilla gumman! Hur mår du? Frågade hon oroligt.
- Bra, eller jag är skärrad för att Gustav har träffat världens största äckel.
- Det förstår jag. Sa hon och jag fnissade. Mamma var inte den som hetsade upp sig för saker. Hon visste ju att jag hade bevakning dygnet runt och att doktorn hade sagt att jag inte hade några skador så hon tog det lugnt.
- Men du mamma..?
- Ja gumman?
- Jag vet inte om jag någonsin kommer kunna flytta tillbaka till min lägenhet, det är för mycket minnen.
Comment the photo
Skriv mera, du skriver bra :D
4 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/meheartth/453533895/