Monday 19 April 2010 photo 4/28
|
Förlåt Sessan för att du inte e med i den här delen heller, men jag loooovar!
I nästa kommer du ;D<3
Georg:
Jag vaknade av att min mobil plingade till. "Nytt meddelande från Maja älskling" stod det på skärmen.
Jag klickade fram sms:et "Snälla Georg, kom ner jag behöver dig!"
Maja brukar nästan aldrig behöva ha min hjälp så mycket att hon väcker mig. Hon brukar vänta tills jag vaknar och sen säga vad det är, hon vet ju att jag vaknar av sms signalen så det kan ju inte vara det.
Jag sket i att byta tröja, drog bara på mig ett par jeans och en mössa över mitt lockiga hår och skyndade mig allt vad jag kunde ut genom dörren och stoppade ner nyckeln och mobilen i fickan.
Jag sprang igenom korridoren mot trapporna. Dom sista trapporna tog jag i tre steg.
Miljoner tankar rusade runt i huvudet när jag förstod varför hon behövde mig hjälp.
- Fredrik, vad fan gör du här?, snäste jag genom mina hopbitna tänder.
- Frågan är väll mer, vad fan rör du min Maja för?, sa han med lugn men ändå arg röst.
- Fredrik, lägg av nu, jag var din för längesen i en vecka, men det är över nu så lägg av, jag kunde höra på Majas röst att hon va rädd men hon vågade i alla fall säga det.
- Vad fan säger du? Vill du att jag ska ge mig på dig också? Räcker det inte med din bögkille?
- Nej nu lägger du av, skriker Maja och tar ett hotfullt steg mot Fredrik.
Han börjar gå mot henne med steg så att till och med jag blir rädd.
Som tur va så stod Bill, Tom och Gustav på rätt sida av Fredrik så dom ställde sig framför Maja.
Han började vända sig mot mig, men jag hann putta honom så att han ramlade.
Han ställde sig upp, borstade av sig och började gå mot mig igen.
Jag såg i ögonvrån att Gustav kom springande med två vakter, shit hade jag varit så inne i det här så jag inte sett honom försvinna?
Vakterna tog tag i varsin av Fredriks arm och bokstavligt talat drog ut honom ut ur lobbyn.
- Ni har verkligen inte hört det sista av mig, BÖG HOTEL! Skrek han innan dörren stängdes bakom honom.
- Shit vad fan gör han här?, väste Tom mellan sina tänder.
- Haha du är söt när du är arg du vet det va? Sa Maja och skrattade.
Jag hostade till lite och låssades spela avensjuk, fast jag egentligen inte va det.
- Men du är alltid sötast sa hon och kramade om mig.
- Tänkte väll det, sa jag och flinade.
- Men ger idioten aldrig upp eller? Sa Gustav.
- Nej det är det han aldrig gör, vi har verkligen inte hört det sista av han, sa Maja.
- Men skit i han nu, vi måste leva livet när det är som bäst, ropade Bill, sisten upp till mitt rum suger, skrek han fast han redan va halvvägs upp för trappan.
- Eey! Fusk! Ropade Tom fast han var hack i häl med Bill, alla visste att Maja skulle förlora men vi gjorde det ändå alltid ändå, och så sprang vi.
Fyra månader senare:
Maja:
Jag vaknade av att något kändes konstigt, det kändes annorlunda men ändå inte dåligt.
Det tog ett tag innan jag förstod att det var magen som kändes konstigt, jag hade slutat spy så det kunde inte vara det som kändes.
Jag la handen på magen, det kändes som ett enormt kurrande, jag fattade verkligen nada. Men eftersom klockan var 4 på natten så vad kan man vänta sig?
När det väl gick upp för mig vad det va som hände så fick jag panik och hade ingen aning om vad jag skulle göra.
- Georg, Georg! Vakna! Jag var livrädd att det skulle sluta.
- Vad e det gumman? Sa han klarvaket, han var van nu att vakna mitt i natten av mig.
- Bebisen sparkar!
- Skojar du? Får jag känna? Frågade han och la handen på min mage, som hade börjat växa.
- Mysigt va? Sa jag och suckade lättat.
- Haha och lite obehagligt, liksom att veta att det växer någon i dig, sa han och båda skrattade till lite.
- Läskigt att det hände just idag när vi ska på första kontrollen idag också. Sa jag som är helt troende på ödet och det övernaturliga och grejer.
- Ja lite faktiskt, svarade han.
- Fan! Det slutade, nu var det inte roligt längre, sa jag och la mig ner igen.
- Men gonatt älskling, sa han och pussade mig mjukt på läpparna.
- Gonatt, Jag älskar dig, sa jag.
- Älskar dig med.
Längre hann vi inte innan vi båda somnade.
Denise:
Vad fan var jag i Tyskland för? Jag visste ju svaret själv, för att mamma var i Spanien med sitt äckliga jobb så jag var tvungen att vara här med min jobbiga moster och min odrägliga kusin. Pappa var död, så han kunde man ju verkligen inte vända sig till. Och det värsta var ju att det hemska äckliga bandet Tokio Hotel kom härifrån.
Bill:
Klockan är halv åtta, jag kan inte somna om, ingen annan är vaken och jag har tråkigt.
- Vad fan ska jag göra? Suckade jag för mig själv och satte på tv:n.
Fast det är skönt att vara hemma igen, tänkte jag.
Vår Humanoid turné var över så nu var alla hemma i våran lägenhet i Leipzig. Jag vet det låter trångt, men fem personer i en nia är lugnt. Och rummen var ju inte överdrivet små heller. Alla hade eget badrum i sitt sovrum så vi klarade oss.
Jag drog på mig en mössa över håret som bara hängde orkade inte fixa tuppkam eller nått, så det fick bli en mössa, jag satte på mig mina största solglasögon också i hopp om att inte bli igenkänd.
Jag satte på mig ett par gympaskor som var en aning förstora, säkert Georgs tänkte jag, men jag pallade inte bry mig, han sover ändå när jag kommer tillbaka.
Jag tog nyckeln och min mobil och gick ut.
Majvädret sköljde över mig när jag öppnade portdörren.
Jag gick mot parken som inte låg så långt bort.
Satte i ipoden i öronen och satte på Nena, som alltid. Jag gick runt i parken en sväng innan jag bestämde mig för att vända mig om, jag snurrade runt och krockade med någon.
Denise:
Jag kollade ner i marken när jag gick, jag hade vaknat tidigt och gått ut för att gå.
Hann inte reagera innan jag märkte att jag låg på marken, måste ha krockat med någon.
- Shit! Gick det bra? Hördes en killröst uppifrån.
- Lite ont i nacken bara, sa jag lågt. Det där var en lögn nacken gjorde sjukt ont, men det vågade jag inte säga. Jag försökte kolla upp på killen, men han tryckte ner mitt huvud så att jag kollade neråt, det där lät brutalt men han gjorde det löst.
- Nej kolla ner det blir bättre i nacken då.
- Okej, tack för att du hjälper mig, sa jag tacksamt.
- Inget att prata om, jag gjorde ju så att du ramlade, vad skulle jag göra?
- Det finns många skitstövlar i världen. Så man vet ju aldrig.
- Haha det är sant, jag hade inte ens sett killen än men jag tyckte ändå att jag tyckte att sättet han skrattade på var speciellt.
- Vänta jag ska bara göra en grej med din nacke, se om det blir lite bättre.
- Okej. Sa jag.
Jag rös till när hans fingertoppar nuddade min nacke, han drog genast tillbaka handen.
- Förlåt, sa han fort.
- Nej det är lugnt du är lite kall bara, sa jag i en snabbt påkommen vitlögn.
Han började massera min nacke på ett speciellt sätt. Smärtan släppte litegrann.
- Är det bättre nu? Frågade han.
- Ja lite, svarade jag.
- Det var nog bara en sträckning, dom kan göra sjukt ont men det kan släppa med en gång om man masserar, fast det kan vara kvar upp till en vecka också.
- Oj, hur vet du allt det här? Sa jag imponerat och lyfte lite på huvudet.
- Ha kvar huvudet så, sa han och jag lyssnade, Men jag vet faktiskt inte, någon läkare har väll lärt mig det någon gång.
- Jaha, trodde att du var läkare eller något sånt när du kunde det där.
- Nej, haha jag är sångare, sa han.
- Vad kul, jag sjunger lite och spelar gitarr ibland själv.
- Min bror spelar gitarr, sa han.
Bill:
Det gick upp för mig att hon inte hade sett mitt ansikte än, men det var lika bra att inte säga något, hon verkade så trevlig.
Denise:
Han verkade sjukt trevlig, om han såg bra ut kanske vi kunde träffas någon mer gång.
- Men nu när jag ädå sitter här och kollar ner så kan du kanske sjunga någon låt för mig.
- Okej, jag kan sjunga en som är publicerad men inte på någon skiva.
- Aha så du har släppt en skiva? Det är coolt.
- Jag och mitt band har släppt några stycken svarade han.
- Ännu coolare, men sjung nu.
- Okej.
I hate my life
I can't sit still for one more single day
I've been here waiting for something
To live and die for
Jag blev väldig störd på att jag kände igen rösten så otroligt mycket.
Fick rysningar när jag lyssnade, och dom var inte bra längre, men jag kunde inte sätta fingret på vad det var.
Let's run and hide
Out of touch
Out of time
Just get lost without a sign
As long as you stand by my side
In your shadow I can shine
In your shadow I can shine
In your shadow I can shine
Shine
Jag störde mig så otroligt på att jag kände igen rösten så jag slutade lyssna där.
- Så vad tyckte du? Sa han när han tydligen sjungit klart.
Så gick det upp för mig, jag har ju hört den rösten sjukt många gånger och alltid hatat den!
Jag drog upp huvudet så fort att han inte hade en chans att trycka ner den igen.
En enda tanke virvlade igenom mitt huvud när jag kollade in i ett par otroligt charmiga nötbruna ögon som jag alltid hade hatat.
"NEEEJ!"
Jag vaknade av att min mobil plingade till. "Nytt meddelande från Maja älskling" stod det på skärmen.
Jag klickade fram sms:et "Snälla Georg, kom ner jag behöver dig!"
Maja brukar nästan aldrig behöva ha min hjälp så mycket att hon väcker mig. Hon brukar vänta tills jag vaknar och sen säga vad det är, hon vet ju att jag vaknar av sms signalen så det kan ju inte vara det.
Jag sket i att byta tröja, drog bara på mig ett par jeans och en mössa över mitt lockiga hår och skyndade mig allt vad jag kunde ut genom dörren och stoppade ner nyckeln och mobilen i fickan.
Jag sprang igenom korridoren mot trapporna. Dom sista trapporna tog jag i tre steg.
Miljoner tankar rusade runt i huvudet när jag förstod varför hon behövde mig hjälp.
- Fredrik, vad fan gör du här?, snäste jag genom mina hopbitna tänder.
- Frågan är väll mer, vad fan rör du min Maja för?, sa han med lugn men ändå arg röst.
- Fredrik, lägg av nu, jag var din för längesen i en vecka, men det är över nu så lägg av, jag kunde höra på Majas röst att hon va rädd men hon vågade i alla fall säga det.
- Vad fan säger du? Vill du att jag ska ge mig på dig också? Räcker det inte med din bögkille?
- Nej nu lägger du av, skriker Maja och tar ett hotfullt steg mot Fredrik.
Han börjar gå mot henne med steg så att till och med jag blir rädd.
Som tur va så stod Bill, Tom och Gustav på rätt sida av Fredrik så dom ställde sig framför Maja.
Han började vända sig mot mig, men jag hann putta honom så att han ramlade.
Han ställde sig upp, borstade av sig och började gå mot mig igen.
Jag såg i ögonvrån att Gustav kom springande med två vakter, shit hade jag varit så inne i det här så jag inte sett honom försvinna?
Vakterna tog tag i varsin av Fredriks arm och bokstavligt talat drog ut honom ut ur lobbyn.
- Ni har verkligen inte hört det sista av mig, BÖG HOTEL! Skrek han innan dörren stängdes bakom honom.
- Shit vad fan gör han här?, väste Tom mellan sina tänder.
- Haha du är söt när du är arg du vet det va? Sa Maja och skrattade.
Jag hostade till lite och låssades spela avensjuk, fast jag egentligen inte va det.
- Men du är alltid sötast sa hon och kramade om mig.
- Tänkte väll det, sa jag och flinade.
- Men ger idioten aldrig upp eller? Sa Gustav.
- Nej det är det han aldrig gör, vi har verkligen inte hört det sista av han, sa Maja.
- Men skit i han nu, vi måste leva livet när det är som bäst, ropade Bill, sisten upp till mitt rum suger, skrek han fast han redan va halvvägs upp för trappan.
- Eey! Fusk! Ropade Tom fast han var hack i häl med Bill, alla visste att Maja skulle förlora men vi gjorde det ändå alltid ändå, och så sprang vi.
Fyra månader senare:
Maja:
Jag vaknade av att något kändes konstigt, det kändes annorlunda men ändå inte dåligt.
Det tog ett tag innan jag förstod att det var magen som kändes konstigt, jag hade slutat spy så det kunde inte vara det som kändes.
Jag la handen på magen, det kändes som ett enormt kurrande, jag fattade verkligen nada. Men eftersom klockan var 4 på natten så vad kan man vänta sig?
När det väl gick upp för mig vad det va som hände så fick jag panik och hade ingen aning om vad jag skulle göra.
- Georg, Georg! Vakna! Jag var livrädd att det skulle sluta.
- Vad e det gumman? Sa han klarvaket, han var van nu att vakna mitt i natten av mig.
- Bebisen sparkar!
- Skojar du? Får jag känna? Frågade han och la handen på min mage, som hade börjat växa.
- Mysigt va? Sa jag och suckade lättat.
- Haha och lite obehagligt, liksom att veta att det växer någon i dig, sa han och båda skrattade till lite.
- Läskigt att det hände just idag när vi ska på första kontrollen idag också. Sa jag som är helt troende på ödet och det övernaturliga och grejer.
- Ja lite faktiskt, svarade han.
- Fan! Det slutade, nu var det inte roligt längre, sa jag och la mig ner igen.
- Men gonatt älskling, sa han och pussade mig mjukt på läpparna.
- Gonatt, Jag älskar dig, sa jag.
- Älskar dig med.
Längre hann vi inte innan vi båda somnade.
Klockan är halv åtta, jag kan inte somna om, ingen annan är vaken och jag har tråkigt.
- Vad fan ska jag göra? Suckade jag för mig själv och satte på tv:n.
Fast det är skönt att vara hemma igen, tänkte jag.
Vår Humanoid turné var över så nu var alla hemma i våran lägenhet i Leipzig. Jag vet det låter trångt, men fem personer i en nia är lugnt. Och rummen var ju inte överdrivet små heller. Alla hade eget badrum i sitt sovrum så vi klarade oss.
Jag drog på mig en mössa över håret som bara hängde orkade inte fixa tuppkam eller nått, så det fick bli en mössa, jag satte på mig mina största solglasögon också i hopp om att inte bli igenkänd.
Jag satte på mig ett par gympaskor som var en aning förstora, säkert Georgs tänkte jag, men jag pallade inte bry mig, han sover ändå när jag kommer tillbaka.
Jag tog nyckeln och min mobil och gick ut.
Majvädret sköljde över mig när jag öppnade portdörren.
Jag gick mot parken som inte låg så långt bort.
Satte i ipoden i öronen och satte på Nena, som alltid. Jag gick runt i parken en sväng innan jag bestämde mig för att vända mig om, jag snurrade runt och krockade med någon.
Denise:
Jag kollade ner i marken när jag gick, jag hade vaknat tidigt och gått ut för att gå.
Hann inte reagera innan jag märkte att jag låg på marken, måste ha krockat med någon.
- Shit! Gick det bra? Hördes en killröst uppifrån.
- Lite ont i nacken bara, sa jag lågt. Det där var en lögn nacken gjorde sjukt ont, men det vågade jag inte säga. Jag försökte kolla upp på killen, men han tryckte ner mitt huvud så att jag kollade neråt, det där lät brutalt men han gjorde det löst.
- Nej kolla ner det blir bättre i nacken då.
- Okej, tack för att du hjälper mig, sa jag tacksamt.
- Inget att prata om, jag gjorde ju så att du ramlade, vad skulle jag göra?
- Det finns många skitstövlar i världen. Så man vet ju aldrig.
- Haha det är sant, jag hade inte ens sett killen än men jag tyckte ändå att jag tyckte att sättet han skrattade på var speciellt.
- Vänta jag ska bara göra en grej med din nacke, se om det blir lite bättre.
- Okej. Sa jag.
Jag rös till när hans fingertoppar nuddade min nacke, han drog genast tillbaka handen.
- Förlåt, sa han fort.
- Nej det är lugnt du är lite kall bara, sa jag i en snabbt påkommen vitlögn.
Han började massera min nacke på ett speciellt sätt. Smärtan släppte litegrann.
- Är det bättre nu? Frågade han.
- Ja lite, svarade jag.
- Det var nog bara en sträckning, dom kan göra sjukt ont men det kan släppa med en gång om man masserar, fast det kan vara kvar upp till en vecka också.
- Oj, hur vet du allt det här? Sa jag imponerat och lyfte lite på huvudet.
- Ha kvar huvudet så, sa han och jag lyssnade, Men jag vet faktiskt inte, någon läkare har väll lärt mig det någon gång.
- Jaha, trodde att du var läkare eller något sånt när du kunde det där.
- Nej, haha jag är sångare, sa han.
- Vad kul, jag sjunger lite och spelar gitarr ibland själv.
- Min bror spelar gitarr, sa han.
Bill:
Det gick upp för mig att hon inte hade sett mitt ansikte än, men det var lika bra att inte säga något, hon verkade så trevlig.
Denise:
Han verkade sjukt trevlig, om han såg bra ut kanske vi kunde träffas någon mer gång.
- Men nu när jag ädå sitter här och kollar ner så kan du kanske sjunga någon låt för mig.
- Okej, jag kan sjunga en som är publicerad men inte på någon skiva.
- Aha så du har släppt en skiva? Det är coolt.
- Jag och mitt band har släppt några stycken svarade han.
- Ännu coolare, men sjung nu.
- Okej.
I hate my life
I can't sit still for one more single day
I've been here waiting for something
To live and die for
Jag blev väldig störd på att jag kände igen rösten så otroligt mycket.
Fick rysningar när jag lyssnade, och dom var inte bra längre, men jag kunde inte sätta fingret på vad det var.
Let's run and hide
Out of touch
Out of time
Just get lost without a sign
As long as you stand by my side
In your shadow I can shine
In your shadow I can shine
In your shadow I can shine
Shine
Jag störde mig så otroligt på att jag kände igen rösten så jag slutade lyssna där.
- Så vad tyckte du? Sa han när han tydligen sjungit klart.
Så gick det upp för mig, jag har ju hört den rösten sjukt många gånger och alltid hatat den!
Jag drog upp huvudet så fort att han inte hade en chans att trycka ner den igen.
En enda tanke virvlade igenom mitt huvud när jag kollade in i ett par otroligt charmiga nötbruna ögon som jag alltid hade hatat.
"NEEEJ!"
Comment the photo
6 comments on this photo
Directlink:
http://dayviews.com/meheartth/454187809/