Maja:
- Jävla gubbe!, oj det där sa jag inte tänkte jag för mig själv när jag stormade in på mitt rum. Det var egentligen helt onödigt att jag hade ett eget rum för alla visste att jag och Georg skulle dela.
Tårarna bara strömmade ner för mina kinder. Av alla människor på jorden så trodde jag han skulle vara den som förstod. Jag är ju förfan mot abort och han visste det. Nej kom inte och säg "dagen efter piller?" Det har redan gått en månad så det funkar liksom inte längre.
Jag vet inte hur länge jag suttit och gråtit när Tom och Bill stormade in på mitt rum.
- Dumt att ge er en av dom tre nycklarna, borde ha gett den till Gustav istället, sa jag igenom gråten.
- Skit samma! Gumman hur är det? Vi kom hit direkt när Georg sa att ni bråkat, hann inte ens fråga vad det var om. Sa Tom som hade kastat sig runt min hals.
- Din skit! Hur tror du det är med henne om hon gråter floder, har bråkat med Georg för första gången på typ 3 år? Och dessutom så kväver du henne. Sa Bill och kollade roat på sin tvillingbror som tydligen inte kunnat tänka förrän nu.
- Nej men e väll lessen och upprörd tror jag, svarade jag utan att egentligen tänka efter.
- Men vad var det som hände egentligen? Frågade Tom tydligen upprörd han också.
- Jag är.. tvekade på om jag skulle fortsätta meningen för då skulle förmodligen tvillingarna göra uppror mot stackars Georg.
- Gumman, du är vadå? Sa Bill för att pressa ut meningen ur mig.
- Ni får lova att inte springa till Georg och misshandla han om jag säger?, frågade jag osäkert eftersom att jag visste att tvillingarna alltid skulle vara på min sida och dessutom visste de vad jag tyckte om aborter.
- Ja vi lovar, men vi kanske GÅR dit och slår lite på han, sa Tom med sina busiga hundvalps ögon.
- Haha gör det ni. Svarade jag och ett litet skratt kom fram bland tårarna.
- Så vad är det?, sa Tom lite oroligt.
- Jag är.. gravid. Sa jag och kollade oroligt upp på tvillingarna som båda var ett huvud längre än mig.
Båda två fick stora förvånade ögon och "O" munnar och ingen sa något.
- Hallå?
Ingen svarade bara stirrade rakt ut i luften.
- Ok.. Jag sitter här när ni är redo att säga något, sa jag och satte mig ner på sängen med senaste numret av "Elle" och började bläddra.
Fem minuter senare så lyckades tydligen Bill klämma ut några ord.
- Men hur? När?
- Jag du vet jag vill inte gå in på detaljer men du vet hur man skaffar barn och det kan hända att vi kanske glömde kondomen en gång just när jag hade ägglossning och då..
- Ok ok vi vet hur det går till, men när?.. Sa Tom minst lika chockad som sin bror.
- En månad typ. Sa jag ganska lugnt.
- EN MÅNAD? Då kan man ju inte ta sånt där dagen efter piller skit, utbrast Tom.
- Nejmen bror du kan ju tänka! Sa Bill, du vet en månad är ju inte dagen efter en månad sen liksom.
- Haha ni två kan väll sluta nu?, men Georg vill inte ha det och jag tänker inte göra abort.
- Va? Vill han inte ha det? Du hatar ju aborter! Sa Bill.
- Jag vet och jag tänker inte göra det, men då måste jag lämna Georg.
- Nä nu ska jag gå och slå lite på han och förklara vad du tycker om aborter och vad han har att välja mellan.
- Gör det du men jag vill inte prata med honom ikväll i alla fall.
- Ok jag joinar Tom, sa Bill och båda rusade ut ur rummet lika snabbt som dom kommit in.
Dom var underbara vänner och jag hade känt dom hela livet. Våra mammor var bästa vänner innan min mamma dog för två år sen, om jag har glömt att säga det.
Jag gick och la mig i sängen men kunde inte sluta att tänka på vilken speciell dag det egentligen var för mig och Georg.

Tom:
Jag rusade ut ur Majas rum. Georg skulle få höra ett och annat.
Jag rusade in på hans rum med hans kort i högstahugg, hur fan får jag tag på allas nycklar? Frågade jag mig själv innan jag såg Georg sitta på sängen och stora tårar rullade ner för hans kinder, det var första gången på länge som jag sett honom gråta.
- Georg, vad tänker du med? Bara kasta ut dig saker som att du inte vill ha barn och grejer. Alla vet att du vill ha barn och Maja vägrar göra abort, fattar du? Det e den där ungen eller att Maja försvinner ur ditt liv, FATTAR DU DET?
- Tom jag tror inte att det hjälper, Sa Bill och försökte stoppa mina ord. Men jag var som ett tåg som inte gick att stoppa.
- Hur i helvete har du tänkt att reda upp det här nu då? Hon sitter inne på sitt rum och gråter, hon är jätte skärrad för att du inte vill ha ungen. Hon vill ha både dig och den men det gr ju tyvärr inte, och jag skulle inte bli förvånad om hon väljer ungen!, skrek jag.
- TOM! Det verkar ju som att han redan vet det, sa min tvillingbror och pekade med handen mot Georg .
- Ja Tom jag vet redan allt som du nyss sa så jag skulle uppskatta om ni gick nu och lämnade mig ifred så att jag kan tänka klart. Sa Georg och kollade Tomt på mig.
- Ok då, sa jag motvilligt och lämnade honom ensam i rummet.

Georg:
Tårarna kunde inte sluta rinna. Jag hade inte gråtit på över 10 år tror jag. Men den här gången gick det inte att stoppa.
Allting var förstört, allt vi hade byggt upp. Mycket tårar från hennes sida och många skrik på pressen från mig. Men tillslut hade pressen gett upp. Och nu var allt förstört. Men det fanns ju en chans kvar, fast det kändes så svårt.
Många tankar flög genom mitt huvud när jag borstade tänderna. Jag satte mig på sängkanten och la mig ner, men när jag la huvudet på kudden så hörde jag ett prassel mot örat.
Jag satte mig upp igen och lyfte på kudden.
- En papperslapp, vart kommer den ifrån?, sa jag till mig själv.
Jag tog upp den. "Till Georg" stod det på framsidan. Jag öppnade den, "Grattis på vår 6 års dag, Jag älskar dig mer än något annat! Maja <3 Georg för alltid right?" Stod det i den, längst ner var det en bild på henne och mig när vi kysstes framför Eiffeltornet, våran favoritbild.
Jag ställde mig upp och gick med bestämda steg mot Maja rum.
- Hur fan kunde jag glömma?, mumlade jag för mig själv.

Ohh love it!!! More!!!!!